Frans Hals var ju bara en kvinna…

1633-35 Judith Leystersjälvporträtt

Självporträtt 1633-35

Judith Leyster (1609-1660)

Döpt 28 juli 1609 

Judith Leyster var den ena av två kvinnor som fick vara med i målarskrået ”brödraskapet” (den andra kvinnan var målare, men inte konstnär, hon var vad min lärare i konstvetenskap – Ossian Lindberg – skulle kallat ”plankstrykare”).  

 Leyster var den enda kvinna som hade manliga elever i sin verkstad. Hennes signatur ”upptäcktes” på ett av Frans Hals målningar i Louvren (1893). En katastrof!

 Man ansåg att världen, inte bara Louvren hade gått miste om ett mästerverk i sina samlingar. Att samma värld och samma mänsklighet samtidigt berikats med en kvinnlig målare som varit bortglömd i sekler, fanns inte i konstvetarnas föreställningsvärld. 

Den som var först med upptäckten var en konsthistoriker vid namn Hoofstade de Groot. Han upptäckte Judith Leysters  signatur som är ett J och ett L inflätade i en stjärna på ”Frans Hals-målningen”. Leyster betyder ledstjärna. 

I anslutning till skandalen fick även Nationalmuseum i Stockholm sin Leyster, d.v.s. tavlan hade redan hängt i museet i över 20 år, men under namnet Frans Hals. Drottning Lovisa Ulrika hade köpt den på 1700-talet. När Oscar II donerade tavlan till Nationalmuseum ansågs den fortfarande vara en Hals.                                  

 
 
 

ca 1635 Flöjtspelande gosse, Leyster

Tavlan föreställer en liten flöjtspelande gosse i röd mössa och är målad omkring 1635.

Man plockade genast ner målningen och lät magasinera den. Även på Nationalmuseet kände man sig lurad på sin fina Hals-målning, som nu endast var en usel Leyster-målning. Frans Hals var ju bara en kvinna… 

Så småningom har man insett målningens stora värde – och ser att den faktiskt är en av Leysters absolut bästa målningar. Flöjtspelande gosse har sedan funnits med på flertalet av Nationalmuseets affischer.  

Judith Leyster föddes i Haarlem, som det åttonde barnet till en bryggare och klädmakare. Hennes far hade tagit familjens efternamn efter firmans (Ledstjärna). Han blev bankrutt 1624.

 1628 flyttade familjen till Utrecht, där Judith Leyster kom i kontakt med konstnärerna Hendrick Ter Brugghen och Gerrit van Honthorst. Dessa konstnärer tillhörde, liksom Leyster den s.k. Utrechtskolan,  Caravaggister, inspirerade av Caravaggios ljus- och skuggspel. 

Det finns historiker som tror att Leyster kan ha varit elev till Frans Pietersz de Grebber, som även lärde upp sin egen dotter till konstnär. Judith Leyster nämns i en bok om kulturen i Haarlem, poeten Samuel Ampzing skriver lyriskt om henne när hon endast är 18 år.

 1631 blir hon troligen gudmor åt Frans Hals dotter Maria.  Senare blir Judith Leyster och Frans Hals ovänner – då han stjäl en av hennes elever. Hon stämmer Hals och får ersättning.

1633 valdes Leyster in som medlem i målarnas skrå, St. Lukasgillet, då hon var endast 23 år. Tre år senare, 1636, gifter hon sig med en konstnär, Jan Miense Molenaer (levde ca 1610-1668 och ansågs vara en ganska medioker konstnär), som möjligen hade varit elev till Frans Hals. Molenaer fanns i alla fall i kretsen kring Hals – liksom Leyster som kanske också hade varit Hals elev.

 ca 1630 Duetten Molinaer

Duetten, målad ca 1630 av Molinaer

Paret flyttar till Amsterdam – hon föder fem barn av vilka endast två överlever barndomen. Judith Leyster drar ner på målandet när de får sina barn, men flera av hennes makes verk antas vara ett resultat av parets gemensamma arbete. Leyster dör 1660, hon är då endast 50 år fyllda. 

Att jämföra Leyster och Hals

1633-35 Judith Leyster Självporträtt  1626 Isaac Abrahmsz Massa Frans Hals
 

Judith Leyster, självporträtt – 1633-35 samt Frans Hals porträtt av Isaac Abrahmsz utfört 1626

Judith Leyster har placerat sig själv i en ganska självsäker pose i sitt porträtt. Det utfördes troligen som ett presentationsstycke i samband med att hon invalts som medlem i Lukasgillet.

Att sitta med armen över ryggstödet var en ganska vanlig pose för män som skulle avporträtteras, man ser det på flera av Frans Hals (1583-1666) porträtt. Inte lika vanligt när man avbildar kvinnor.

Man skulle kunna tro att Leyster sneglat just på detta porträtt av Hals, när hon utförde sitt eget.

I högerhanden håller Abramsz en blomma, medan Leyster håller sin pensel, den riktar hon som stråken hos den fiolspelande mannen på målningen i bakgrunden.

Både Leyster och Abrahmsz  sitter med armbågen över stolens ryggstöd och i bakgrunden på målningen med Abramsz finns något som skulle kunna vara ett fönster, eller alternativt en målning – som ger en illusion av luft och ljus.

Leyster är tydlig med att i hennes bakgrund finns en målning på ett staffli.

I Leysters vänstra hand finns förutom en palett en ganska stor mängd penslar. Penslar var dyrt och mängden säger något om hennes storhet som konstnär – hon hade råd – hon var en väletablerad konstnär. Dessutom är hon uppklädd enligt senaste mode – inte för att hon var klädd så när hon arbetade, men för att man skulle se att hon också hade råd att klä sig fint. Porträttet skulle representera henne – så det var viktigt med varenda detalj.

1630 Muntert sällskap

Den musicerande mannen på staffliet ingår i en trio av musikanter i Leysters målning Muntert sällskap från 1630.

Att jämföra Leyster och Vermeer

Judith Leyster var bland de första konstnärer som skildrade scener från hemmets sfär. Denna genre blev inte populär förrän 20-30 år senare – på 1650 talet – då bland annat Vermeer blev känd för sina målerier med kvinnor i hemmiljö.

1631 Förslaget, Leyster

Förslaget, 1631 

Kvinnan på målningen sitter upptagen med sitt handarbete.

En man står bakom henne och försöker fånga hennes uppmärksamhet. Hon tar ingen notis om honom. Han erbjuder henne pengar – men hon tittar inte ens åt hans håll.

Vid denna tid var det vanligt att man skildrade livet på bordellerna, där fala kvinnor lockade oskyldiga män att betala för en stund med dem. Mannen brukar i regel vara en oskyldig familjefar – medan kvinnan är den lede fresterskan.

Här ser situationen ut att vara den motsatta. Hon har dessutom håret snyggt uppsatt i en sträng knut, klädd i vit blus utan urringning – och arbetar som sagt hårt i sann protestantisk anda.

Moralen som målningen ska illustrera är troligen större än så – då Holland vid denna tid hotades till och från av spanjorerna. De sju Nederländerna var annekterade av Spanien – men år 1568 började man föra en kamp för Nederländernas befrielse. Den kom att kallas ”Det 80-åriga kriget”, det tog inte slut förrän år 1658.

1579 hade den nordligaste delen lyckats befria sig. Man var fri från Spanien, men var rädd att bli annekterat igen. Olika skyttegillen i byarna skulle hålla spanjoren, som ännu fanns i södra delen, borta. Dessa skyttegillen övergick så småningom till att bli herrklubbar och dryckesgillen. Men de avmålades hela tiden som modiga hjältar i sann nationalistisk anda.

Även andra målningar utfördes som hyllningar till de modiga holländarna. En allegori i form av en svan hänger på Rijksmuseum i Amsterdam.

Jan Asselijn innan 1652

 Jan Asselijn, Hotad svan, målad innan 1652

Om man tittar noga kan man se att den svarta tussen nere till vänster i bild är en hund som kommer simmande i vattnet – en cockerspaniel. Man kan tänka sig att konstnären lekt med ord – och i så fall kan den svarta hunden symbolisera den svartmuskiga spanjoren (cockerspaniel – spansk hund som jagar morkullor – woodcocks på engelska) som kommer till Hollands kust från havet, svanen är de holländska skyttegillena och om man tittar noga igen – så kan man läsa ordet  ”Holland” på ägget till höger. Svanen/skyttegillena skyddar ägget/Holland.

I fallet med Judith Leysters ”Förslaget” kan samma allegoriska betydelse läsas in  i den målningen. Mannen som erbjuder kvinnan pengar är svartmuskig, möjligen en spanjor.

Kvinnan ser typiskt holländsk ut – och som sagt – flitigt arbetande – bidrar inte alls till moraliskt förfall – sneglar inte ens åt den svartmuskige mannens pengar som glimmar i oljelampans sken.

Nästan 40 år efter att Leyster målat sin handarbetande kvinna, målar Jan Vermeer (1632-1675) en spetsknypplerska:

1669-70 Spetsknypplerskan, Vermeer

Spetsknypplerska, Jan Vermeer, 1669-70

Handarbetande kvinnor hade blivit en luckrativ motivkrets i det holländska måleriet. Spetsar hade dessutom blivit en stor handelsvara. Barn, både pojkar och flickor lärde sig att knyppla i skolan.

Kvinnor kunde bidra till hushållets ekonomi och änkor klarade sig bra på försäljningen av spetsar. Knypplarna hade inget gille som skyddade marknaden och begränsade antalet utövare och kunde därför bli hur många som helst. Vermeers spetsknypplerska är också en flitigt arbetande kvinna – och hade kanske inte heller tagit emot pengar från en svartmuskig herre.  Men Holland hade vid detta laget blivit fritt.  1658 hade Spanien förklarat Nederländerna fria.

Man behövde inte skrika rakt ut att en kvinna levde ett omoraliskt liv – det räckte med att visa att hon inte arbetade – eller som i denna bild av Vermeer – att hon somnat – sittandes vid ett bord, fast det är under dagtid och kvinnan rimligtvis borde vara pigg och arbeta flitigt i hemmet. Har hon varit ute och rumlat om natten?

1657 Sovande flicka Vermeer

Jan Vermeer, Sovande flicka, 1657

Men direkta anspelningar på kvinnans omoral – alltid kvinnans – fanns även hos Vermeer, här i form av en kopplerska som bjuder ut en ung flicka till en hugad spekulant.

1656 Kopplerskan Vermeer

Jan Vermeer, Kopplerskan, 1656

Judith Leyster målade mest musiker och drinkare – men denna fresterska är av Leysters hand:

1630 Det glada paret

Judith Leyster, Det glada paret, 1630

Här frestar kvinnan mannen med vin, vilket sedan skulle kunna leda till att han glömmer sina familjeplikter. Men mannen kan tacka nej. Han kan göra ett eget val och ta ansvar för sin moral.

Det lustiga med denna bild är att det troligen är ett självporträtt, hon har använt sig själv som modell till kvinnan i bilden. Vad är det hon vill berätta? Att vi alla är mänskliga? Att vi alla kan vara den som går fel väg, gör fel val och lever ett liv i synd – oavset härkomst och kön.

Det finns inte så mycket information om Judith Leyster –  hon är relativt nyligen återupptäckt och man hittar ännu nya verk av henne.

Här finns med andra ord något nytt att upptäcka för den som är nyfiken.

Annonser
Published in: on maj 24, 2007 at 3:35 f m  Kommentarer inaktiverade för Frans Hals var ju bara en kvinna…  
%d bloggare gillar detta: