Människokroppen är gudomlig

Leonardo

Den vitruvianske mannen av Leonardo

Människokroppen är gudomlig! sa Ossian Lindberg när han öppnade dörren till vårt klassrum på konstvetenskapliga institutionen i Lund, och hoppade upp på katedern och i ljuset av projektorn visade upp sin i sitt tycke gudomliga lekamen. 

Det var mitt första möte med Ossian – eller Bo Ossian Lindberg som är hans fullständiga namn. 

Bo Ossian Lindbergs gudomliga lekamen lämnar jag därhän.

Det var den vitruvianske mannen såsom han är tecknad av Leonardo da Vinci som Ossian ville gestalta. 

Titeln syftar på den romerske arkitekten Vitruvius tankar om byggnadskroppens proportioner.
Han ville skapa en harmoni i byggnaden, en balans, harmoniska proportioner.

Vitruvius levde under det första århundradet av vår tideräkning. Hans idéer har influerat många av renässansens tänkare, konstnärer och arkitekter vilka skapade symmetriska byggnader och trädgårdar fyllda av geometriska former.  

Leonardo avbildar en man som dels står inskriven i en kvadrat – den materiella formen – och dels har armar och ben utspridda så att de skrivs in i en cirkel – den själsliga formen. 
I kvadraten kommer mannens kön i mitten och i cirkeln hamnar naveln i origo.

I Leonardos teckning ser man också att det finns harmoniska proportioner. Avståndet mellan mannens fingerspetsar är lika med mannens fulla längd när han står. 

Allt detta ville Ossian demonstrera med sin egen kropp som utgångspunkt.
Människokroppen är gudomlig! 

Flertalet studenter i denna grupp var unga damer med rosa kashmirtröjor, paljetter och ljusblå ögonskugga.

De kunde med lätthet räkna upp alla kända klädmärken, men hade svårt att komma på en enda konstnär verksam under 1400-talet. (1400-talet hade vi ju redan tenterat – det behövde vi ju inte kunna nu!) 

Ossian hoppade ner från katedern, fortsatte lektionen med att räkna upp alla renässansens mästare; de som han ansåg vara de absolut viktigaste (på finlandssvenska): 

– Förrst harr vi en snäll hommosexuell man. Han tackade ja till alla arbeten och fick ingenting gjort. Hans namn var Leonardo.
Och den som skriver da Vinci på tentan ska få spöstraff. Jag vill under inga omständigheter se detta skrivet. Ni får gärna skriva Leonardo eller Leonardo da Vinci – för han kom ifrån Vinci – men något efternamn hade han inte. Inga fattiga gossar bar efternamn. Michelangelo hade efternamn, han hette Buonarotti – och så var han av förnäm familj. Men Leonardo hette Leonardo – punkt. 

– Sen så har vi en elak hommosexuell man, han tackade nej till alla arbeten och fick mycket gjort. Hans namn var Michelangelo di Lodovico Buonarroti Simoni. Hör ni det Michelangelo – med k – inte sje. Heter du Misjael kanske – nej – han hette Michelangelo inget annat. 

Ossian höjer ett varnande finger och påminner om spöstraffet igen.

– Och så har vi kommit till en viiidrig hetterrosexuell man; hans namn är Raffaello!
Han skull int ha knullat så mycket! Han skull ha mååålat istället.
När Raffaello såg en sexig brud som han ville ha – så tog han henne och gjorde med henne som han ville, sen tröttnade han och slängde henne åt helvette.
Hennes bröder och fäder blev vansinniga förrståss – di jagade honom från staden, vart han än kom.
Han skull ha målat istället…

Bakom mig i skolsalen sitter några av dessa med paljetter försedda unga damer och viskar sinsemellan: Ska man skriva upp det? 
Jag – vänlig som alltid – vänder mig om och säger: Ja, det är mycket viktigt – allt kommer på tentan.
Det tar tio minuter innan de lyckats få homosexuell och heterosexuell på pränt.
Om de skrev knulla eller ha samlag ska jag låta vara osagt. 

Under tiden missade de en massa viktig information. Så synd. 

Rafael 1506

Madonnan med Jesusbarnet av Rafael, 1506

Ossian visade en bild på en madonna med barnet. Han frågar rakt ut i gruppen om någon vet vad vi ser på bilden.
Ingen vågar svara.  

Jag får frågan och svarar på hemsnickrad finlandssvenska:
– En sexig brud. 
Jag utlovas det sedvanliga spöstraffet. 

Inte alla uppskattar hans grovkornighet.
Ofta kunde lektionen börja med att han tog upp klockan och sa att  inte mer än fem minuter av lektionen hade gått, och han var redan tvungen att bryta sitt löfte till studierektorn om att inte använda grova ord. 
– För vem har stoppat blommor i arselet på spädbarnen?

Ossian syftade på censuren av de ädlare delarna av en putto. Det hände att eftervärlden målade en liten trasa eller blomma för att dölja sådant som ansågs ohälsosamt att titta på.
Tillexempel en spädbarnsrumpa.

Få saker kunde göra Ossian så upprörd som när konst hade förstörts ”av klåpare och städkärringar” – som han uttryckte sig. 

Ossian

Bo Ossian Lindberg, foto Åbo Akademi

Bo Ossian Lindberg arbetade på Konstvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet 1974-1994.
Han har gjort sig känd för sin materialkännedom och har ofta anlitats som expert vid utredningar om förfalskad konst.

1994 utnämndes Ossian till ordinarie professor vid Åbo Akademi.
Om utnämningen sa han i en intervju gjord av Petra Francke i maj 1995 att:
– Egentligen passar jag inte alls som professor – småpillig, ineffektiv och dålig på att planera som jag är! Men jag är bra på att ta folk och på att söka forskningsmedel.

 År 2002 avgick han med pension, men är ännu verksam inom området konstvetenskap. 

Det händer att  Bo Ossian Lindberg fortfarande håller föredrag på muséer runt om i Sverige.

Annonser

16 kommentarer

  1. En annan Ossianlärjunge anmäler sig. Hans Rafael- och Michelangeloföreläsningar är minnen för livet.

    ”Gud haaaatar könsumgänge” (angående Buonarottis påstådda religiösa skrupler rörande sin egen homosexualitet).

  2. Pjotr:
    Vi som träffat Ossian tillhör en utvald skara. Och vi som haft honom som lärare är priviligierade.

  3. […] Pythons Michelangelo För den som missat Ossians lektioner i konstvetenskap kanske denna Monty Python-sketch kan fungera som […]

  4. Jag måste erkänna att jag är lite sotis över att aldrig ha fått möta denna Ossian. Ett stycke historia i sig själv tycks det.

  5. barlon randolph:

    Ja det ska du vara. Alla som inte fått uppleva Ossians föreläsningar ska vara lite sotis på oss som har fått…

    Fast jag är lite generös också – och delar med mig till de som ingen Ossian-erfarenhet har…

  6. Å, här är en som är avundsjuk med!
    Men nu har jag äntligen hittat dig, efter att ständigt ha missat att komma till din förra blog, och när jag fick till det (via Ninas blog), var den borta.
    Vips!
    Men det är jag som är Peter Pan; ”childlike”, enligt test. Hellre det än annat, tror jag?

    Det finns sannerligen lärare och docenter man haft, som är så intimt (häp!) sammankopplade med ämnet, att det är underbart svårt att hålla isär dem; ämne och docent.
    Har haft någon liknande själv…
    Njuter i övrigt, av din goda skrivstil!

  7. Liten Karin:
    Tack för komplimangen!
    Ja, vissa männsikor borde klonas – Ossian till exempel. Mer Ossian åt folket!

    Kul att du hittat hit. Fast bloggandet ligger lite nere under sommaren – delvis på grund av det riktiga livet som ideligen tränger sig på – dels för att jag skpat två bloggar – här skriver jag lite mer pretantiöst – konst och kultur – den andra: http://kronbergskrattarochler.wordpress.com/ är avsedd för det som av estetiska skäl inte passar här (snobb) men som ändå känns angeläget att skriva om.

  8. haha, jag måste ju bara säga att den här människan verkar helt underbar! och hur du skriver gör ju inte saken sämre direkt. jag blir alldeles inspirerad över konstvetenskap A som jag börjar nu, som jag mest är helt förvirrad över egentligen. tack för det! :D

  9. Jag hade Ossian idag för första gången och tänkte att det bara måste finnas något om honom på nätet! Tänk vad rätt jag hade!

  10. Nanó:
    Åh, undervisar han fortfarande?
    Hälsa honom. Och berätta att det finns många som minns honom med värme.
    En av de absolut bästa och färgstarkaste lärare jag någonsin har haft.

  11. Han är ju pensionerad, men ger föreläsningar inom sina specialområden vid olika universitet i Finland, som exempelvis Åbo Akademi (var jag studerar konstvetenskap)!
    Visst ska jag hälsa honom!

    • Han kommer kanske till och med ihåg mig.
      Lena Kronberg heter jag.
      Barnbarnsbarn till konstnären Julius Kronberg.

  12. Ja, jag kommer bra ihåg Dig, Lena. Vad gör Du nuförtiden?
    Hälsningar.
    Ossian

    • ”Fred” är alltså jag som hjälper Ossian eftersom han inte har wordpresskonto.

      • Hej Ossian (och Fred),
        Så roligt att höra från dig.
        Jag jobbar bland annat som skådespelare, guide och föreläsare.
        Får inte ihop till heltid, men hoppas det blir bättre.
        Är bland annat på Landskrona citadell, där jag i rollen som fru Brahe tar gästerna genom historien, från grundandet av Landskrona, via byggandet av citadellet, den fulla älgen, krigen mot Sverige, svensktiden som följde, fängelset och barnamörderskan Hilda Nilsson.
        Nästa år fyller Landskrona 600 år, då blir det förmodligen mer att göra.

        Dessutom är jag berättare, i morgon (15 september) under Kulturnatten i Lund är vi – Berättargruppen Ägir – på Teater Sagohuset och har en tretimmars föreställning.

        Det var lite om vad jag gör nuförtiden.
        Och du?
        Bor du i Åbo fortfarande?

      • Hej, Lena!

        För att inte behöva blanda in Fred i vår korrespondens, föreslår jag att vi i fortsättningen korresponderar på vanlig e-post. Därför ger jag Dig min adress: bolindbe@abo.fi Se till att Du inte skriver mitt fullständiga namn, då går brevet till en annan person med samma namn och jobb på Akademin. Själv är jag ju pensionerad, men går till jobbet fem dagar i veckan för att inte ruttna bort i overksamhet. Du behöver inte sicka mig Din e-postadress, den framgår ju av Dit mail. Just nu skriver jag mina vetenskapliga minnen, huvudet fungerar som förr, men jag går dåligt och har dålig balans. Jag bor i Åbo.
        Hej då,
        Ossian


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: