Kompositörer och ”kvinnliga kompositörer”

Nannerl as a child (1763); portrait said to be by Lorenzoni.  For the counterpart portrait of Wolfgang, painted at the same time, see Wolfgang Amadeus Mozart.

Maria Anna Mozart ”Nannerl” 12 år. Hon var storasyster till Wolfgang Amadeus Mozart och kompositör. Fick inte spela på konserter sedan hon nått giftasvuxen ålder.

Jag har sedan några år lett i studiecirklar i ämnet kvinnliga konstnärer – och jag har håller ibland enskilda föredrag i ämnet.

Ibland pratar jag om kvinnliga författare, vetenskapspersoner, äventyrare och kvinnliga sjörövare.

Ämnet är outtömligt och spännande. Att leta upp kvinnor i massan av män är som att leta efter guldkorn eller ädla stenar i leran eller i grottan.

Det är svårt – men jag vet att det finns där – det är värt att leta vidare.

Egentligen borde mina cirklar och föredrag inte behövas, men vad får man om man går på ett föredrag om renässansens mästare, eller konstnärer under barocken? Vad är en konstnär, en arkitekt, en målare, en skulptör?

Det spelar ingen roll om du frågar en man eller en kvinna – en konstnär är en man.

Samma sak med en kompositör. Hur många tänker ”kompositör = kvinna som i skenet av ett stearinljus sliter sitt hår vid taffeln”?

Nej – en kompositör heter Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach, eller Gustav Mahler.

Aldrig Maria Anna Mozart, Maria Bach eller Alma Mahler.

Jag är kluven till Wikipedias lista över kvinnliga kompositörer.

Den är positiv för mig och andra som letar efter skapande och glömda kvinnor från det förflutna – men samtidigt ett uttryck för det som Simone de Beauvoir talade om i ”Det andra könet”. Kvinnan är det andra könet – mannen är norm. En kompositör är en man – han behöver ingen speciallista som heter ”Manliga kompositörer” – han är kompositör – det räcker.

Men så länge mannen är norm och vi knappt kan räkna upp en enda kvinnlig kompositör – än mindre hitta någon av dem i våra egna samlingar – så får vi vara glada över Wikipedias lista över kvinnliga kompositörer, kvinnliga sciencefictionförfattare, kvinnliga konstnärer osv.

De blå länkarna i listan leder till artiklar, vissa fylliga och bra – andra magra – de behöver fyllas på. De röda länkarna visar att någon artikel ännu inte är skriven. Vem som vill får skriva en artikel – men det är ett stort ansvar – se till att hålla dig till fakta – och ange noga källan när du citerar. Är du inte säker på din engelska – skriv en svensk artikel. Kolla stavfel – för även om de kan rättas till i efterhand så känns det lite fånigt att lämna ifrån sig ett slarvigt arbete – och man växer i anseende om man gör något riktigt bra. Dåliga skribenter bannas så småningom från Wikipedia.

Evterpe Kvinnor i musik har skapat en sida med fakta om några kvinnliga kompositörer – där finns också möjlighet att lyssna på musiken. Här är Evterpes hemsida.

Alma Schindler (innan hon gifte sig med Gustav Mahler).

Recension av ”Den galna änkan: Alma Mahler-Werfels liv” i SvD.

Carl-Johan Malmberg skriver en intressant krönika/recension över boken och över Alma Mahler. Malmberg är inte helt positiv till boken – eftersom författaren; Oliver Hilmes redan i början av boken – eller egentligen redan i titeln bestämt att Alma Mahler är ett monster. Och visst är det som Malmberg skriver – intressant att läsa om en kvinna som verkar så osympatisk – men ändå älskades högt av många män. Men om man som författaren Hilmes bestämt att hon är ett monster utan några sympatiska drag – så blir det svårt – mycket svårt att förstå männen. Malmberg föreslår att det kanske är Alma Mahlers mor – Anna Schindler-Moll som är monstret. Men också det är ett alltför enkelt sätt att se på världen.

Malmberg skriver bland annat:

Berömt är brevet Gustav Mahler skickade i december 1901 till sin blivande brud: ”om vi ska bli lyckliga måste du bli så som jag behöver dig – min hustru och inte min kollega!” Senare, under det äktenskapliga krisåret 1910 med den uppvaktande Gropius i kulisserna, kom Mahler att ångra sitt förbud; enligt Alma Mahlers memoarer berömde han plötsligt några av hennes sånger från tiden före giftermålet: ”Vad har jag gjort? De här sångerna är bra, de är utmärkta! Så blind och självisk jag har varit” lär han ha sagt. Och han såg till att sångerna publicerades.

Men kanske var det för sent, hon komponerade inget mer under sitt liv och vi får aldrig veta vad som hade kunnat bli av hennes konstnärskap. Man kan se Alma Mahler som ett exempel på den borgerliga sekelskifteskultur som ibland kunde ge kvinnor liknande utbildning som män men som i praktiken ålade dem yrkesförbud. Det vilar något tragiskt ofullgånget över hennes livsöde.

Jag har själv inte läst boken och kan inte fälla något omdöme. Boken är för dyr i förhållande till den dåliga recension den fick för att jag ska tycka att det är värt att köpa den. Väntar till pocketutgåvan – eller på att finna den på loppmarknad.

ALMA – en sida om Alma Mahler och hennes värld.

Alma Mahler och den nya tidens Wien en krönika av Folke Schimanski i tidskriften Populär Historia.

Eva-Karin Josefsson skriver en utmärkt artikel i SvD om kvinnliga kompositörer och osynliggörandet av dem.

Detta citat ur Josefssons  krönika hade lika gärna kunnat gälla kvinnliga konstnärer:

Men intressantare än all statistik är naturligtvis analysen av anledningarna till att kvinnliga kompositörer som under sin livstid var minst lika
framgångsrika som sina manliga kolleger efter sin död upphörde att finnas med på repertoaren, och i våra dagars uppslagsböcker har förlorat sin verkliga identitet. Varför denna förskjutning i historieskrivningen?

Och även detta:

I sin omfattande genomgång av recensioner i tidningar och tidskrifter visar Launay hur föreställningar om kvinnans natur färgar (även positiva) omdömen om hennes musikaliska skapande. Eftersom kvinnan var predestinerad att föda och uppfostra barn, och mannen var utrustad med fysiska, moraliska och intellektuella kvaliteter som vida översteg kvinnans, var hennes konstnärliga skapande inte bara ett brott mot
naturen utan också ett intrång på mannens område. När recensenten lovordar en kvinnlig kompositör sker det ur ett manscentrerat perspektiv: hon skapar ”som en man” eller är utrustad med ”en manshjärna i kvinnohamn”. Enligt kompositören Maurice Ravel var en kvinna som komponerade fugor något av en hermafrodit.

Jag har läst flera recensioner där kvinnor fått det ”fina” omdömet att de målat som män. Jämför med usla idrottsprestationenr – där man spelat som en kärring…

The Viola da Gamba Player (»Gambenspielerin«), c. 1630-1640, (Gemäldegalerie, Dresden) by Bernardo Strozzi, believed to be of Barbara Strozzi.

Barbara Strozzi 1619-1677

Barockens kvinnliga kompositörer i fokus – Mitt i musiken P1 och P2. 

Programmet handlar om Anna Jobrant Dalnäs som lyfter fram kompositören, musikern och sångaren Barbara Strozzi. Dalnäs fick 2007 Kvinnor kan’s Irisstipendium för detta.

Portraits of Anomaly:
Nannerl Mozart, Fanny Mendelssohn, Clara Schumann
. Sidan inleds med detta citat:

”The Education of women should always be relative to men. To please, to be useful to us, to make us love and esteem them, to educate us when young and to take care of us when grown up, to advise, to console us, to render our lives easy and agreeable–these are the duties of women at all time and what they should be taught in their infancy.” Rousseau

Det finns fyra böcker om Mozarts syster på adlibris. Tre heter ”Mozart’s sister”

Mozart’s Sister av Rita Charbonnier

Mozart’s Sister av Nancy Moser

Mozart’s Sister av Alison Bauld – det är hon som skriver Maria Anna Mozarts ”egen blogg

Den fjärde heter In Mozart’s Shadow: His Sister’s Story av Carolyn Meyer.

Jag har inte läst någon av dem och kan därför inte säga om de är bra.

Clara Schumann – porträtt av konstnären Franz von Lehnbach

Det finns några böcker om Clara Schumann – bland annat – Clara Schumann och hennes tre män: en dokumentärroman av Tin Andersén Axell. Jag äger den – men har ännu inte hunnit läsa den.

The Norton/Grove Dictionary of Women Composers på Amazon

The woman composer question: a bibliography

Annonser

14 kommentarer

  1. Vilket fantastiskt inlägg! Jag älskar att man så fort man går in på din blogg så lär man sig något nytt.

    En intressant kommentar kan vara att när jag läste musikvetenskap på SU för ett par år sedan så var Barbara Strozzi den enda kvinnan som togs upp både på skivan med olika kompositioner från olika perioder av våran lärare. När jag frågade varför vi ej studerade fler kvinnliga kompositörer så sa det bara att det inte fanns fler som var historiskt viktiga för musikhistorien. Men är det inte intressant för musikhistorien att de fanns i huvudtaget och att de blivit utraderade från musikhistorien. Men genusperspektivet på musikvetenskapen på SU har aldrig varit vad den borde.
    Något år senare berättade en annan lärare -mest som en rolig anekdot- att det var lustigt att Clara Schumann under sin tid var mycket mer känd än Schuman och en betydligt bättre pianist. Hur ofta får man veta sånt?

    Kanske borde lura upp dig till Stockholm för att föreläsa för våra F!or.

  2. Tiarafeministen:
    Smickrare där…
    :-)

    Men jag håller med – jag tycker detta med att de medvetet – eller omedvetet gömts och glömts i historiens mörka och dammiga vrår gör dem ännu mer intressanta.
    Hur kommer det sig att så fantastiska konstnärer, författare, vetenskapspersoner, sjörövare, upptäcksresande, kompositörer osv – ligger och skräpar på ett lager eller gammal vind – bara för att de är kvinnor?
    Om de hade varit för att de var dåliga – oavsett kön så är det förståeligt – men uppenbarligen ligger genierna där också.
    Och ett geni som klarat en karriär – trots brist på utbildning och samhällets stöd – det är ett alldeles extra intressant geni.

    Jo, lura mig du.
    ;-)

    Jag har ytterligare en föreläsning på gång i Stockholm i vår. Ska bara hitta ett datum då jag kan kombinera resan med något annat.

  3. Hej Guldkorn! Detta är ett särdeles lysande inlägg. För en musikanalfabet som mig så kan jag inget annat än att buga och tacka för det du gjort, lyst upp några fullständigt svarta fläckar på mitt inre musiklandskap. Jag lyssnar på musik, inte minst har Bach förgyllt min tillvaron under många år, men kvinnorna ur den klassiska repetoaren lyser med sin frånvaro. Jag är så glad, därför.
    Tänk de öden som drabbade dessa kvinnor, ibland också bara för de var kvinnor. Inte minst Maria Anna Mozart! Slut på spelandet när man nått giftasåldern. Man kan bli folkilsken för mindre när man man tänker på vilken musik som kan ha gått förlorad pga detta.

    Som du påpekar så är fortfarande männen till stora delar norm. Även inom mitt eget skrå så finns det fortfarande människor som likställer ”läkare” med en man, annars säger man ”kvinnlig läkare”. Visst gäller samma sak för yrken som domineras av kvinnor, ”manlig sjuksköterska”, men det är frågan hur detta värdereras. Vi män värderas oftast högre, vi uppbär statusyrken och så fort kvinnorna börjar ägna sig åt yrket så sjunker dess status, lönerna kommer efter.

    Vad är då kvinnligt? Ja, Maurice Ravel formulerar det ”vackert” att den kvinna som skrev fugor var något av en hermafrodit.
    En annan, lika nedvärderande men så pass underhållande att Beauvoir citerar det i sin bok ”Det andra könet” är när litteraturgurun Samuel Johnson uttalar sig om kvinnliga författare:

    ”Kvinnliga författare, det är som hundar som försöker gå på bakbenen, inte särskilt lyckat, men underhållande.”

    Helt ärligt så skrattar jag. Det känns tryggare att göra så idag då vi vet att kvinnliga författare knappast har något att skämmas för inför manliga. Johnson var ett barn av sin tid.
    Visst attackeras kvinnor ännu idag, män dominerar forfarande litteraturhistorien, men de flesta som har något i knoppen har ändå insikten att könet är ointressant när man läser stor litteratur.

    Hur det är på den moderna kompositörsfronten är jag inte skickad att bedöma, men hoppas på en mer intellektuellt utvecklad kritikerkår.

    Tack för alla länkar och referenser.

  4. Korrektion! Johnson säger i slutet:”… inte särskilt lyckat, men förvånande!”

  5. Vad glad jag blir att ha hittat din sida då :-) Och självklart har du Lessing med. Tog lite tid innan jag hittade min favis, men hon var med.
    Tittade bara in… I’ll be back… Här kan man ju lära sig något.

  6. Niklas:
    Tack – jag blir alldeles överväldigad av allt beröm.
    Ärligt talat så är inte mitt musikkunnande så stort heller – men jag fick mitt kunnande på köpet när jag letade efter annat.

    Har förvisso skrivit om några av dem på min andra blogg – i ett annat sammanhang – och fick tips från en läsare att P1 sände en serie av Birgitta Tollan – som hette ”Konsten att humla”.
    Programmen brukar ligga kvar i 30 dagar på radions hemsida. Du kan se om de finns kvar.

    Här är ett inlägg jag skrivit: http://kronbergskrattarochler.wordpress.com/2007/12/06/europaeu/
    och här är fortsättningen – sedan jag fått tips av Henrik: http://kronbergskrattarochler.wordpress.com/2008/02/11/konsten-att-humla/

  7. Haraldsdotter:
    Din kommentar är den tredje fantastiska.
    Sådana som era tre, Tiarafeministen, Niklas och Haraldsdotter (+alla andra på andra platser i mina bloggar) gör att man sitter och småler vid tangentbordet – och att det redan roliga arbetet med att skriva bloggar – blir ännu roligare.

    För vad är det för mening att skriva stort och klokt – om ändå ingen läser?

  8. Jag lyssnar gärna på kvinnliga kompositörer som Bacewicz, Mahler(-Werfel) och Mendelssohn(-Hensel). Jag tycker det är viktigt att de lyfts fram som kvinnliga kompositörer så länge attityden hos många människor i klassiska kretsar fortfarande är den att alla stora kompositörer har varit män.

    Kvinnliga författare är inte alls samma sak. Sapfo t.ex. har alltid accepterats som en av de riktigt stora (att hon var dessutom kompositör skulle jag aldrig ha gissat om hon inte skulle ha nämts på wikipedia som kvinnlig sådan). Murasaki Shikibu har varit av alldeles grundläggande betydelse för den japanska litteraturen, inte bara som romangenrens grundare, hon var dessutom poet! Man måste medvetet blunda för kända storheter om man hävdar att alla stora författare, ens fram till en viss tidpunkt, har varit men.

    Men myten om kompositören om man är på ett helt annat sätt seglivad. Det är på ett helt annat sätt accepterat att Clara Schumann var vid sidan om Chopin en av sin tids största pianister, eftersom det har accepterats, och fortfarande accepteras, att betydande kvinnor kan tolka musik som komponeras av betydande män.

    Dessutom är problemet att acceptera kvinnan som musikskapare speciellt stort inom klassisk musik. Inom andra genrer är det lättare att se kvinnor bland de största namnen.

    För mig är wikipedias lista väldigt nyttig. Svenskspråkiga wikipedia hade också en kategori för kvinnliga kompositörer men den raderades som könskategorisering. Det tycker jag kan vara ok, förutsatt att det finns på engelskspråkiga wikipedia resurser var man kan få fram alla dessa betydande skapande kvinnor inom klassisk musik.

    Det här med att klassiska kvinnliga kompositörer fortfarande har svårt att accepteras är ett problem av en helt annan omfattning än frågorna om kvinnliga pianister eller kvinnliga författare. De är yrkesgrupper som har varit på ett helt annat sätt accepterade och jag är inte alls säker på att listor över dem är lika nödvändiga som just listor över klassiska kvinnliga kompositörer. Om jag vill köpa en bok skriven av en kvinna, hittar jag lätt många, också i klassikerhyllorna. Om jag vill leta efter kvinnliga pianister, hittar jag dem lätt bland de manliga pianisterna. Jag ser där inget som helst behov till könskategorisering.

    Men att kvinnliga kompositörer synliggörs, det är en sak som faktiskt behövs. Också de största av dem måste könskategoriseras, för att man hittar fram till dem. Det här är förstås inte lika mycket en problem inom den allra modernaste klassiska musiken men när det gäller musikhistorieskrivningen, kan jag inte annat än bli chockerad gång på gång när jag bekantar mig med den. Jag är glad att jag är litteraturvetare, för där går det att diskutera skapande genier på ett helt annat sätt oavsett kön.

  9. Tack för din blogg!

  10. Finns föresten musiken att få tag på? Kan jag köpa en skiva av Mozart någonstans? Du kanske redan länkat det någonstans som jag missat, men jag skulle vilja ha henne och de andra och spela. I butiken jag jobbar spelar vi enbart klassisk musik och det skulle vara kul att byta ut alla manliga kompositörer mot de kvinnliga och se om någon börjar fråga efter vad som spelas och därmed få folk att få upp ögonen för ”kvinnliga” kompositörer…

  11. Topi:
    Det har alltid varit ”lättare” för en kvinna att skriva än att komponera.
    Som författare behöver du materiellt sett endast papper och penna – medan en kompositör behöver ett instrument – som är dyrare och tar mer plats.
    Dessutom en plats att spela på – en plats där ingen störs av eviga skalor.
    En plats där inte dörren ideligen slits upp och någon anser att kvinnan borde ägna sig åt släkt, vänner och familj – istället.
    Som författare kan man behöva en egen vrå – eller ett eget rum – som Virginia Wolf så riktigt skrev. Systrarna Brontë satt vid ett litet bord i vardagsrummet – och hade knappt råd till papper att skriva på.
    Så att de lyckades få ihop så många verk – det är snudd på mirakel.

    En författare kan skriva under pseudonym – dvs kvinnor kan låtsas vara män i tider av misogyni – medan en kvinnlig kompositör måste framföra sitt verk – eller ha en orkester som kan framföra det – och har därmed svårare att gömma sig bakom pseudonym.

    Att kvinnan skulle tiga i församlingen – och därmed varken sjunga eller spela på kyrkoorgeln var också en black om foten.
    Som tur var fanns det furstefamiljer med egna orglar och konsertsalar – som lät kvinnor komponera och framföra sina verk.
    Och det är dessa kvinnor som vi måste värna minnet av.
    I bästa fall finns inte endast noterna till deras verk bevarade – utan också inspelningar av deras verk på skiva – av utmärkta orkestrar.
    Tyvärr vet jag inte vilka inspelningar som är bra.

    Vad gäller kvinnliga författare så undrar jag hur många av böckerna i våra bokhyllor som är skrivna av kvinnor och hur många som är skrivna av män?
    Jag gjorde ett experiment med skönlitteraturen.
    Ställde männen i en hylla och kvinnorna i en lika stor bokhylla bredvid.
    Männen vann i antal.
    Jag fyllde på kvinnohyllan med Astrid Lindgren och skänkte några av männen till hugade spekulanter.
    Då blev det nästan jämt.

    Detta i ett bokälskande hem med en genusmedveten ägare av verken.

  12. Sandra:
    Det var intressant det du skrev.
    Och en bra idé.
    Kvalitet är inte ett mätbart begrepp – så att säga att den och den musiken är bra – eller den konsten är bra – det handlar rätt mycket om påverkan.

    Ingen tyckte att impressionismen var bra i början av dess existens – ingen utom konstnärerna själva – och en liten krets kring dem.
    Men idag är det knappast någon som ifrågasätter impressionismen.

    Samma sak med musiken – det vi är vana vid – och har hört i positiva sammanhang – det tycker vi i regel om – och önskar att få höra om och om igen – på bröllop, begravningar, i musikprogram, på önskekonserter osv.
    Och ju mer vi hör det, ju mer vi vänjer oss – ju mer tror vi att det är den mest kända musiken som är den bästa.

    Och eftersom musik av kvinnliga kompositörer sällan framförs – så kan man lätt dra slutsatsen att den inte är bra.
    Hur ofta önskas musik av kvinnliga kompositörer i önska i P2 – tex?
    Eller på Skansens önskekonserter?
    Gemene man/kvinna känner inte till kvinnliga kompositörer.
    Jag gick lite efter Wikipedias lista och jämförde med Ginzas utbud.
    Hittade ett och annat – men så vet jag ju inte vilka inspelningar som är bra.
    Så egentligen skulle man ha med sig Wikipedias lista till biblioteket och låna allt man hittar.
    Eller till sin närmaste skivbutik.
    Där lär de knappast ha så mycket som på Internetbutikerna – såg att Ginza inte har så mkt av kvinnorna i lager – men att de kunde beställa hem.

    Har man tur kan man hitta dem på MySpace – med musik till.

  13. […] ett tag sen skrev jag ett inlägg; Kompositörer och “kvinnliga kompositörer”. Bloggaren Sandra kommenterade och ville ha tips på musik som kunde spelas i butiken – så att […]

  14. Gillade tavlan på Clara Schumann. Hon ser så stark ut. Och vis. Och överseende med männens tokigheter. Som om hon säger: Jaja lille vän, det blir nog bra med den saken.
    Jag får respekt för henne när jag ser bilden


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: