Daniel Defoe – en riktig liten yrhätta…

Nu läser jag Kvinnor som älskar böcker för mycket av Brenda Knight. Smaka på titeln. Är den inte skriven för en sån som mig?

Undertiteln lyder: om bokmalar, blåstrumpor och berätterskor. Den handlar om kvinnor som skrivit böcker – ofta under svåra villkor – författare som blivit framgångsrika under sin livstid – eller långt senare. Kvinnor som inte fått sin plats i historien. Visst är det en bok som jag bara måste ha?

Den är inte bra. Följer bara mönstret av förlöjligandet och förminskandet av kvinnor. Baksidestextens rubrik lyder: ”Boken för alla stolliga bokmalar!” Stollig bokmal… Jag är ingen jävla stollig bokmal. Visst – jag är en bookaholicer – det är seriöst – jag är beroende av böcker – jag älskar böcker – och jag vill gärna äga dem – i alla fall om de är bra. Men stollig..? Så fan heller. Nå innehållet kan ju vara bra för det. Det kanske inte är Brenda Knight som skrivit baksidestexten – hon kanske inte ens har något att säga till om där? Jag är snäll och förlåtande.

En lång rad författare och skriftställare presenteras i korta – mycket korta avsnitt. Jag vet inte om de är presenterade i någon särskild ordning, kronologiskt är det inte, inte heller alfabetiskt eller geografiskt eller ämnesrelaterat. Svårt att få grepp om när de föddes och när de dog. Jag föredrar ett namn och födelseår samt dödsår som inledning – om det ska kännas seriöst. Är årtalen okända kan man skriva 800-talet tex.

Om författaren Mary Manley skriver Knight bland annat:

Förvånansvärt få känner till Mary Manley. Hon var den första brittiska kvinna som gjorde karriär som politisk reporter, den första kvinnliga författare som skrev en bästsäljare och den absolut första kvinna som kastades i fängelse på grund av sina skriverier.

Riktigt vad hon hade skrivit för att hamna i fängelse får man inte veta – bara att hon försvarade kvinnors rättigheter. Hade ju varit intressant att få ett smakprov – antingen av det heta politiska stoffet – eller något från rättegången.

Avsnittet om Mary Manley avslutas:

Innan Rebecca, Danielle och Jackie ens var påtänkta existerade alltså denna Mary! Denna yrhätta från 1600-talet föregrep både Joe Kleins populära politiska satir ”Primary Colors” och alla kvinnor som toppat en bästsäljarlista.

Jag vet inte vilka Rebecca, Danielle och Jackie är (så typiskt förresten att benämna kvinnor endast med deras förnamn) och yrhätta! Yrhätta skulle man aldrig skriva om en manlig författare. Daniel Defoe – en yrhätta. Har ni hört om Jonathan Swift? Vilken yrhätta han var… Och toppat bästsäljarlistor… Jag bryr mig inte om vilka som ”toppar bästsäljarlistorna” – vill bara veta vad som är bra och intressant – vilket inte alltid är samma sak som det som toppar bästsäljarlistan. Och vem är Joe Klein? Uppenbarligen en man – eftersom personen begåvats med ett efternamn.

Vid en närmare kontroll så visade det sig att Mary Manley inte ens hette Mary.

A sketch of Aphra Behn by George Scharf from a portrait believed to be lost.

Läs också stycket om Aphra Behn med kritisk blick. Varför uttalar sig författaren så tvärsäkert om Behns äktenskap – när litteraturforskarna inte ens vet om det existerade någon herr Behn?

Återigen besannas Friedrich Nietzsches berömda fras: “Ett halvt vetande blir mera framgångsrikt än ett helt: det uppfattar allt som enklare än det är och gör därför sin uppfattning mer begriplig och övertygande”.

Medan jag skrivit detta har jag läst lite till ur boken – och den tar sig – är klart bättre nu. Läste ett mycket längre avsnitt om Rachel Carson. Kanske är det så att författaren till boken – Brenda Knight – blivit lite slarvig med författare hon inte känner så väl till? Synd bara att hon har en så raljerande ton. Tror hon att det hon skriver inte blir intressant om hon inte skojar till det först? Eller hon kanske inte vänder sig till en sån som mig. Kanske tror hon att chiclitslukarna ska kasta sig över boken – och bli besvikna om den är för seriös och faktaspäckad?

Har sen tidigare en annan bok av Brenda Knight – Women of the Beat Generation. Kanske är hon mer intresserad av 1900-talet – än det som föregick 1900-talet?

Jag kommer trots allt att spara boken. Är bra som katalog. Vill jag veta något om ”Paula och hennes dotter Eustochium” som ägnade 35 år av sitt liv åt att översätta Bibeln till grekiska och latin – medan Hieronymos tog äran av deras arbete – om jag vill veta något mer matnyttigt om detta så får jag väl googla. Jag har i alla fall fått några namn och tips på vad som kan vara intressant att ta upp under mina föreläsningar om glömda kvinnor i historien.

Kvinnor som älskar böcker för mycket, av Brenda Knight finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus

Annonser

De osannolika systrarna Mitford

Ibland går jag som en osalig ande genom hemmet. Jag letar efter en bok.

Just nu letar jag efter Dreaming of East: Western Women and the Exotic Allure of the Orient – var är du kära älskade bok – jag behöver dig verkligen. En av mina vackraste och mest spännande böcker om kvinnor i manskläder. Författare är Barbara Hodgson.

Jag har flera böcker om gränsöverskridande kvinnor – bland annat Kvinnor i manskläder: en avvikande tradition: Europa 1500-1800 – men den är så ful. Omslaget ser ut som en avhandling – illustrationerna ser ut som dåliga kopior i en B-uppsats från 1980-talet. Annars är den bra. Innehållet är spännande. Boken är skriven av Rudolf Dekke och Lotte van de Pol.

The Mitford family

Familjen Mitford

En annan bok jag då och då letar efter är Cecilia Hagens bok om De osannolika systrarna Mitford. Jag kom att tänka på den häromdagen – då jag råkade läsa en text skriven av Winston Churchill.

Systrarna Mitford (som var sex – dessutom hade de en bror) var släkt med Churchill. Alla systrarna verkade vara starka personligheter – som stod för sina ideal.

atalenttoannoy

Nancy Mitford

Nancy blev en framgångsrik författare – skrev bland annat om Madame de Pompadour – och en hel del biografier. Hon skrev om den engelska överklass hon själv tillhörde – ganska avslöjande och skandalomsusade historier. Det var hon som så småningom angav sin syster Diana…

Pamela Mitford

Pamela var ett tag gift med en vetenskapsman. Hon hade – liksom sin mor en hönsfarm. Var den som höll sig väl med sina systrar. Tog hand om Nancy när hon var döende i cancer. Tog hand om Dianas barn när Diana satt i fängelse. Efter skilsmässan levde hon resten av sitt liv med en kvinna. Giuditta Tommasi – en italiensk hästuppfödare.

Thomas var den efterlängtade sonen – den som skulle få ärva allt – den som fick den påkostade utbildningen. Han sårades i strid och dog 1945.

Thomas och hans syster Diana Mitford i Nürnberg

Diana gifte sig först med bryggaren Bryan Guinness med vilken hon fick två söner – den ene – Jonathan – är i Sverige mer känd som Lord Moine – en av personerna i Trustorhärvan (DN, AB, SvD). Så småningom skiljer sig Diana från sin man, blir älskarinna till den engelske fascistledaren Oswald Mosley. När hans hustru dör gifter  sig Diana och Oswald hemma hos Joseph Goebbels med Adolf Hitler som vittne. Diana och hennes man arresterades senare i England – när deras son var elva veckor gammal – eftersom paret ansågs vara landsförrädare och farliga. Men fängelsestraffet omvandlade till husarrest – eftersom maken var sjuk. Vid krigsslutet släpptes de.

Adolf hitler and unity mitford.jpg

Adolf Hitler och Unity Mitford

Unity flyttade till Tyskland och blev god vän med Hitler. Hon umgicks mycket med sin syster Diana.

Jessica Mitford

Jessica Mitford

Jessica blev tidigt kommunist och reste till Spanien för att slåss mot fascisterna. Hon och Unity delade som tonåringar rum. Unity dekorerade sin sida med svastikor och andra nazistiska och fascistiska symboler – samt en bild på Mussolini. Jessica hade en byst av Lenin. När de politiska argumentet haglade så flög också deras fascistiska och kommunistiska böcker genom rummet.

Jessica Mitford blev så småningom författare – som sin syster Nancy – och hon engagerade sig för den dödsdömde Willie McGee. När Sovjet invaderade Ungern gick Jessica ut ur kommunistpartiet.

Deborah – den yngsta systern är ännu i livet. 1937 träffade hon – i sällskap med sin mor och sin syster Unity – Hitler. De drack te och Deborah fick sköta konversationen – eftersom hon var den enda av de tre engelskorna som talade tyska. Deborah blev också författare.

Nå vad var det nu för en text av Mitfordsystrarnas släkting – Winston Churchill – jag hade läst? Den handlade om hans syn på judar och kommunister. För Churchill gick det tydligen bra att hata judar, kommunister och nazister… Detta är hans egen text – publicerad 1920 i Illustrated Sunday Herald.

”In violent opposition to all this sphere of Jewish efforts rise the schemes of the International Jews. The adherents of this sinister confederacy are mostly men reared up among the unhappy populations of countries where Jews are persecuted on account of their race. Most, if not all, of them have forsaken the faith of their forefathers, and divorced from their minds all spiritual hopes of the next world. This movement among the Jews is not new. From the days of Spartacus-Weishaupt to those of Karl Marx, and down to Trotsky (Russia), Bela Kun (Hungary), Rosa Luxemburg (Germany), and Emma Goldman (United States), this world-wide revolutionary conspiracy for the overthrow of civilization and for the reconstitution of society on the basis of arrested development, of envious malevolence, and impossible equality, has been steadily growing. It played, as a modern writer, Mrs. Webster has ably shown, a definite recognizable part in the tragedy of the French Revolution. It has been the mainspring of every subversive movement during the Nineteenth Century; and now at last this band of extraordinary personalities from the underworlds of the great cities of Europe and America have gripped the Russian people by the hair of their heads and have become practically the undisputed masters of the enormous empire.

There is no need to exaggerate the part played in the creating of Bolshevism and in the actual bringing about of the Russian Revolution by these international and for the most part atheistic Jews. It is certainly the very great one; it probably outweighs all others. With the notable exception of Lenin, the majority of the leading figures are Jews. Moreover, the principal inspiration and driving power comes from the Jewish leaders… In the Soviet institutions the predominance of Jews is even more astounding. And the prominent if not the principal part in the system of terrorism applied by the extraordinary Commissions for combating Counter Revolution has been take by Jews, and in some notable cases by Jewesses. The same evil prominence was obtained by Jews in the brief period of terror during which Bela Kun ruled in Hungary. The same phenomenon has been presented in Germany (especially Bavaria), so far as this madness has been allowed to prey upon the temporary prostration of the German people. Although in all these countries there are many non Jews every whit as bad as the worst of the Jewish revolutionaries, the part played by the latter in proportion to their numbers in the population is astonishing.”

”Zionism versus Bolshevism: A Struggle for the Soul of the Jewish People.” Illustrated Sunday Herald, London, February 8, 1920.

För övrigt vill jag varmt rekommendera Cecilia Hagens bok De osannolika systrarna Mitford: en sannsaga. Den är lättläst och spännande – och handlar dessutom om Hagens letande efter systrarnas historia, hennes teparty på Buckingham palace, hatten hon tvingats köpa inför tepartyt och ord du måste känna till om du ska umgås med den brittiska överklassen. Funderar på att beställa ett nytt exemplar. Kan passa på att tacka det pressbyråbiträde som rekommenderade boken åt mig. Tack!

Adlibris

Bokus

En av de finaste gåvor man kan ge mig just nu är ett nytt exemplar av min förlorade bok Dreaming of East: Western Women and the Exotic Allure of the Orient.

Adlibris

Bokus

Och för den som inte är intresserad av fina bilder och vackra böcker – men slukar texter och är nyfiken på kvinnor i historien – som gått i manskläder – så rekommenderar jag Kvinnor i manskläder: en avvikande tradition: Europa 1500-1800.

Adlibris Den finns inte på Bokus.

Ett märkligt sammanträffande var att Stil på radions P1 intervjuade Cecilia Hagen – och man pratade bland annat om systrarna Mitford. Egentligen handlade det om Wallis Simpson, hertiginnan av Windsor. Jag hörde reprisen i morse, men programmet går att lyssna på i 30 dagar efter att det sänts.

Lättklädda kvinnor och påklädda män…

 

Tidningen Amelia skriver att endast en av tio av statyer på svenska gator och torg föreställer en kvinna med namn och kläder. Männen har oftast både namn och kläder. Carl Eldhs ”Strindberg” i Tegnérlunden – Stockholm – är väl ett av få undantag, ett halvt undantag – han har namn – men inte kläder. Fast det är inte Strindbergs magra kropp som ståtar på klippan. Om atleten som lånade ut sin kropp finns inte mycket information att få. Foto från Amelias statyuppror.

Blev lite konfunderad när jag såg Amelias sida med kvinnliga kandidater till nya skulpturer. Statyupproret? Det var väl inget uppror – snarare ett upprop. Fast när jag googlade vidare såg jag att man uppmanades att hänga halsband av flirtkulor eller pingisbollar som sprayats rosa på mansskulpturerna (som på bilden ovan) – ja – då förstår jag benämningen uppror.

Tanken är god – även om jag vänder mig lite mot några av de motiveringar man givit kandidaterna.

Fånigast är kanske drottning Kristinas:

Hon samlade den tidens lärda i sitt hov, klädde sig som en karl, förälskade sig i både kvinnor och män, vägrade gifta sig och bytte kungariket Sverige mot en katolsk mässa. En slags kunglig Pippi Långstrump, fast i vuxenversion och långt ifrån lika snäll.

Skulle drottning Kristina vara en slags kunglig Pippi Långstrump? Är det inte lite väl långsökt?

Kanske ville man ”poppa upp” en historisk person av kvinnokön – som suttit på den svenska tronen, som om drottning Kristinas person i sig inte skulle vara intressant nog – utan den jämförelsen.

Men drottning Margareta – som regerade hela Norden med en fantastisk diplomati vore kanske en värdigare kandidat?

Ulrika Eleonora d.y. var den som i praktiken regerade Sverige under Karl XII krig och fångenskap – hon var dessutom ensam regent under en tid efter broderns död – 1718 fram till 1720 då hennes make Fredrik av Hessen valdes till ensam regent – mot hustruns vilja. Det har inte rests någon staty till hennes ära. Inte heller är det många som känner till hennes insatser i svensk inrikes- och utrikespolitik.

Annars är jag emot att kungligheter hyllas. Den som fått ett ämbete på grund av släktband – och inget annat – kan vara mentalsjuk – som Erik XIV – eller ointresserad av folkets väl och ve – som de flesta kungligheter – och ointresserad av att regera – som Karl XII, Adolf Fredrik, Gustav III och Gustav VI. Kan vara mördare – som Johan III och hertig Karl (den IX)…

Men det är de manliga kungligheterna som knipit de flesta (alla?) statysocklarna i landet.

Hellre än kungligheter skulle jag se personer som äras för sina insatsers skull. Författare, skådespelare, musiker, vetenskapspersoner, pionjärer.

 

Nanna Svartz (1890-1986) är en av de personer jag skulle nominera till Statyupproret. Foto: Tekniska muséet. Hon var bland annat den första kvinnan som blev professor vid en svensk statlig skola.

Bild på Elsa Eschelsson

Elsa Eschelsson. Foto: UR:s hemsida där man kan läsa om fler kvinnors kamp för akademiskt erkännande.

Elsa Eschelssons skulptur borde stå utanför juridiska fakulteten i Uppsala. Det var där hon undervisade och inte fick bli professor. Det var där hon trakasserades för sitt kön – och det var i Uppsala hon tog sitt liv.

Wendela Hebbe var Sveriges första kvinnliga journalist. Hon har fått en bilaga i Aftonbladet uppkallad efter sig. Har inte läst den men den lovar inte gott. Kvinnor behöver ingen egen bilaga – de borde ingå som en naturlig del i resten av tidningen – som här – när Wendela Hebbe presenteras på Aftonbladet Kultur i samband med 200-årsjubileet.

Fast varför är det bara kungligheter och intellektuella som ska hedras? Oavsett kön.

Visa full storlek

Foto Stockholmskällan

Kanske skulle Sveriges första kvinnliga taxichaufför Maud Hansson-Fagerberg få en staty? Radion gör ett reportage 26 februari 1956.

Eller kanske skulle en av de kvinnliga poliserna som förlöjligas i denna journalfilm från 1958 få ett senkommet erkännande? Länken går till SVT:s Öppet arkiv där man kan titta på fler filmer med kvinnliga pionjärer.

Eller så skulle man bara göra en staty över världens coolaste lastbilschaufför

En lista över de personer tidningen Amelia föreslagit – med vidhängande länkar till informativa sidor.

DN om Statyupproret

Corren Ami Lönnroth: Fin-, ful- eller populärkultur

Ami Lönnroth kommenterar det Anna Larsson skriver i SvD Dags för en ny kulturrevolution.

Jag förstår inte riktigt Anna Larssons slutkläm:

Sitt inte där som sippa 1800-talsprofessorer i era bonjourer. Knäpp upp ett par knappar och hotta upp sidorna så ska ni nog se att även de fula kommer att gilla det fina.

Det är dags för en ny kulturrevolution med en mycket mer konsumenttillvänd kulturjournalistik. Lustfylld, fräck och farlig precis som kultur är. För dom som älskar och brukar kultur, inte för några hundra inbitna kulturkritiker.

Är inte de finkultura rätt hotta redan? Det är väl inte ett par uppknäppta knappar i bonjouren som lockar fotbollshuliganerna från arenan till muséet? Är inte det att ha rätt låga tankar om människor?

ETC om Amelias statyuppror

Tidningen Dagens journalist Elisabeth (utan efternamn – så kvinnligt) undrar Vilken svensk kristen kvinna vill du se som staty? Uppdatering: Elisabeth har nu fått både efternamn, titel och adress. Sandlun var efternamnet oc titeln Chefredaktör, tf. vd och ansvarig utgivare. Adressen står under hennes namn – och kan vara bra att använda för den som har förslag på kristna kvinnor som borde få en staty efter sig.

Metro: Krav på fler kvinnliga statyer

Också finlandssvenska Vasabladet intresserar sig för Statyupproret

Statyupproret

Scanpix

Foto: SVT.

Amelias lista på förslag till statyupproret ser ut så här (jag har kompletterat med artiklar från Wikipedia och/eller andra sidor med info om personerna):

Barbro Alving Wikipedias artikel

Elsa Andersson Wikipedias artikel

Birgit Cullberg Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Cullbergbaletten

Marianne Fredriksson Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Marianne Fredriksson

Greta Garbo Wikipedias artikel, Garbosällskapet

Kerstin Hesselgren Wikipedias artikel

Sigrid Hjertén Wikipedias artikel, Moderna museet

Drottning Kristina Wikipedias artikel

Sonja Kovalevsky Wikipedias artikel

Ninni Kronberg Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Tekniska muséet

Anna Maria Lenngren Wikipedias artikel

Anna Lindh Wikipedias artikel, Regeringens minnessida

Alva Myrdal Wikipedias artikel, Alva Myrdal

Birgit Nilsson Wikipedias artikel

Elise Ottesen-Jensen Wikipedias artikel, RFSU

Fadime Sahindal Wikipedias artikel, Fadimes minne

Katarina Taikon Wikipedias artikel (behöver kompletteras)

Elin Wägner Wikipedias artikel, Elin Wägner-sällskapet

Monika Zetterlund Wikipedias artikel, Monika Zetterlund

Sonja Åkesson Wikipedias artikel, Sonja Åkesson-sällskapet

Jag la min röst på Sonja Kovalevsky – fast jag kan nog tänka mig att få se statyer som hedrar dem alla. Jag la till ett förslag; Sophie Sager. Men jag kan tänka mig minst hundra kvinnor till.