Vad vet jag om Selma Lagerlöf?

Mycket tydligen – eftersom jag fick 9 av 10 rätt på SvD:s frågesport om den kvinnliga Nobelpristagaren.

Och det var mer än jag trott om mig.

Jag som bara läst tre böcker av henne; En herrgårdssägen läste jag i somras, Nils Holgerssons underbara resa läste jag som barn – och den bok jag läst flest gånger – och hittills tyckt mest om – av de tre – är Herr Arnes penningar.

När min mamma läste den på gården vi brukade hyra – Rangsarve – på Sudret – en mil norr om Burgsvik (som uttalas Bushvik) – så tyckte jag och min lillebror att den var hemsk och spännande.

Men oftast kastade Torarin sina blickar till en stor kista av ek, som stod vid foten av himmelssängen. Han såg så ofta på den, därför att han visste, att herr Arne i den förvarade alla sina silverpenningar, och han hade hört, att de voro så många, att de fyllde kistan ända upp till randen.

Och Torarin, som var så fattig, att han nästan aldrig hade en silverslant i sin ficka, sade till sig själv: »Jag ville ändå inte ha de där pengarna. De säga, att herr Arne har tagit dem ur de stora klostren, som funnos här i landet förr i världen, och att de gamla munkarna ha spått, att dessa pengarna skola bringa honom hans olycka.»

Just som Torarin satt med dessa tankar, såg han den gamla husmodern sätta upp handen till örat för att höra bättre. Därpå vände hon sig till herr Arne och frågade honom: »Varför slipa de knivar på Branehög?»

Min mamma läste med sån inlevelse att vi barn nästan kissade på oss av spänning. Jag tänkte mig Branehög som någon av de närliggande gårdarna, kanske Martarve eller Lingsarve?

Så läste jag om den för något år sedan för mina barn. Och det var en helt ny historia jag fick läsa! En kärlekshistoria. Ett sånt fruktansvärt val. Skulle Elsalill hämnas sin familj, eller bryta sitt löfte till fostersystern? Skulle hon avslöja den man hon älskade och vara den som skickade honom till stegling, eller skulle hon följa honom till England och leva på stöldgodset?

Jag grät högt när jag läste Herr Arnes penningar för mina barn. Inte var det en spökhistoria. Och jag tänkte att om Sir Archie inte hade fått dödsstraff för sitt stora brott  så hade det varit lättare för Elsalill att avslöja vad hon visste.

Dödsstraffet har kanske inte en så avskräckande effekt på de som skulle kunna drabbas – som de har på dem som tvingas anmäla de brottslingar som riskerar att dömas till dödsstraff.

Och kärleken – den jävla kärleken är blind. Man kan älska en människa som har begått svåra brott. Trots att det inte är så klokt.

Med detta ville jag ha sagt att Herr Arnes penningar är en bra bok som jag varmt rekommenderar.

Herr Arnes penningar på Projekt Runeberg

Om Selma Lagerlöf och filmen skriver Lars Grönkvist på Selma Lagerlöf.nu

selmalagerlof.nu

Annonser

6 kommentarer

  1. Selma är faktiskt en av mina favoritförfattare. Kejsaren av Portugallien är nog min favorit. Och det är ingen slump att just Gösta Berlings saga blivit så känd och även filmad, den är mycket bra. Körkarlen är inte så dum den heller.

  2. meta:
    Körkarlen har jag bara sett på film.
    Den är färgad – eller tintad som det kallas på filmspråk, liksom flera av de övriga Victor Sjöstrom-filmerna.
    Men det som var speciellt med just denna var dels dubbelexponeringarna – som var oerhört svåra – då kameran vevades för hand.
    Och så berättartekninken – med flashbacks – något man inte var van vid inom filmen – men det fungerade.
    Jag läste filmvetenskap för många år sedan – och minns hur imponerade vi blev – eftersom vi tittade kronologiskt på filmerna. Från de första stillastående kamerorna – inga klipp – bara ett tåg som kommer in på perrongen – eller en kung som hyllas av massorna på Stockholmsutställningen.

    Hittade förresten en spännande box på Ginza Svenska stumfilmsklassiker – med extramaterial – bland annat Greta Garbo som mannekäng på PUB.
    http://www.ginza.se/index.aspx

    Nå men detta skulle handla om Selma Lagerlöf och hennes böcker…
    Faktum är att jag har fler av hennes böcker – och jag kommer absolut att läsa dem snart.
    Jag tror dessutom att jag fått mig fler till livs – en sommar läste en kompis mamma Mårbacka. Tror hon läste flera korta berättelser av Lagerlöf.

    Snart fyller Lagerlöf 150 år – och hon bodde i Landskrona – där jag jobbar då och då – så hon känns rätt nära.

    OT: Noterade att du kallade henne Selma. Visst tenderar man att kalla kvinnor vid förnamn och män vid efternamn?

  3. Nja, jag säger August om Hr Strindberg… just Selma känns som en vän. Det är därför. :)

  4. det är lustigt med gösta berlings saga- jag förstår den inte..men jag älskar den. jag tycker den är helt magisk och underbar, men jag fattar verkligen inte grejen med handlingen. men sen såg jag filmatiseringen-den vackra stumfilmen och blev än mer begeistrad, och via iscensättningen, skådespelarnas spel, pianomusiken och överspelet fattade jag mer. jag har lite kulturellt kontrollbehov så jag brukar alltid vilja fatta själva grejen med saker, inte bara bli förtrollad. men jag förstår inte GBS riktigt. Fattar ni?

  5. f o så tillhör av de mest häftiga och sensuella upplevelser jag haft den gången på filmfestival då jag fick se riktig stumfilm med äkta pianist, det var ”penningar”. jag blev helt rörd. stumfilmsljuset är det mest skimrande, mjukaste, lenaste, skönaste ljus som finns, det klippte fram som svanvingepustar. häftigt.

  6. i:
    Jag tror inte att jag läst Gösta Berlings saga. Men jag vet att jag sett lite av den moderna inspelningen – tror Thommy Berggren var med där.
    Minns en man som satt och spelade på målade tangenter på ett bord.
    Många år senare såg jag filmen Bagdad Café. Där fanns en liknande scen. Caféägarens son spelar på ett låtsasklaviatur.
    Jag undrar om regissören Percy Adlon kände till den scenen i Gösta Berlings saga?

    För en månad sedan läste jag för övrigt ”Kejsaren av Portugallien”. Jag grät i början, längtade i mitten och grät i slutet…
    Har eventuellt tänkt att skriva ett inlägg om boken.

    Och så får jag väl läsa Gösta Berling – och se om Bagdad café – för det var länge sedan.

    Fantastiskt för övrigt att du fått uppleva stumfilm och levande piano.


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: