Judith och Holofernes av Artemisia Gentileschi

 J

Artemisia Gentileschi Judith och Holofernes


Assyriernas konung, Nebukadnesar skickade sin överbefälhavare, Holofernes till en judisk stad som hette Betylua, för att befolkningen där skulle stukas. Han skar av deras vattenförsörjning och åsamkade invånarna svåra lidanden.

Befolkningen bad sin styresman, Osias, att man skulle kapitulera, men Osias ville ge Gud fem dagar till att skicka hjälp på. Ryktet om detta nådde Judit, som var en gudfruktig, dygdesam och bländande skön änka efter en förträfflig man, som dött av solsting tre år tidigare. Hon hade då gjort sig en enkel boning på taket och gick ständigt klädd i säcktyg och änkedräkt. Nu tog Judith kontakt med Osias och de äldste i Betylua, förebrådde dem att de satt en tidsgräns för Gud och lovade att försöka frälsa staden.

Hon bad till Gud att ge henne styrka. Hon klädde sig därpå praktfullt och parfymerade sig och smyckade sig med fotkedjor och ringar och armband och örhängen. Judith lastade vidare sin kammartärna med en säck vin och ett krus olja och en ränsel med bröd och fikonkaka och lät Osias och stadens äldste öppna stadsporten och gick raka vägen till assyriernas förposter. Assyrierna fann henne häpnadsväckande vacker och sade till varandra: ”Vem kan förakta ett folk som har sådana kvinnor bland sig? Nej det är icke rådligt att en enda man av dem lämnas kvar i livet, ty om de släpps fria skola de förmå överlista all världen.”

De förde henne förstås till Holofernes, som också bländades av hennes charm och behandlade henne mycket höviskt. Hon sade sig ha hört talas om hans vishet och förslagenhet och ville gärna föra honom fram ända till Jerusalem och göra honom ännu mer berömd. Han angav då några motsvarande löften, lovade att hennes gud efter fullbordad hjälp också skulle bli hans och att hon skulle få bo i konung Nebukadnessars palats till all världens avund.

Därpå ställde han till kalas, men Judit lyckades fintligt klara sig från att äta hans hednamat. Några dagar senare sände han kvinnovaktaren Bagoas att bjuda henne på en glad afton. ”Och Judit svarade honom:’ Vem är väl jag att jag skulle säga nej till min herre?’ Och hon stod upp och klädde sig i sin högtidsdräkt och tog på sig alla sina kvinnliga prydnader. Och hennes tjänarinna gick före och bredde ut åt henne på marken framför Holofernes de dynor hon hade fått av Bagoas att ligga på medan hon åt. Och då nu Judit kom in och tog plats på dem, blev Holofernes utom sig av förtjusning över henne, och hans blod kom i svallning.”

”Holofernes drack den kvällen mera vin än någonsin förr, men Judit höll sig nykter; det står att ”hon drack inför honom det som hennes tjänarinna hade tillrett”. Efter mycket pokulerande föll han framstupa på sin bädd, varvid Judit bad Gud att i nåd se till hennes händers verk, lyfte ner Holofernes svärd från hans sängstolpe och högg huvudet av honom.  

Jud

Artemisia Gentileschi Judith och Holofernes huvud

 

Hon tog vidare bort myggnätet från sängen och gick ut ur tältet med detta och med huvudet. Hennes kammartärna väntade på överenskommen plats med ränseln och stoppade ner Holofernes’ huvud i den. Båda vandrade sedan ostörda till Betyluas port, där Judit skrek åt vakterna att öppna: ”Prisa Gud, som har givit våra fiender ett dråpslag genom min hand.”   

   I gryningen gjorde judarna ett skenanfall varvid assyrierna skyndade att väcka Holofernes. Åsynen av hans huvudlösa kropp spred bestörtning och panik. Israeliterna kastade sig då över fienden med full kraft, plundrade lägret, prisade Judit och tackade Gud.

Judith helgade sedan Holofernes myggnät åt Gud – tillsammans med allt guld och andra dyrbareheter som hittats i Holofernes läger.

Hon rönte ständigt heder och levde ett kyskt och rättfärdigt liv till hundra fem års ålder, och sin kammartärna frigav hon ur träldomen.

Historien om Judith och Holofernes har länge varit ett mycket populärt motiv att avbilda. Bland annat har Michelangelo målat händelsen i två scener i det Sixtinska kapellets tak.

Judiths bok har länge varit hänvisad till Apokryferna – numera står den med, efter Tobit i Bibel 2000. 

 

Artemisia Gentileschi, självporträtt

Självporträtt

Artemisia Gentileschi (1593-1652/53) 

Hon var dotter till en konstnär – Orazio Gentileschi. Han undervisade henne i konst – men när han kände att han inte längre räckte till, överlät han ansvaret på utbildningen till en kollega – Augusti Tassi.

Augusto Tassi våldtog sin unga elev. Orazio anmälde händelsen och Artemisia fick vittna under tortyr för att man skulle vara säker på att hon inte ljög.

Detta var vanligt, man trodde att Gud hjälpte de oskyldiga att härda ut. I detta fall användes tumskruvar.

Augusto Tassi befanns skyldig men kunde inte dömas eftersom det inte kunde bevisas att Artemisia varit oskuld innan dådet (hon hade tvingats underkasta sig en gynekologisk undersökning), däremot dömdes han för stöld ur Orazio Gentileschis ateljé.
Augusti Tassi erbjöd sig att gifta sig med Artemisia Gentileschi för att rädda hennes heder, men detta var inte möjligt eftersom han redan var gift och ett tidigare mordförsök på hustrun inte lyckats.

Artemisia gifte sig kort efter rättegången och flyttade till Florens för att slippa skandal och skvaller. Hon fick där i uppdrag att måla en målning i Casa Buonarotti, ett hus ritat av Michelangelo.

1616, när hon var 25 år, invaldes hon i akademien, trots att kvinnor normalt inte accepterades på konstskolorna. Hon separerade så småningom från sin man och flyttade via Rom till Neapel. 1638 reste hon med sin far till England, där de målade åt Kung Charles I:s hov.
Tre år senare återvände hon till Neapel, där hon stannade till sin död.

Det har ansetts att målningen med Judith och Holofernes är ett självporträtt – och likheten är slående med hennes oficiella självporträtt.

Om Augusto Tassi stått modell åt Holofernes vet man inte.

Fotograf Elisabeth Ohlson Wallin har inspirerats av Artemisia Gentileschis måleri i sina fotografier.

Annonser
Published in: on maj 7, 2007 at 4:15 f m  Comments (4)  

4 kommentarer

  1. […] Artemisia Gentileschi; Judith halshugger Holofernes, tack till Letaguldkorn) När jag ser på den där bilden av Judith och kumpaninnan medan de skär huvudet av Holofernes, […]

  2. […] vill grotta ner sig mer i storyn kring Judith och Holofernes kan läsa mer exempelvis på bloggen ”Guldkorn och ädla stenar” eller Wikipedia (företrädesvis den engelska upplagan). Och, som uppmärksamma läsare säkert […]

  3. […] ni hört berättelsen? Jag läste den här, där den förvisso illustreras av ett annat konstverk på temat – som också är intressant, […]

  4. […] och feministiskt självförsvar. Jag berättade bland annat om hur den italienska barockkonstnären Artemisia Gentileschi hämnades på den man som våldtog henne, genom att måla honom som härföraren Holofernes, i det […]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: