Madam Ching, Sydkinesiska havets skräck

Huang Shen, Örn

Huang Shen, Örn. Bilden från denna sida.

Shih Shiang Gu, en kvinna, som arbetat på en flytande bordell i Guangdong (Kanton), gifte sig 1801 med sjörövarkaptenen Cheng I och blev därmed Cheng I Sao (kvinna i familjen Cheng) men kallades även Ching Shih eller madam Ching.

Den blivande maken, Cheng I, kom från en familj med sjörövartraditioner som sträckte sig tillbaks till mitten av 1600-talet.

Madam Ching slogs och rövade sida vid sida, med sin make till sjöss. De slogs även mot de vietnamesiska rebellerna Tay-son – men var tvungna att retirera år 1802.

Hennes make, Cheng I adopterade Chang Poa när han var femton år och gjorde honom till löjtnant.
Cheng I själv dog den 16 november 1807 i en storm. Han hade då samlat en flotta på 400 skepp – djonker – som seglades av över 70 000 sjömän.

kinesisk djonk i Japan

 En kinesisk djonk i Japan. Teckning från ett japanskt träsnitt, 1644-1648. Härifrån.

Djonken är flatbottnad, har hög för och akter, samt är utan köl. Vanligtvis har djonken två stora master och en liten.
Seglen är fyrkantiga och av mattväv, utspända på bamburör.

Utsidan brukar vara vackert utsmyckad, ofta med ett stort öga babord och styrbord om fören.

Rodret kan sänkas på djupare vatten. Båten är mycket snabb, vilket var en fördel när piraterna skulle borda stora skepp, som inte alls kunde segla ifrån dem.

Ching Shih 1836

Ching Shih, teckning från 1836. Teckningen härifrån.

Änkan Ching Shih/madam Ching var duktig på att förhandla och lyckades bli kapten för hela flottan efter sin make, hon gifte sig dessutom med mannens adoptivson, Chang Poa, för att flottan säkert skulle stanna i familjen.

Ching Shih basade slutligen över 2000 skepp och räknas som historiens mest framgångsrika sjörövarkapten.

Hon var mycket sträng, både mot sina motståndare och sina underlydande, vilket var nödvändigt med tanke på att de var många samt levde ett liv som var svårt att kontrollera och de flesta av hennes sjömän rökte opium.
Sjömännen fick inte gå iland utan tillåtelse. Flera av dem hade familj ombord på båten.

I regel tog man inte fångar, de flesta fiender avrättades och man fick inte våldta kvinnliga fångar, ta dem ombord eller gifta sig med fångarna utan tillstånd.
Ching Shih’s pirater skyddade mot betalning byar från andra pirater.

Om en sjöman stal från de byar de skyddade, bestraffades han hårt, ofta med halshuggning, eller avhuggning av andra kroppsdelar.
Sedan skulle sjömannen beskådas, han skulle statuera exempel på vad som drabbade den som bröt mot Ching Shih’s regler.

Shi Tao

Shi Tao, bilden härifrån

Ching Shih ska också ha varit duktig på omskrivningar; man sa t.ex. inte plundra utan omlasta.
Hon såg till att hennes sjömän var mätta och att de fick sin del av vinsten, så att de inte skulle desertera, göra myteri eller stjäla, utan känna sig ganska nöjda med livet som pirat i hennes flotta.

Richard Glasspoole var år 1809 officer i engelska Ostindiska kompaniet om honom står berättat i boken Sanna historier om pirater av Lucy Lethbridge:

Sent 1700-tal - Macaus vikar närmare

Macao, karta sent 1700-tal. Härifrån.

Han och hans officerskamrater var  på väg tillbaks till sitt skepp efter att ha tillbringat några dagar på ön Macao.

Dimman föll och det blev omöjligt att navigera.

När dimman lättade hade de kommit helt ur kurs. De drev omkring utan mat och vatten i flera dagar, när plötsligt en liten flotta djonker dök upp. Glasspoole trodde att de var fiskare, och blev överrumplad när pirater dök upp från ett gömställe och äntrade Glasspooles båt, samt drog korta svärd som de riktade mot engelsmännens halsar. Sedan tittade piraterna på sin officer för att få vidare order.

Piraternas officer gav order om att skona engelsmännen och istället blev de piraternas fångar.

Man ansåg att de skulle utgöra en lönsam gisslan.

Några dagar senare siktades ytterligare 500 djonker. Engelsmännen trodde att de skulle befrias, men det visade sig vara resten av piratflottan som anslöt sig. Nu skulle man plundra byarna längs kusten.

Glasspoole blev vittne till hur piraterna pressade byborna på pengar. Om de inte betalade brändes byn ner.

Det myllrade av råttor på båtarna, dessa åts, råttungarna ansågs som delikatesser och man såg till att råttorna fick möjlighet att föröka sig.

Vattnet i floderna de seglade på var trögflytande och brunt med myggsvärmar överallt.

I tre veckor levde Glasspoole och hans vänner på ris som kokats med larver.

En dag fick de veta att ”amiralen” önskade träffa dem.

”Amiralen är mycket strikt och är en duktig slagskämpe” sa piraten till Glasspoole, som blev nyfiken på denne ”amiral”.

Amiralsfartyget var stort, men Glasspool såg endast två beväpnade vakter och en medelålders kvinna på däck.

Den pirat som följt Glasspoole bugade djupt inför kvinnan och verkade rädd för henne. Detta var madam Ching, Ching Shih.

Glasspoole hade hört om en mäktig piratkvinna som härjade längs kusten och floderna i Kina, men trott att alla historierna var skrönor.

Han och hans vänner fick kojplats på hennes båt, så att han kunde se hennes ledarskap på nära håll. Dessutom krävde hon att han aktivt skulle delta. Glasspoole skötte kanonerna och höll vid två tillfällen på att stryka med. Efter tre månader fick han veta att lösen hade betalats.
Han och hans vänner befriades.

1737 Fransk karta

 Fransk karta från 1737 över Kanton. Kartan härifrån.

Den kinesiska regeringen försökte flera gånger eliminera Ching Shis flotta. I januari 1808 stod flera slag mellan regeringens och henne i vattnen utanför Guangdong (Kanton).
Följden blev att Ching Shih fick fler båtar, hon vann slaget och tog över de regeringsbåtar som inte blivit förstörda.

Regeringen fick sedan ta över fiskebåtar för att kunna patrullera vattnen.

Slutet på Ching Shih’s storhetstid började med en strid mellan hennes adoptivson och make – Chang Poa – och en rivaliserande pirat, O-po-tae.
Chang Poa led nederlag och blev tvungen att retirera.

O-po-tae och hans män sökte asyl hos regeringen för att rädda sig undan den grymma hämnd som väntade honom från Chang Poa och Ching Shih.

Kejsar Jiaqing

 Kejsar Jiaqing regerade Kina under Ching Shis tid som pirat. Bilden härifrån.

1810 utfärdades en generell amnesti åt alla pirater. Många accepterade amnestin och även Ching Shih bestämde sig för det, eftersom regeringen nu kunde koncentrera sig helt på tillfångatagandet av henne och hennes flotta.

Hon fick amnesti samt en regeringsställning och drev en bordell och spelhåla i Guangzhou fram till sin död 1844. Ching Shih blev cirka 60 år.

Zou Zhe, Flod

Zou Zhe, Flod. Bilden härifrån.

Fler sidor om Ching Shih:
David Stapleton
Julia M Famularo
Wikipedia

I tredje delen av Pirates of the Caribbean finns en asiatisk piratdrottning med,  Ching Shih stod modell åt henne, trots att hennes tid är mer än hundra år senare än de karibiska piraternas storhetstid. Jack Calico Rackham (1682-1720) stod modell åt Jack Sparrow. Jack Rackham var den som uppfann sjörövarflaggan, Jolly Roger, och han hade två kvinnliga pirater på sitt fartyg. Men det är en annan historia.

Annonser
Published in: on maj 30, 2007 at 1:04 f m  Comments (17)  

17 kommentarer

  1. Tackar för den historien. Verkligen intressant. Såg förresten sista delen i Piraterna i Karibien i förrgår. Där finns en kinesiska med som är en av de nio piratkaptenerna. Förmodligen en referens till Ching Chi. Fina bilder förresten. Är själv väldigt förtjust i kinesiska bläckmålningar.

  2. Gustaf Redemo:
    Ja, det är en spännande historia – historien om Ching Chi – märkligt nog har ingen storfilm gjorts om henne – vad jag vet.

    Har inte sett Piraterna del III än – men filmen står på familjens önskelista – vi älskar serien.

    Ja, gamla kinesiska verk blir bara vackrare och vackrare ju mer man tittar på dem. Det var svårt att inte ta med alla bilder jag hittade till denna artikel…

  3. Yarrrr! Har också sett den fast läste det här intressanta inlägget med så fina bilder innan – tänkte på dig när jag såg filmen!

  4. meta:
    Av någon obegriplig anledning ansågs ditt inlägg vara ett spam…

    Och jag gavs inte ens möjlighet att själv avgöra huruvida det var spam eller inte.

    Av en händelse hittade jag det när jag snurrade runt lite bland olika funktioner.
    Där stod att de redan filtrerat bort 6 kommentarer och att de varit så duktiga så…

    Argh – hur tar jag bort den här påtvingade censurfunktionen?

    PS: Jag förstod nog att du redan sett filmen – och tack för att du tänkte på mig – we pirates sticks together…

    Or we fight…

  5. Vilken kvinna.
    Tack!
    Inte heller jag har sett den än…snuft…

  6. Jag har tillbringat tiden på jobbet med att läsa igenom din blogg, som jag finner väldigt trevlig och informerande. Den är snygg också. Tyvärr har jag inte ingående studerat målningarna. Det får bli nästa gång. Jag förkovrade mig istället i bakgrundshistorierna.

  7. Nina:
    Ja, verkligen tuff. Men jag hade inte velat byta hennes liv mot mitt.
    Dessutom är jag inte alls tuff…

  8. Gustaf Redemo:
    Tack.
    Ibland tar det riktigt lång tid för mig att skriva ett inlägg – jag läser historierna, tittar på bilderna, läser igen – ska just publicera, tittar igen… osv.
    Hittar mer spännande detaljer och illustrationer – samtidigt som jag ska “kill my darlings”.

  9. Lena.Nej, inte jag heller.
    Erm…inte?Hrm… :-)

  10. Att döda mina älsklingar har jag svårt med. Hellre ändrar jag på resten om något snyggt har trillat in. Kanske är dina texter därför så perfekta, avvägda, balanserade. Personligen är jag rädd för det perfekta. Lyssnar nu på Arvo Pärts Passio. Rösterna är ljuva, meditativa, men så kommer ett skri, en dissonans och väcker mig till liv; stycket kräver plötsligt min uppmärksamhet.

  11. Gustaf Redemo:
    Jag tar ditt omdöme om mina texter som en komplimang och hoppas att rädslan för perfektionism inte gäller dem.

    O_o

    Jag gillar både det stringenta och avskalade och det ruffiga och stökiga.

    Stringent som i det kinesiska och japanska.

    Ruffigt som Tom Waits och Tiger Lillies.

    Som 16-17-åring läste jag ”Med livet framför sig” av pseudonymen Emile Ajar (Romian Gary) och fick en positiv läschock.
    Kan man skriva talspråk så där? Kan man skriva som det låter och fullt med svärord och slang och ord som jag då inte förstod?
    Ja, det kunde man – och det var bra också. Jag blev oerhört tagen och läste om den. Försökte skriva likadant – men det blev inte bra.
    Moa Martinsson skrev också talspråk – henne slukade jag också i den sena tonåren. Har läst om henne nu, hon håller.

  12. Det var i allra högsta grad menat som en komplimang. Angående att skriva talspråk etc. är det något jag ofta funderar över när jag skriver och författar. Att försöka härma talspråk har en tendens att låta löjligt efter ett par år.

    Ett vackert språk beundrar jag och efterhärmar. Men samtidigt finns det uppfunna talspråket, som inte lider av att vara sammanhäftat med riktigt talspråk. Läser Thomas Pynchons Mason & Dixon och förstår inte så mycket. Men språket är härligt, en slags gammal sjöjargong från 1700-talet, fast manieristiskt.

  13. jag tänkte några rader in i inlägget- när kommer filmen? en av ALLA dessa fantastiska radikala, spännande och/eller och äventyrliga kvinnoöden. när kommer filmerna? ska en behöva göra dom själv? lite dyrt…

  14. Gustav:
    Känner inte till Thomas Pynchons Mason & Dixon – men beskrivningen låter spännande.

  15. blindalina:
    Ja när kommer filmen? Filmen om Madam Ching skulle bli en riktgit ruskig historia.

  16. Shit, din blogg är riktigt intressant!!!!!
    Du har jättemycket spännande beskrivningar och tankar, det gillar jag!!! Skulle jag kunna be dig att skriva ett inlägg om vermeer, jag blev så sjukt intresserad av att se alla hans verk efter att jag läst ut boken ”flicka med pärlörhänge”
    Jag skulle bli sååå glad!!!!!

    tack på förhand

    /sara

  17. […] Kvinnliga sjörövare […]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: