Misshandlade kvinnor på Gustav Adolfs torg

 

Igår gjorde vi det.

Vi blev sminkade – reste med bussarna under tystnad – medan vi blev filmade. Gick av vid Gustav Adolfs torg – där vi möttes av filmare och fotografer. Under tystnad och med ett fokus gick vi till torget och intog våra positioner –  vi stod stilla – och tysta – fokuserade på en punkt i fjärran.

Vi hörde folk som gick runt – några stod mycket nära – de kommenterade oss och våra skador. Pratade om partnervåld – funderade på varför vi stod där. Ett par försökte se om det vi tittade på var intressant – men allt de såg var ett stort vitt hus med en klocka.

Efter drygt 25 minuter började vi gå. En efter en. Fokuserade. Mot begravningsplatsen. I allén gick vi en efter en, efter varandra. Mitt i. Fem meter mellan varje kvinna. Vi blev filmade. Vid biblioteket stod bussarna. Under tystnad klev vi på. Under tystnad åkte vi tillbaks.

 

Radio Malmöhus, SKD Artikel, SKD Bildspel, Sydsvenskan, KvP, HD ledarblogg, TV4 Nyhetskanalen, Pernillah.devote, Lilith Performance Studio, Lilith Performance på facebook, Lilith Performance på Myspace, MalmöLundCity, Malmö.com, NSK, UNT, Tidigare inlägg om detta performance.

Dokumentationen kommer att finnas här.

Fler 40+ till performance

Vi repeterade på torsdag kväll. Det var mäktigt. Fler än 100 kvinnor har anmält sig.

På lördag 11 oktober kommer Elin Lundgrens performance Back in Baby’s Arms framföras på Gustav Adolfs torg i Malmö.

För att verket ska få en större åldersspridning behövs fler kvinnor 40+.

Alla som känner sig manade – ring eller maila Lilith Perormance – kontaktuppgifter finns här.

Titeln på verket – Back in Baby’s Arms kommer från Patsy Clines låt med samma namn från 1963.

I’m back in baby’s arms;
How I missed those loving arms.
I’m back where I belong,
Back in baby’s arms.

Don’t know why we quarreled,
We never did before.
Since we found out how it hurts,
I bet we never quarrel any more.

I’m back in baby’s arms;
How I missed those loving arms.
I’m back where I belong,
Back in baby’s arms.

Thought I didn’t need his love,
‘Til he took it away.
Now I’m back where I belong,
And in my baby’s arms I’m gonna stay.

I’m back in baby’s arms;
How I missed those loving arms.
I’m back where I belong,
Back in baby’s arms.

Back in baby’s arms.
Back in baby’s arms.
Back in baby’s arms.

Nummer.se, KvP, Sydsvenskan, Expressen, HD, Nöjesguiden, Lilith Performance Studio på Myspace, Malmö city, Stage Pool, DN, SvD, KulturStan, QX

Shakespeares sonett nummer 138

Konstnären Dave McKean har i en animerad kortfilm låtit ett konstverk läsa upp Shakespeares sonett nummer 138. Jag är redan förälskad i hans version av Bibliotekarien. Nu är jag förälskad i den animerade uttolkaren av sonetten.

Jag vet inte mycket om Dave McKean – men när jag ser skådespelaren/konstverket tänker jag på flera andra konstnärer.

Främst kanske på Brian Dettmer – framförallt känd för sina verk i gamla uppslagsböcker.

    

 

     

Men också Salvador Dalí

En annan konstnär jag associerar till är Picasso och hans tidiga kubism – samarbetet med Juan Gris i början av 1900-talet.

JuanGris.Portrait of Picasso.jpg

Juan Gris, porträtt målat av Picasso 1912.

Farneheit 451.jpg

Och framsidan på denna utgåva av Ray Bradburys Farenheit 451. Jag vet inte vem som gjort illustrationen .

En sida som hyllar Dave McKean

 En sida som hyllar Brian Dettmer

Statyupproret

Scanpix

Foto: SVT.

Amelias lista på förslag till statyupproret ser ut så här (jag har kompletterat med artiklar från Wikipedia och/eller andra sidor med info om personerna):

Barbro Alving Wikipedias artikel

Elsa Andersson Wikipedias artikel

Birgit Cullberg Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Cullbergbaletten

Marianne Fredriksson Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Marianne Fredriksson

Greta Garbo Wikipedias artikel, Garbosällskapet

Kerstin Hesselgren Wikipedias artikel

Sigrid Hjertén Wikipedias artikel, Moderna museet

Drottning Kristina Wikipedias artikel

Sonja Kovalevsky Wikipedias artikel

Ninni Kronberg Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Tekniska muséet

Anna Maria Lenngren Wikipedias artikel

Anna Lindh Wikipedias artikel, Regeringens minnessida

Alva Myrdal Wikipedias artikel, Alva Myrdal

Birgit Nilsson Wikipedias artikel

Elise Ottesen-Jensen Wikipedias artikel, RFSU

Fadime Sahindal Wikipedias artikel, Fadimes minne

Katarina Taikon Wikipedias artikel (behöver kompletteras)

Elin Wägner Wikipedias artikel, Elin Wägner-sällskapet

Monika Zetterlund Wikipedias artikel, Monika Zetterlund

Sonja Åkesson Wikipedias artikel, Sonja Åkesson-sällskapet

Jag la min röst på Sonja Kovalevsky – fast jag kan nog tänka mig att få se statyer som hedrar dem alla. Jag la till ett förslag; Sophie Sager. Men jag kan tänka mig minst hundra kvinnor till.

Önskas: Kvinnliga fångar till pjäs om Landskrona citadell

Planerar en nyskriven pjäs om fångarna på ett kvinnofängelse (Landskrona citadell) kring förra sekelskiftet.
 
Vi behöver bland annat scenograf, tekniker och skådespelare.
Vi bor i Lund och Malmö.
Vi söker kvinnor som har gott om tid, energi och driv för detta projekt.

 

Skriv till mig i kommentarsfältet nedan om du är intresserad av att delta – eller vill ha mer info.

Din mailadress kommer endast vara synlig för mig och ingen annan – om du skriver den i fältet för e-postadress.

Back in babys Arm‏ – Elin Lundgren

Lilith Performance Studio i Malmö söker nu efter 100 frivilliga kvinnor/tjejer i alla åldrar och alla former för medverkan i ett offentligt performance den 11 oktober kl. 14 på Gustav Adolfs torg i Malmö. Performancet är första delen i ett tvådelat verk med titeln Back In Babys Arms av Elin Lundgren. Det är tänkt att bli både en stark visuell upplevelse och en manifestation mot kvinnovåld.

Alla 100 kvinnor sminkas som om de har blivit utsatta för brutalt våld. 2-4 bussar släpper av alla på busshållplatserna vid torget och alla går i samlad trupp in mot torget och ställer sig på olika platser tysta under 20-30 minuter. Gruppen löses upp och går tillbaka till bussarna och åker därifrån.
Alla intresserade är välkomna att höra av sig.
Sprid gärna till fler kvinnor som skulle vilja medverka i detta verk.
Ingen ersättning utgår tyvärr för medverkan i detta verk.
Läs mer om oss på:
www.lilithperformancestudio.com
 
Mvh
 
Jonna & Elin
 
Skicka mejl om ni vill delta eller har ytterligare frågor till
jonna@lilithperformancestudio.com
 
  
Jonna Ölund
Produktions Assistent
Lilith Performance studio
Bragegatan 15
214 30 Malmö
+464078997
www.lilithperformancestudio.com

jonna@lilithperformancestudio.com

 

 

 

 

 

Kompositörer och ”kvinnliga kompositörer”

Nannerl as a child (1763); portrait said to be by Lorenzoni.  For the counterpart portrait of Wolfgang, painted at the same time, see Wolfgang Amadeus Mozart.

Maria Anna Mozart ”Nannerl” 12 år. Hon var storasyster till Wolfgang Amadeus Mozart och kompositör. Fick inte spela på konserter sedan hon nått giftasvuxen ålder.

Jag har sedan några år lett i studiecirklar i ämnet kvinnliga konstnärer – och jag har håller ibland enskilda föredrag i ämnet.

Ibland pratar jag om kvinnliga författare, vetenskapspersoner, äventyrare och kvinnliga sjörövare.

Ämnet är outtömligt och spännande. Att leta upp kvinnor i massan av män är som att leta efter guldkorn eller ädla stenar i leran eller i grottan.

Det är svårt – men jag vet att det finns där – det är värt att leta vidare.

Egentligen borde mina cirklar och föredrag inte behövas, men vad får man om man går på ett föredrag om renässansens mästare, eller konstnärer under barocken? Vad är en konstnär, en arkitekt, en målare, en skulptör?

Det spelar ingen roll om du frågar en man eller en kvinna – en konstnär är en man.

Samma sak med en kompositör. Hur många tänker ”kompositör = kvinna som i skenet av ett stearinljus sliter sitt hår vid taffeln”?

Nej – en kompositör heter Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach, eller Gustav Mahler.

Aldrig Maria Anna Mozart, Maria Bach eller Alma Mahler.

Jag är kluven till Wikipedias lista över kvinnliga kompositörer.

Den är positiv för mig och andra som letar efter skapande och glömda kvinnor från det förflutna – men samtidigt ett uttryck för det som Simone de Beauvoir talade om i ”Det andra könet”. Kvinnan är det andra könet – mannen är norm. En kompositör är en man – han behöver ingen speciallista som heter ”Manliga kompositörer” – han är kompositör – det räcker.

Men så länge mannen är norm och vi knappt kan räkna upp en enda kvinnlig kompositör – än mindre hitta någon av dem i våra egna samlingar – så får vi vara glada över Wikipedias lista över kvinnliga kompositörer, kvinnliga sciencefictionförfattare, kvinnliga konstnärer osv.

De blå länkarna i listan leder till artiklar, vissa fylliga och bra – andra magra – de behöver fyllas på. De röda länkarna visar att någon artikel ännu inte är skriven. Vem som vill får skriva en artikel – men det är ett stort ansvar – se till att hålla dig till fakta – och ange noga källan när du citerar. Är du inte säker på din engelska – skriv en svensk artikel. Kolla stavfel – för även om de kan rättas till i efterhand så känns det lite fånigt att lämna ifrån sig ett slarvigt arbete – och man växer i anseende om man gör något riktigt bra. Dåliga skribenter bannas så småningom från Wikipedia.

Evterpe Kvinnor i musik har skapat en sida med fakta om några kvinnliga kompositörer – där finns också möjlighet att lyssna på musiken. Här är Evterpes hemsida.

Alma Schindler (innan hon gifte sig med Gustav Mahler).

Recension av ”Den galna änkan: Alma Mahler-Werfels liv” i SvD.

Carl-Johan Malmberg skriver en intressant krönika/recension över boken och över Alma Mahler. Malmberg är inte helt positiv till boken – eftersom författaren; Oliver Hilmes redan i början av boken – eller egentligen redan i titeln bestämt att Alma Mahler är ett monster. Och visst är det som Malmberg skriver – intressant att läsa om en kvinna som verkar så osympatisk – men ändå älskades högt av många män. Men om man som författaren Hilmes bestämt att hon är ett monster utan några sympatiska drag – så blir det svårt – mycket svårt att förstå männen. Malmberg föreslår att det kanske är Alma Mahlers mor – Anna Schindler-Moll som är monstret. Men också det är ett alltför enkelt sätt att se på världen.

Malmberg skriver bland annat:

Berömt är brevet Gustav Mahler skickade i december 1901 till sin blivande brud: ”om vi ska bli lyckliga måste du bli så som jag behöver dig – min hustru och inte min kollega!” Senare, under det äktenskapliga krisåret 1910 med den uppvaktande Gropius i kulisserna, kom Mahler att ångra sitt förbud; enligt Alma Mahlers memoarer berömde han plötsligt några av hennes sånger från tiden före giftermålet: ”Vad har jag gjort? De här sångerna är bra, de är utmärkta! Så blind och självisk jag har varit” lär han ha sagt. Och han såg till att sångerna publicerades.

Men kanske var det för sent, hon komponerade inget mer under sitt liv och vi får aldrig veta vad som hade kunnat bli av hennes konstnärskap. Man kan se Alma Mahler som ett exempel på den borgerliga sekelskifteskultur som ibland kunde ge kvinnor liknande utbildning som män men som i praktiken ålade dem yrkesförbud. Det vilar något tragiskt ofullgånget över hennes livsöde.

Jag har själv inte läst boken och kan inte fälla något omdöme. Boken är för dyr i förhållande till den dåliga recension den fick för att jag ska tycka att det är värt att köpa den. Väntar till pocketutgåvan – eller på att finna den på loppmarknad.

ALMA – en sida om Alma Mahler och hennes värld.

Alma Mahler och den nya tidens Wien en krönika av Folke Schimanski i tidskriften Populär Historia.

Eva-Karin Josefsson skriver en utmärkt artikel i SvD om kvinnliga kompositörer och osynliggörandet av dem.

Detta citat ur Josefssons  krönika hade lika gärna kunnat gälla kvinnliga konstnärer:

Men intressantare än all statistik är naturligtvis analysen av anledningarna till att kvinnliga kompositörer som under sin livstid var minst lika
framgångsrika som sina manliga kolleger efter sin död upphörde att finnas med på repertoaren, och i våra dagars uppslagsböcker har förlorat sin verkliga identitet. Varför denna förskjutning i historieskrivningen?

Och även detta:

I sin omfattande genomgång av recensioner i tidningar och tidskrifter visar Launay hur föreställningar om kvinnans natur färgar (även positiva) omdömen om hennes musikaliska skapande. Eftersom kvinnan var predestinerad att föda och uppfostra barn, och mannen var utrustad med fysiska, moraliska och intellektuella kvaliteter som vida översteg kvinnans, var hennes konstnärliga skapande inte bara ett brott mot
naturen utan också ett intrång på mannens område. När recensenten lovordar en kvinnlig kompositör sker det ur ett manscentrerat perspektiv: hon skapar ”som en man” eller är utrustad med ”en manshjärna i kvinnohamn”. Enligt kompositören Maurice Ravel var en kvinna som komponerade fugor något av en hermafrodit.

Jag har läst flera recensioner där kvinnor fått det ”fina” omdömet att de målat som män. Jämför med usla idrottsprestationenr – där man spelat som en kärring…

The Viola da Gamba Player (»Gambenspielerin«), c. 1630-1640, (Gemäldegalerie, Dresden) by Bernardo Strozzi, believed to be of Barbara Strozzi.

Barbara Strozzi 1619-1677

Barockens kvinnliga kompositörer i fokus – Mitt i musiken P1 och P2. 

Programmet handlar om Anna Jobrant Dalnäs som lyfter fram kompositören, musikern och sångaren Barbara Strozzi. Dalnäs fick 2007 Kvinnor kan’s Irisstipendium för detta.

Portraits of Anomaly:
Nannerl Mozart, Fanny Mendelssohn, Clara Schumann
. Sidan inleds med detta citat:

”The Education of women should always be relative to men. To please, to be useful to us, to make us love and esteem them, to educate us when young and to take care of us when grown up, to advise, to console us, to render our lives easy and agreeable–these are the duties of women at all time and what they should be taught in their infancy.” Rousseau

Det finns fyra böcker om Mozarts syster på adlibris. Tre heter ”Mozart’s sister”

Mozart’s Sister av Rita Charbonnier

Mozart’s Sister av Nancy Moser

Mozart’s Sister av Alison Bauld – det är hon som skriver Maria Anna Mozarts ”egen blogg

Den fjärde heter In Mozart’s Shadow: His Sister’s Story av Carolyn Meyer.

Jag har inte läst någon av dem och kan därför inte säga om de är bra.

Clara Schumann – porträtt av konstnären Franz von Lehnbach

Det finns några böcker om Clara Schumann – bland annat – Clara Schumann och hennes tre män: en dokumentärroman av Tin Andersén Axell. Jag äger den – men har ännu inte hunnit läsa den.

The Norton/Grove Dictionary of Women Composers på Amazon

The woman composer question: a bibliography

Technology Entertainment Design – TED

Så här står det på TEDs hemsida: TED stands for Technology, Entertainment, Design. It started out (in 1984) as a conference bringing together people from those three worlds. Since then its scope has become ever broader.

Man kan gå in och lyssna på föredrag i de mest skilda ämnen. På TEDs konferenser har forskarna ca 18 minuter på sig att berätta om sitt ämne – men de flesta verkar dra över tiden (tack o lov – jag hade gärna hört ännu mer). Jane Goodall – ni vet hon som forskat om chimpanser sedan 1960 pratade i 27 minuter.

Alla föredrag är videofilmade och har lagts ut på TEDs hemsida – det kommer nya hela tiden – och de berättar att man gärna får sprida dem vidare.

Tyvärr vet jag inte hur jag ”embeddar” deras koder här på wordpress – jag klarade det på min gamla blogg – men jag hittade filmerna på youtube och har lagt in länkar därifrån. Kvalitén är dock bättre på filmerna när man ser dem på TEDs hemsida.

Jag tänkte presentera några av föredragshållarna och börjar med Carolyn Porco – hon tar oss med på en resa till två av Saturnus månar… Här kan man se filmen på TEDs hemsida.

Föredragen har en stor bredd, från rymden till fattigdomsbekämpning, miljöproblem och dess lösningar till olika syn på religion.

Julia Sweeney berättar om sin katolska uppväxt och sitt möte med mormonerna. Hon är en känd komiker, har varit med i Saturday night live bland annat.

Eve Ensler är mest känd för att ha startat The Vagina Monologues, The Good Body och V-Day. Här pratar hon om hur arbetet startade och om hur hon använder sig av sin kunskap i länder utanför USA. Hon berättar om misshandlade kvinnor, våldtagna kvinnor och omskurna kvinnor – och hur hon stöder kvinnor som kämpar mot allt detta. Och hon gör det på ett sätt som är lätt att ta till sig.

TED är i första hand inte ett forum för kvinnliga forskare och föredragshållare – snarare tvärtom. Det går ungefär en kvinna på tio manliga talare – men jag har valt att fokusera på kvinnorna – männen får så mycket uppmärksamhet från annat håll – att de inte behöver mig och min blogg för detta.

Tips om fler kvinnor:

Susan Savage-Rumbaugh pratar om sitt arbete med bonobos – en chimpansart som ofta går upprätt och som förstår mänskligt tal. Bonobos löser konflikter med sex – vilket kan verka chockerande för den vanlige zoo-besökaren – och för den som är van att titta på National Geografics uppsnyggade och heteronormativa naturfilmer.

Janine Benyus pratar om hur bland annat ingenjörer kan lära sig av naturens sätt att kapsla in oönskade produkter, tvätta fasader, framställa mineraler – utan gruvdrift, och mycket mer.

Adressen till TEDs hemsida är www.ted.com

Alexander den stores hovmålare

Alexander den stores målare hette Apelles.

På förekommen anledning berättar jag det här – eftersom hundratals personer förgäves sökt svaret på min blogg.

Jag har skrivit om Alexander den store – men bara i rollen som Alexandrias grundare. Staden där både Kleopatra den VII regerade och Hypatia var verksam – på de ännu befintliga biblioteken – de s.k. museion.

Om detta kan man läsa här.

Och här kan man se en liten sammanställning av olika personer som spelat Kleopatra VII under tiden 1890-2005:

Published in: on november 29, 2007 at 12:33 f m  Comments (9)  
Tags: , ,

Sonia Delaunay

Föddes som Sarah Ilinitchna Stern i staden Gradizhsk i Ukraina 1885. Hon var dotter till en fattig fabriksarbetare. Fem år gammal adopterades hon av sin morbror, Henri Terk, en rik judisk advokat i S:t Petersburg och fick namnet Sonia Terk.

1893

Tillsammans med sin nya familj tillbringar hon somrarna i Finland, och de reser runt i Europa och besöker museer och gallerier. Morbrodern var mycket konstintresserad och köpte en hel del konst.

En god vän till familjen Max Liebermann (1847-1935) – konstnär – bosatt i Berlin – ser Sonias begåvning och föreslår att de ska satsa på en ordentlig utbildning åt henne. På skolan hon går rekommenderar de en utbildning i Karlsruhe.

Innan Sonia fyllt 18 reser hon dit där hon studerar teckning för Ludwig Schmidt-Reutter (1863-1909).

1905 flyttar hon till Paris och går på Académie de la Palette – men hon är inte nöjd med undervisningen – utan ägnar större tid åt självstudier, tecknar hemma och går på gallerier och museer i Paris.

1907

Hon fascinerades av Gauguin, van Gogh och av fauvisterna – bland annat Matisse. Hennes konst bär spår av denna fascination.

Wilhelm Uhde av Pablo Picasso 1909

Sonia träffar en ung gallerist och konstkritiker – Wilhelm Uhde – som delar hennes passion.

Hon gifter sig med honom för att slippa återvända till Ryssland. Han gifter sig med henne för att lugna sina släktingar i Tyskland. Wilhelm Uhde var homosexuell och äktenskapet var bara ett spel för gallerierna.

Utåt sett ett borgerligt äktenskap med en butler i hushållet – men butlern var Uhdes pojkvän – Sonia sov i vardagsrummet.

En av Uhdes kunder – madame Delaunay – hade en son – Robert som blev blixtförälskad i Sonia – och hon i honom.

Viveka Bosson – som lärde känna Sonia Delaunay på 1960-talet – berättade att de var besatta av sin kärlek och hade sex överallt – kanske också på Louvren…

Snart blev Sonia gravid – men då var det svårt att få ut skilsmässa i Frankrike.

Wilhelm Uhde han uppfann en älskarinna ”B. E.” – skrev kärleksbrev till henne och beklagade sig över sin tråkiga fru som ödet givit honom och han avslutade brevet med ”Jag kysser dig som en galning – som den dåre jag är att älska dig.” Brevet låg framme – så att Sonia ”råkade” få tag på det.

Wilhelms kärleksbrev var tillräckligt skäl för Sonia att få ut skilsmässa.

Hon gifter sig 1910 och 1911 föds sonen Charles.

Roberts mor är inte glad åt sonens val. Hon menar att det är ovärdigt – att ättlingar till korsfararna – låter en judinna gifta in sig i familjen. Men det generösa underhåll Sonia får av sin morbror tackar inte svärmodern nej till.

Sonias filt åt Charles

Sonia skapar en filt i lapptäckesteknik till sin lille son. Verket kom att bli en avgörande vändpunkt i hennes konstnärskap.

Den består av tyger i olika färger och hon har låtit sömmarna synas. Sonia Delaunay hade därmed börjat avlägsna sig från den avbildande konsten – och närmade sig den geometriska. Delaunays pratar om simultan konst.

Både Sonia och hennes man Robert är fascinerade av rörelser, maskiner, teknik, elektricitet. De målar i futuristernas anda.

1912 bor deras vän Guillaume Apollinaire ett tag hos paret Delaunay. Han har anklagats för att ha stulit Mona Lisa från Louvren. Tidigare har han sagt att all gammal kultur borde förstöras och Louvren brännas ner – och man tog detta som bevis för att Apollinaire skulle vara tjuven. Delaunays tror på sin vän och försvarar honom. Det skulle så småningom visa sig att det var en italienare (Vincenzo Perugia) som utklädd till byggnadsarbetare gått in på Louvren och stoppat målningen innanför sin rock och lugnt promenerat ut igen. Han åkte fast när han försökte sälja henne till Uffizierna i Florens.

När Apollinaire såg paret Delaunays verk ansåg han att de målade ”orfiskt” – det skulle vara deras version av kubismen. Orfismen har förklarats ha sitt ursprung i Orfeus – den grekiske poeten som genom att spela vackert på sin lyra väckte gudarnas medlidande.

Makarna Delaunays verk skulle ha en ren lyrisk abstraktion – enligt Apollinaire.

Via Apollinaire lärde de känna poeten Blaise Cendrars. Han och Sonia kom att bli nära vänner och samarbetade i flera projekt.

Cendrars skriver 1913 dikten La Prose du Transsibérien et de La Petite Jehanne de France (Den transsibiriska prosan och den lilla Jehanne från Frankrike)

Sonia Delaunay skapar en två meter lång bok i olika färger och typsnitt som ska korrespondera med innehållet i dikten. Meningen är att den ska tryckas upp i 150 exemplar – så att den sammanlagda längden blir densamma som hela Eiffeltornet. Men arbetet som delvis sker för hand – man trycker med silkscreen – är för tidskrävande och det blir bara 60-100 verk tryckta.

Nu verkar de flesta ha förstörts eller försvunnit och knappt tio verk återstår på museer världen över.

Engelsk översättning av verket här

Boken kallades den första simultana boken.

Sonia syr kläder i samma teknik som hon tidigare sydde täcket åt sin son. Kläder som hon och hennes man Robert bär när de går ut och dansar – simultana kläder – konst som förändras när bäraren rör sig – äkta simultan konst.

1913 Le Bal Bullier

Ofta samlas sällskapet hemma hos Delaunays innan man går till Bal Bullier och dansar. Någon gång hade en av vännerna kommit i en vanlig mörk kostym – men han hade velat haft en simultan klädsel – och satte sig på en palett – därmed blev också han simultan.

Blaise Cendras skrev en dikt till Sonia och hennes kläder ”Sur la robe elle a un corps” (På klänningen bär hon en kropp)

                       På klänningen bär hon en kropp –

Kvinnokroppen är lika bucklig som mitt

                      kranium –

Ärorik om du blir inkarnerar med andlighet –

Skräddaryrket är lika fånigt –

Som               frenologin

Mina ögon är vikter som väger kvinnornas sensualitet

                      – – – –

Allt som är buckligt rör sig i djupet

Stjärnorna urholkar himlen

Färger tar av kläderna som kontrast

”På klänningen bär hon en kropp”

                      _____

Ljungen håller under armen en korg med halvmånar och

                      pistiller när vatten strömmar i

                      ryggen med blågröna skulderblad –

Och bystens dubbla snäckskal passerar under regnbågens bro

                      Mage

                      Skivor

                      Sol

Och färgernas vinkelställda skrik faller ner på låren

Den helige Mikaels svärd. Det finns händer som sträcks fram.

I klänningssläpet finns ett odjur alla ögon alla fanfarer allt är som vanligt på Bal Bullier

                      Och på höften poetens signatur

 

1914 reste paret till Spanien – under tiden blev det världskrig och de valde att stanna i Spanien – senare reste de till Portugal. Sonia kallade resan en extra lång semester.

När Sonia sitter på stranden och målar sina färgglada cirklar fattar myndigheterna misstankar. Det där är ju inte konst – det måste vara signaler. Säkert hemliga tecken åt en fiendemakt. Sonia Delaunay arresterades för spioneri – men släpptes efter några dagar.

1916 självporträtt på utställningskatalogen

Hennes verk ställs ut i Stockholm 1916 – men möter ingen större entusiasm.

1917 Lubov Tchernicheva som Kleopatra i Djagilevs uppsättning och Sonia Delaunays kläder

I Spanien lär de känna Sergei Djagilev – den Ryska balettens grundare och konstnärlige ledare. Hans kostymer och övrig rekvisita till baletten Kleopatra har brunnit upp, men Robert och Sonia skapar ny dekor och nya kostymer.

1917 – medan de befinner sig i Barcelona – gör man revolution i Ryssland – Sonias morbror försvinner och familjens förmögenhet konfiskeras. Underhållet från Ryssland är slut.

1920 återvänder de till Paris.

1923 Fläkten snurrar – efter Tristan Tzaras poem

Sonia Delaunay skapar poetiska klänningar – bland annat ”Fläkten snurrar” efter en dikt av dadaisten Tristan Tzara.

Hennes kläder blir oerhört populära – ”alla” vill bära dem.

Hon syr bland annat till Hollywoodstjärnan Gloria Swanson och den rebelliska hertiginnan Nancy Cunard.

1923 La coeur à gaz

1923 gör hon kläderna till den dadaistiska föreställningen ”Hjärta av gas”. Föreställningen måste avbrytas på grund av slagsmål mellan dadaister och surrealister. Den ges inte fler gånger för allmänheten.

Sonia öppnar 1924 en modeateljé tillsammans med designern Jacques Heim.

Hon designar en Bugatti 1924.

Året därpå – 1925 – deltar hon i den Internationella konst- och industriutställningen – Art Decó.

Och hon öppnar en butik – Boutique Simultanée – med ett konstnärligt skyltfönster – Sonia Delaunay sägs vara det modärna skyltfönstrets skapare.

Dessutom designar hon en Citroën B12 som ska harmonisera med hennes kläder.

   

Le P’tit parigot 1926 av René Le Somptier

 

 

 och Le Vertige av Marcel l’Herbier

1926 skapar Sonia Delaunay kläderna till två filmer – ”Le P’tit parigot” (Den lille parisaren) och ”Le Vertige” (Yrsel – eller Svindel) av regissörerna René Le Somptier respektive Marcel l’Herbier.

1937 Luftfartspaviljongen Roberts och Felix Aublets skiss till stora hallen. De gula, röda och blåa verken är Sonias väggmålningar.

1937 deltar Sonia och Robert Delaunay med verk på Världsutställningen i Paris. Robert designar luftfartspaviljongen och Sonia gör tre stora väggmålningar.

1937, Propeller, nu på Skissernas museum i Lund

1939 utbryter andra världskriget.

1941 dör Robert i cancer. Sonia hamnar i en kris som varar i flera år. Hon ställer ut hans verk, säljer av. Deras son Charles försöker få henne på benen.

Sonia arbetar med rytmiskt måleri.

Hennes livshunger återvänder och hon arbetar intensivt och säger att hon inte har tid att vila – det finns så mycket som ännu inte har skapats. Sonia stiger upp tidigt om morgnarna och målar, målar, målar.

Matra B530, 1967

1967 designar hon en sportbil – en Matra.

Sonias kläder blir åter moderna i och med OP-konsten.

1975 firas det internationella kvinnoåret. Sonia Delaunay får i uppdrag av UNESCO att skapa den officiella affischen.

Hon arbetar intensivt – skapar dekor till keramik.

1979 – i en ålder av 94 år går hon bort. Eller hem – hem till Robert som hon höll kär i hela sitt liv. De ligger båda begravda i byn Gambais utanför Paris.

Just nu pågår en utställning om Sonia Delaunay på Skissernas museum. Verk från hela världen är inlånade – bland annat Cendrars verk La Prose du Transsibérien et de La Petite Jehanne de France som var mycket svår att få tag på. Museet har flera program i anslutning till utställningen – se hemsidan. De säljer dessutom en vacker katalog.

Sydsvenskan om utställningen

Tom Sandqvist skriver  en bra essä om Sonia Delaunay i DN

Ur essän:

Den svenske kritikern August Brunius måste ha fallit till föga för tidens allmänt misogyna eller rent av antisemitiska stämningar. Han tyckte att konstnären Sonia Delaunays ”färgade rutor och cirklar” ingenting annat var än ”granna grannlåter utan sammanhang och mening”, medan maken Robert Delaunays målningar vittnade om en ”verklig målares hand och öga” – ”Mannen synes vara den begåfvade parten”.

mera i DN bland annat om konst i modet och modet i konsten. Vilket får mig att tänka på att man sytt upp kläder i Olle Baertling-stil – men inte i Delaunay-stil. Inte till försäljning i alla fall. Jag var på en dansföreställning där elever från Textilhögskolan i Borås sytt upp kläder efter Delaunays mönster. Men sen såg jag att Kapp Ahls kollektion är mycket ”Delaunaysk”. Fast man har ju förstås inte gett henne äran…

ännu mera i DN

Svenska Dagbladet verkar inte ha skrivit något om utställningen.

Uppdatering – den 22 december skrev Eva Ström en artikel i SvD.

Susanna Strömquist har skrivit ett kort blogginlägg på SvD om Sonia D och det glada 20-talet.

För den som är intresseradav att läsa mer kan jag framförallt rekommendera Skissernas museums utställningskatalog om Sonia Delaunay.

Ett kapitel i Women Artists in the 20th and 21th century av Uta Grosenick, Tashen förlag handlar om Sonia Delaunay. Det är en mycket bra bok, fina bilder och prisvärd.

Adlibris

Bokus

Plafonden renoveras – se skisserna i ateljén

Foto DN

Foto: Dagens Nyheters Magnus Hallgren

Eva Karin Gyllenberg skriver i DN om det varsamma arbetet med restaureringen av Kronbergs plafond på Dramaten. Det är en spännande läsning.

För den som är intresserad finns skisser till plafonden på Kronbergs ateljé på Skansen.

Kolskiss, Apollon i ateljén - foto Lena Kronberg

Foto: Lena Kronberg.

Ateljén är öppen i augusti och jag kommer att vara där de flesta dagar.

 

 

Julius och Margherita

Plafonden i Dramatens tak målades gemensamt av Julius Kronberg och hans dotter Margherita. Foto från familjealbum.

Julius och Margherita teckning

Så här uppfattades arbetet med Dramaten 1908 av Söndags-Nisse. Notera Julius och Margherita på plankan i taket. På scen står Anders de Wahl och repeterar August Strindbergs ”Mäster Olof”, medan murarna går med bruk, orkestern repeterar och publiken redan har kommit. Arbetet med byggandet av Dramaten hade dragit ut på tiden en aning.

Lockurna Jaktnymfen

På Nationalmuseum pågår just nu en utställning; ”Förfärligt härligt” där ett verk – inspirerat av Julius Kronbergs Jaktnymf ingår. Det är en lockurna av österrikaren Franz Meder, som var anställd på Gustavsberg.

Jaktnymfen

Originalet, målat av Julius Kronberg i München, år 1875, när Kronberg ännu inte fyllt 25. Finns på Nationalmuseet i Stockholm.

Röster om utställningen:

Kulturnytt

DN:s Bo Madestrand

SvD

Expressens Nils Forsberg

Julius Kronberg på MySpace – till vänster nere på sidan finns länkar till platser där Kronberg finns representerad

Strindberg om Kronbergs Jaktnymf

Published in: on juli 18, 2007 at 3:58 e m  Comments (2)  
Tags: , , , ,

Monty Pythons Michelangelo

För den som missat Ossians lektioner i konstvetenskap kanske denna Monty Python-sketch kan fungera som tröst:

Published in: on juni 13, 2007 at 11:46 f m  Comments (2)  
Tags: , , , , ,

Lotta – min Lotta! – Och Gunilla – min Gunilla!

Engelkes Eleven Lovely Songs 

 I helgen sjöng Lotta på Södra teatern – och jag var inte ens i Stockholm.

Lotta Wagner

Lotta var på TV alldeles nyss – Miss Very Wagner.

Och jag har glömt att ladda videon.

Mobilen glömde att säga det – fast jag bett den påminna mig.

Men Gunilla ringde och påminde mig.

Vänner är bra på att påminna om att vänner finns.

Tack

Engelkes och Tiger Lillies

SvD om : Eleven Lovely Songs

DN om: Eleven Lovely Songs

DN om: Miss Very Wagner

Lottas hemsida