Vad vet jag om Selma Lagerlöf?

Mycket tydligen – eftersom jag fick 9 av 10 rätt på SvD:s frågesport om den kvinnliga Nobelpristagaren.

Och det var mer än jag trott om mig.

Jag som bara läst tre böcker av henne; En herrgårdssägen läste jag i somras, Nils Holgerssons underbara resa läste jag som barn – och den bok jag läst flest gånger – och hittills tyckt mest om – av de tre – är Herr Arnes penningar.

När min mamma läste den på gården vi brukade hyra – Rangsarve – på Sudret – en mil norr om Burgsvik (som uttalas Bushvik) – så tyckte jag och min lillebror att den var hemsk och spännande.

Men oftast kastade Torarin sina blickar till en stor kista av ek, som stod vid foten av himmelssängen. Han såg så ofta på den, därför att han visste, att herr Arne i den förvarade alla sina silverpenningar, och han hade hört, att de voro så många, att de fyllde kistan ända upp till randen.

Och Torarin, som var så fattig, att han nästan aldrig hade en silverslant i sin ficka, sade till sig själv: »Jag ville ändå inte ha de där pengarna. De säga, att herr Arne har tagit dem ur de stora klostren, som funnos här i landet förr i världen, och att de gamla munkarna ha spått, att dessa pengarna skola bringa honom hans olycka.»

Just som Torarin satt med dessa tankar, såg han den gamla husmodern sätta upp handen till örat för att höra bättre. Därpå vände hon sig till herr Arne och frågade honom: »Varför slipa de knivar på Branehög?»

Min mamma läste med sån inlevelse att vi barn nästan kissade på oss av spänning. Jag tänkte mig Branehög som någon av de närliggande gårdarna, kanske Martarve eller Lingsarve?

Så läste jag om den för något år sedan för mina barn. Och det var en helt ny historia jag fick läsa! En kärlekshistoria. Ett sånt fruktansvärt val. Skulle Elsalill hämnas sin familj, eller bryta sitt löfte till fostersystern? Skulle hon avslöja den man hon älskade och vara den som skickade honom till stegling, eller skulle hon följa honom till England och leva på stöldgodset?

Jag grät högt när jag läste Herr Arnes penningar för mina barn. Inte var det en spökhistoria. Och jag tänkte att om Sir Archie inte hade fått dödsstraff för sitt stora brott  så hade det varit lättare för Elsalill att avslöja vad hon visste.

Dödsstraffet har kanske inte en så avskräckande effekt på de som skulle kunna drabbas – som de har på dem som tvingas anmäla de brottslingar som riskerar att dömas till dödsstraff.

Och kärleken – den jävla kärleken är blind. Man kan älska en människa som har begått svåra brott. Trots att det inte är så klokt.

Med detta ville jag ha sagt att Herr Arnes penningar är en bra bok som jag varmt rekommenderar.

Herr Arnes penningar på Projekt Runeberg

Om Selma Lagerlöf och filmen skriver Lars Grönkvist på Selma Lagerlöf.nu

selmalagerlof.nu

Annonser