Män väljer män

Via knuff hittade jag en intervju med författaren Anna Jörgensdotter på den utmärkta bloggen Bokhora.

Hon intervjuas bland annat om vad hon läser just nu (just då). Nämner Molly Johnssons Pansarkryssaren. Som jag inte har hört talas om tidigare. Följer Bokhorans länk till Sydsvenskan – där 15 författare ger tips på sommarläsning. Anneli Jordahl är den som tipsar om Pansarkryssaren. Jag hittar boken på Adlibris och på Bokus. Den kommer att ges ut senare i höst. Ställer mig i kö.

Kollar Bokhoras länk på Molly Johnsons namn – den går till en artikel på Wikipedia – där det står att hon är född 1931 i Gällivare och så räknas hennes böcker upp – fem stycken. Inget mer. Googlar igen – sorteras bort hennes namne som är jazzsångerska och hittar Anna Jörgensdotters artikel i ETC.

Det är en bra artikel – och jag får veta att det är Anneli Jordahl som skrivit förordet i nyutgåvan på förlaget Modernista. Mina förväntningar på boken stiger.

Tittar igen på Sydsvenskans artikel – den där 15 författare väljer sommarläsning. Åtta kvinnor, sju män. Kvinnorna rekommenderar manliga och kvinnliga författare, männen rekommenderar manliga författare – alla utom en – Henrik Nilsson rekommenderar poeten Anna Achmatova. En poet som också Matilda Roos rekommenderar – och det räcker med en titt på Wikipedias sida för att lockas att läsa nyöversättningen.

Jag är övertygad om att de manliga författarna är lika bra som de kvinnliga – men får en liten vink om varför jag aldrig hörde talas om någon kvinnlig konstnär under mina år på universitetets konsvetenskap. Män rekommenderar män, kvinnor rekommenderar i bästa fall både män och kvinnor, ibland endast män de också. Historieböckerna har i många år skrivits av män, som rekommenderar män. Vår ”konstbibel” – Konsten – var skriven av en man; H. W. Janson. I vår upplaga – som var reviderad och ”mycket bättre” stod i förordet:

”För första gången får också kvinnliga och färgade konstnärer berättigat erkännande.”

Boken var på ca 800 sidor, hann med att presentera oerhört många konstnärer och bland dessa slängde man in tolv kvinnliga och en färgad man. Var det ett berättigat erkännande?

Om litteraturhistorien ser ungefär likadan ut – så skulle det inte förvåna mig. Och om sju läsande män spontant får rekommendera sommarläsning, tre böcker var – sammanlagt 21 böcker – och bland dessa endast väjer en skriven av en kvinna – så får väl det anses som mycket. Om man jämför med H. W. Jansons tolv kvinnor av hundratals – eller kanske över tusen män…

Men – om man ska vara petnoga – och det ska man ju – så har en av de övriga böckerna – som rekommenderats av män – skrivits av en man och en kvinna – Björn af Kleen rekommenderar Stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedvall.

Nå jag blev i alla fall nyfiken på Molly Johnsons Pansarkryssaren och på Clarice Lispector – inte bara på hennes bok Levande vatten utan även Passionen enligt G. H.

Kanske kommer jag att läsa Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna också. Jag är rätt känslig – och gråter bara jag läser om boken. Läste I taket lyser stjärnorna av Johanna Tydell – för något år sedan – för barnen. Och jag grät högt ibland – mellan skratten.

Nu har jag varit så där typiskt kvinnlig igen – och rekommenderat både kvinnor och män…

Annonser

11 kommentarer

  1. Vad ska man säga om de kvinnor som i något slags protest helt väljer bort manliga författare?

    Själv läser jag nog till mer än 50% kvinnliga författare, särskilt de svenska. Agneta Pleijel, Marie Hermanson, Maj-Gull Axelsson, det är inget medvetet val, jag bara tycker de är bra… men jag tyckte om Populärmusik från Vittula också, trots att den är extremgrabbig. Den boken andas ju Norrbotten genom varje por. Inte vill jag neka mig det på grund av lite grabbighet.

  2. Biblioteken har statistik på vad män och kvinnor lånar när det gäller skönlitteratur. När jag senast tittade på statistiken i Sveriges sjätte största stad, så lånade faktiskt vuxna män där (om man tar bort författarnamnet Liza Marklund) nästan enbart böcker av manliga författare.
    De kvinnliga lånen var inte alls lika enkönade.

    Och när svenska professorer häromåret röstade fram de viktigaste svenska författarna genom tiderna blev ställningen 18 – 2. (2 = Selma L och Sara L)

    Därför har jag skrivit tre böcker om kvinnliga författare.
    I den senaste står det 52 -0 till kvinnorna!
    Den heter ”52 kvinnliga författare fråm 1700-tal till 2000-tal” (BTJ 2007)

  3. kontakt:
    Jag kan förstå varför kvinnor i protest väljer bort manliga författare – även om jag inte gör det själv.
    Men när jag håller föredrag om kvinnliga konstnärer, författare, vetenskapspersoner, äventyrare och pirater – så väljer jag bort männen.
    Även om en hel del poppar upp emellanåt.
    Faktum är att jag troligen nämner män oftare under en föreläsning – än H. W. Janson nämner kvinnor i ”Konsten”.
    Sen att kvinnorna missar ett stort antal fantastiska böcker – skrivna av män – ja – det är ju deras val – och deras förlust.
    Tror nog de tar igen de – för det är rätt svårt att läsa Märta Tikkanen utan att snegla på Henrik, eller att läsa Moa Martinsson – utan att läsa Harry.
    Och hur gör man med en biografi om en kvinnlig författare – skriven av en man – alternativt biografi om en man – skriven av en kvinna?
    En av mina favoritmän är för övrigt norrmannen Erlend Loe.

  4. Lena Kjersen Edman:
    Angående statistiken; det var nästan det jag anade.
    Samma med de viktigaste svenska författarna. Var det valet av en eventuell kanon som kom fram till dessa?
    “52 kvinnliga författare från 1700-tal till 2000-tal”
    Spännande!
    Den boken ska jag ta mig en titt på. Finns en risk att jag bryter mitt bokköpsstopp och ”råkar” köpa den…
    (Jag har redan en kilometerlång önskelista på böcker som jag ”måste ha” – och så de Himalayahöga högarna med böcker som jag läser…)

  5. man tipsar väl om det man gillar. de här männen tipsade om män, kvinnorna om fler kvinnor, och så
    får man ta det man tycker om. synd att bra författare
    blir svåra att hitta. men man får hitta ledstjärnor bortanför dagstidningarnas tips-artiklar.
    också trist att det bara var akademiker, författare och journalister som fick välja. var fanns lärarna, hantverkarna, idrottarna, skådespelarna?

  6. […] Ändå blir Ingemarsson inte blir recenserad av de stora dagstidningsdrakarna. Vlken är då den avgörande skillnaden mellan författarna Guillou och Ingemarsson? Jadu, inte vet jag… *vissel […]

  7. Sonny C:
    Men man kan ju bara tipsa om det man läst. Och har en man möjlighet att välja mellan Henrik Tikkanen och Märta Tikkanen så kanske han utan att veta varför väljer Henrik Tikkanens bok.
    Medan en kvinna lika gärna väljer Henriks som Märtas.
    Varför?

    Kanske för att kvinnor fått lära sig att se med både den manliga och den kvinnliga blicken.
    På museer är det den nakna kvinnan som är erotisk enligt gällande norm. Oavsett om betraktaren är en heterosexuell kvinna eller en homosexuell man.

    Om kvinnor är duktiga så kämpar de som en hel karl – om män spelar dåligt spelar de som kärringar.
    Varför skulle en kvinnlig författare skriva lika bra som en man – eller bättre? Om hon nu inte skriver som en man förstås…

    Så för att välja det säkra framför det osäkra så kanske man ska välja en manlig författare..?

    Tror faktiskt att min blogg hade stigit i anseende om jag koncentrerat mig på manliga författare som Ernest Hemmingway, August Strindberg och Marcel Proust – istället för Virginia Woolf, Selma Lagerlöf och Emily Dickinson.

  8. Det finns en del om detta inom barn- och ungdomslitteraturforskning, i alla fall – att flickor läser både pojk- och flickböcker, men pojkar tar inte i flickböcker. Och om det handlar om ett djur så läser både killar och tjejer om en antropomorf killgrävling, men tjejgrävlingen tar emot för killarna. Och så vidare.

    (Sen att bävern Castor med systerson både syr och bakar…)

  9. Julia:
    Jag läste böckerna om Narnia som barn – mindes dem som spännande och bra.
    Nu, när jag läser om den för barnen stönar jag.
    Man kan tro att den är jämställd – det handlar oftast om två killar och två tjejer som kämpar mot ondskan i Narnia.
    Men – killarna har svärd, den ena tjejen pil och båge och den andra en flaska med helande droppar.
    I de två sista böckerna – Silvertronen och Den sista striden är det en kille och en tjej som kämpar.
    Han med svärd och hon med en liten kniv. Och lite list…

    Så snart vi är färdiga ska vi läsa böckerna om Artemis Fowl.
    De handlar om en intelligent kille som ibland kämpar mot och ibland med intelligenta alver. Hans huvudfiende (och ibland kollega) är en intelligent och helt orädd kvinnlig polisalv.
    Som jag minns den så är den klart bättre än Narnia.

  10. Såklart att de små pojkarna undviker flickböcker och annat tjejigt. Så länge den främsta definitionen på manlighet är ”var inte som en jävla kärring” så…

    http://www.mansidealet.se/ingetfjolleri.html

  11. Säger inte Aslan till och med rakt ut till Susan att din plats är inte att vara nära, du ska helst inte använda din kniv, du ska inte vara modig, ditt mod är ett annat, att ta hand om och hela?


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: