Susanna och gubbarna

Artemisia Gentileschi Susanna och Gubbarna 

Artemisia Gentileschi Susanna och gubbarna 1610

Susanna var en kvinna med gott rykte. Hon var gift med Joakim. I deras hus sammanträdde de äldste för att fälla dom i rättstvister. När de gått hem brukade Susanna promenera i familjens trädgård.

Vad hon inte visste var att två av de äldste alltid stannade kvar och låg i buskarna och glodde på henne.

Gubbarna blev mer och mer besatta av Susanna och till slut bestämde de att de skulle hitta en tid då hon skulle vara ensam i trädgården. De planerade en våldtäkt. 

En dag, när gubbarna som vanligt satt och tryckte i buskarna fick Susanna lust att bada, hon skickade sina tjänarinnor att hämta oljor till badet.

Då såg gubbarna sin chans, de klev fram och krävde att få ha samlag med henne. Om hon nekade dem skulle de säga att de sett henne med en ung man i trädgården och att det var därför hon skickat bort tjänarinnorna.

Susanna vägrade och skrek på hjälp, men gubbarna skrek också och trädgården fylldes av människor som kom rusande. Då sa gubbarna att de avslöjat henne med en ung man som hon haft sex med. Men de hade inte kunnat gripa mannen som nu rusat iväg. 

Gubbarna tog upp fallet i en domstol som dömde henne till döden – eftersom detta var vad Mose lag föreskrev.

Susanna, som ju var oskyldig bad Gud om hjälp. Gud hörde hennes bön och fick en ung man – Daniel – att utropa: ”Jag är oskyldig till denna kvinnas blod”.

Folk undrade vad han menade, men Daniel såg till att gubbarna förhördes var för sig.

De skulle svara på frågan om var i trädgården de sett Susanna ha sex med den unge mannen.

Den ene svarade tvärsäkert att det skett under en blodlind, medan den andre lika tvärsäkert hävdade att det varit under en järnek.

Man ansåg då att detta var bevis nog för att gubbarna ljugit, så att istället för att avrätta Susanna, så blev det gubbarna som fick plikta med livet.  Artemisia Gentileschis bild av Susanna och gubbarna är målad ur en annorlunda vinkel än den vi är vana att se. Konstnärerna placerar vanligtvis betraktaren tillsammans med gubbarna, så att vi identifierar oss med dem och känner samhörighet. Vi blir också voyeurer. Vi känner i vanliga fall inget medlidande med Susanna, utan förstår gubbarna och sätter oss bredvid dem i buskarna och tittar vi med, fast på museet. I Gentileschis bild kan vi ana den fasa Susanna måste ha känt då gubbarna kom fram och krävde att få ha sex med henne och hotade henne med falska anklagelser om hon inte gick med på det. Det är lättare att identifiera sig med Susanna.Jämför med Elisabeth Ohlson Wallins Våldtäkten

Annonser
Published in: on maj 7, 2007 at 10:55 f m  Comments (1)  

One Comment

  1. […] Susanna och gubbarna, målad av Artemisia Gentileschi 1610 […]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: