Julius Kronberg och Harold Pinter

Harold Pinter porträtt 

Harold Pinter

I tisdags spelade Julius för första gången inför publik. En provpublik.
Han spelar Nicky i Harold Pinters pjäs One for the road, som ingår i teater Insites uppsättning Amerikansk fotboll.

Nicky är en liten pojke vars föräldrar har tagits in för förhör i ett land med en totalitär regim.
Även Nicky blir förhörd.

Vid premiären 1984 spelade Pinter själv förhörsledaren.

Pjäsen fick ett positivt mottagande.

 

Insite. Foto: Åsa Sjöström

Foto: Åsa Sjöström, Sydsvenskan

Sydsvenskan skriver om Insites ”Amerikansk fotboll”:

Fyra av Pinters kortare pjäser ingår i uppsättningen, somliga filmade och visade på stor duk, andra uppspaltade och förlagda till olika rum i huset, som förhörsscenerna i det bärande dramat ”Vägs ände”. Maktens företrädare talar i Peter Harness förbindliga gestalt engelska medan offren tiger på svenska, först i nödvärn och senare av tvång när tungan skurits ur munnen.

 

Lördag den 12 maj blir det premiär för Julius med riktig publik. Nöjesguiden har köpt hela föreställningen, men jag har fått en extrabiljett.

 

Den 17 maj ska hela familjen få se den lille skådisen i aktion.

 

När jag frågade hur det gått i tisdags, med provpubliken, berättade Julius att en kvinna högljutt kommenterat en annan persons skor och sagt att de var så fina. Personen med de fina skorna hade svarat: Shh, vi tittar på teater.

Varpå den förste personen svarat: Teater? Jag trodde det var bio.

Och sedan hade hon gått därifrån.

Julius tyckte det var rätt kul. Peter, som spelar förhörsledaren hade fått vända sig bort för att dölja att han hade svårt att hålla sig för skratt.

 

Teater Insite

 

 

Om biljettbokning se:

Tidigare inlägg av mig om pjäsen

Mera om pjäsen:

Sydsvenskan om pjäsen

Sydsvenskans recension

DN:s recension

Mer av Pinter:

Harold Pinters svenska förlag, Ersatz

Annonser
Published in: on maj 12, 2007 at 1:52 f m  Comments (7)  

7 kommentarer

  1. Vad fint här blev!

  2. Nina:
    Åh, tack!
    Har du kommit hem nu?

    *rusar in till Nina och tittar efter*

  3. Såg förresten Julius i aktion igår.

    Och modershjärtat hade all anledning att svälla av stolthet; han var så duktig.

    Det var de övriga skådespelarna också.
    En scen, där mamman ska redogöra för hur många gånger hon blivit våldtagen fick mig att börja gråta.
    Det var så hemskt.
    Och att scenen var så vacker, förhörsledaren så trevlig och att han bjöd på kaffe och kakor gjorde allt så mycket värre.

    Jag kan verkligen rekommendera denna pjäs.

    Den går inte så länge – så passa på nu, om det finns biljetter kvar.

  4. Jäpp, jag är hemma nu.
    Jag förstår att du är jättestolt, men hur mycket jag än gillar Pinter, är just den pjäsen inte någon jag vill se, just på grund av den scenen du beskrev…

  5. Fast mitt inlägg om att jag sett pjäsen och att den var bra var inte riktat till någon speciell person.
    Mer en uppgradering – som jag inte vet hur man gör – jo, jag kan gå in och redigera – men jag ville att det skulle synas att detta var nytt.
    Dvs – att jag nu sett pjäsen och den var bra.
    Och jag rekommenderar den – rakt ut i luften, till ingen särskild.
    Och ja, den är otäck – ingen barnpjäs.
    Men storasyster ska se den på torsdag, med mig, storebror och pappa. Kanske kommer fler släktingar då…

  6. Visst är den bra!
    Stackars Julius, fullt med släktingar i publiken är a l d r i g lätt!

    Son och en av extrasönerna, är nervvrak när jag kommer och tittar, trots att de själva ber mig… :-)

  7. Men vad kul! Synd att jag inte kunde stanna tillräckligt länge för att se den. Hälsa familjen!


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: