Efter att ha letat runt ett tag så hittade vi vad vi ville ha – tror vi. Vi har inte riktigt boat in oss.
Flyttkartongerna kommer så sakteliga. Allt tar vi inte med, men något.
Har så mycket nytt som vill bli skapat. Allt kommer. Sakta, sakta.
Vi, det vill säga: jag, me & moi, har trivts på vårt gamla blogghotell, trots enkelheten.
Men man kunde knappt göra något med sin blogg – förutom att skriva inlägg och lägga till foton och filmer.
Bristen på bekvämligheter kan ha sin charm, särskilt när man är ny, men det finns det ändå en gräns för hur länge man tycker det är spännande.
Ett år bodde vi där. Den första maj 2006 skrev jag mitt livs allra första blogginlägg.
Och vad ska det bli av vårt gamla hem. Vårt första egna bo?
Det får stå och bli en ruin. Ett minnesmärke över svunna tider. Där nätarkeologerna en dag ska gräva och finna uråldriga kommentarer från för länge sedan hädangångna förfäder.
Guldkorn och ädla stenar 
Så det är så här den ser ut – min nya blogg.
Krånglig nu i början – men jag vänjer mig väl så småningom.
Lycka till mig, me & moi