Om man nu har köpstopp på böcker och knappt vågar läsa på Bokhorornas blogg – eller La Bibliofille – vad ska man då ägna sig åt för njutningsfull synd?

Tja – man kan ju alltid analysera sitt missbruk. Det är åtminstone gratis och tar ingen plats.

Och eftersom jag bara är en hängiven läsare enligt detta test – så har jag en liten bit kvar tills jag ligger i rännstenen utanför antikvariat, bibliotek och boklådor och väntar på att de ska slå upp portarna för en stackars förtappad själ.

Ett av stadens syndiga nästen har dock stängt. 140-åring i graven, Antikvariat krävs på halv miljon.

Igår gjorde vi det.

Vi blev sminkade – reste med bussarna under tystnad – medan vi blev filmade. Gick av vid Gustav Adolfs torg – där vi möttes av filmare och fotografer. Under tystnad och med ett fokus gick vi till torget och intog våra positioner -  vi stod stilla – och tysta – fokuserade på en punkt i fjärran.

Vi hörde folk som gick runt – några stod mycket nära – de kommenterade oss och våra skador. Pratade om partnervåld – funderade på varför vi stod där. Ett par försökte se om det vi tittade på var intressant – men allt de såg var ett stort vitt hus med en klocka.

Efter drygt 25 minuter började vi gå. En efter en. Fokuserade. Mot begravningsplatsen. I allén gick vi en efter en, efter varandra. Mitt i. Fem meter mellan varje kvinna. Vi blev filmade. Vid biblioteket stod bussarna. Under tystnad klev vi på. Under tystnad åkte vi tillbaks.

Radio Malmöhus, SKD Artikel, SKD Bildspel, Sydsvenskan, KvP, HD ledarblogg, TV4 Nyhetskanalen, Pernillah.devote, Lilith Performance Studio, Lilith Performance på facebook, Lilith Performance på Myspace, MalmöLundCity, Malmö.com, NSK, UNT, Tidigare inlägg om detta performance.

Dokumentationen kommer att finnas här.

Vi repeterade på torsdag kväll. Det var mäktigt. Fler än 100 kvinnor har anmält sig.

På lördag 11 oktober kommer Elin Lundgrens performance Back in Baby’s Arms framföras på Gustav Adolfs torg i Malmö.

För att verket ska få en större åldersspridning behövs fler kvinnor 40+.

Alla som känner sig manade – ring eller maila Lilith Perormance – kontaktuppgifter finns här.

Titeln på verket – Back in Baby’s Arms kommer från Patsy Clines låt med samma namn från 1963.

I’m back in baby’s arms;
How I missed those loving arms.
I’m back where I belong,
Back in baby’s arms.

Don’t know why we quarreled,
We never did before.
Since we found out how it hurts,
I bet we never quarrel any more.

I’m back in baby’s arms;
How I missed those loving arms.
I’m back where I belong,
Back in baby’s arms.

Thought I didn’t need his love,
‘Til he took it away.
Now I’m back where I belong,
And in my baby’s arms I’m gonna stay.

I’m back in baby’s arms;
How I missed those loving arms.
I’m back where I belong,
Back in baby’s arms.

Back in baby’s arms.
Back in baby’s arms.
Back in baby’s arms.

Nummer.se, KvP, Sydsvenskan, Expressen, HD, Nöjesguiden, Lilith Performance Studio på Myspace, Malmö city, Stage Pool, DN, SvD, KulturStan, QX

Nu läser jag Kvinnor som älskar böcker för mycket av Brenda Knight. Smaka på titeln. Är den inte skriven för en sån som mig?

Undertiteln lyder: om bokmalar, blåstrumpor och berätterskor. Den handlar om kvinnor som skrivit böcker – ofta under svåra villkor - författare som blivit framgångsrika under sin livstid – eller långt senare. Kvinnor som inte fått sin plats i historien. Visst är det en bok som jag bara måste ha?

Den är inte bra. Följer bara mönstret av förlöjligandet och förminskandet av kvinnor. Baksidestextens rubrik lyder: ”Boken för alla stolliga bokmalar!” Stollig bokmal… Jag är ingen jävla stollig bokmal. Visst – jag är en bookaholicer – det är seriöst – jag är beroende av böcker – jag älskar böcker – och jag vill gärna äga dem – i alla fall om de är bra. Men stollig..? Så fan heller. Nå innehållet kan ju vara bra för det. Det kanske inte är Brenda Knight som skrivit baksidestexten – hon kanske inte ens har något att säga till om där? Jag är snäll och förlåtande.

En lång rad författare och skriftställare presenteras i korta – mycket korta avsnitt. Jag vet inte om de är presenterade i någon särskild ordning, kronologiskt är det inte, inte heller alfabetiskt eller geografiskt eller ämnesrelaterat. Svårt att få grepp om när de föddes och när de dog. Jag föredrar ett namn och födelseår samt dödsår som inledning – om det ska kännas seriöst. Är årtalen okända kan man skriva 800-talet tex.

Om författaren Mary Manley skriver Knight bland annat:

Förvånansvärt få känner till Mary Manley. Hon var den första brittiska kvinna som gjorde karriär som politisk reporter, den första kvinnliga författare som skrev en bästsäljare och den absolut första kvinna som kastades i fängelse på grund av sina skriverier.

Riktigt vad hon hade skrivit för att hamna i fängelse får man inte veta – bara att hon försvarade kvinnors rättigheter. Hade ju varit intressant att få ett smakprov – antingen av det heta politiska stoffet – eller något från rättegången.

Avsnittet om Mary Manley avslutas:

Innan Rebecca, Danielle och Jackie ens var påtänkta existerade alltså denna Mary! Denna yrhätta från 1600-talet föregrep både Joe Kleins populära politiska satir ”Primary Colors” och alla kvinnor som toppat en bästsäljarlista.

Jag vet inte vilka Rebecca, Danielle och Jackie är (så typiskt förresten att benämna kvinnor endast med deras förnamn) och yrhätta! Yrhätta skulle man aldrig skriva om en manlig författare. Daniel Defoe – en yrhätta. Har ni hört om Jonathan Swift? Vilken yrhätta han var… Och toppat bästsäljarlistor… Jag bryr mig inte om vilka som ”toppar bästsäljarlistorna” – vill bara veta vad som är bra och intressant – vilket inte alltid är samma sak som det som toppar bästsäljarlistan. Och vem är Joe Klein? Uppenbarligen en man – eftersom personen begåvats med ett efternamn.

Vid en närmare kontroll så visade det sig att Mary Manley inte ens hette Mary.

Läs också stycket om Aphra Behn med kritisk blick. Varför uttalar sig författaren så tvärsäkert om Behns äktenskap – när litteraturforskarna inte ens vet om det existerade någon herr Behn?

Återigen besannas Friedrich Nietzsches berömda fras: “Ett halvt vetande blir mera framgångsrikt än ett helt: det uppfattar allt som enklare än det är och gör därför sin uppfattning mer begriplig och övertygande”.

-

Medan jag skrivit detta har jag läst lite till ur boken – och den tar sig – är klart bättre nu. Läste ett mycket längre avsnitt om Rachel Carson. Kanske är det så att författaren till boken – Brenda Knight – blivit lite slarvig med författare hon inte känner så väl till? Synd bara att hon har en så raljerande ton. Tror hon att det hon skriver inte blir intressant om hon inte skojar till det först? Eller hon kanske inte vänder sig till en sån som mig. Kanske tror hon att chiclitslukarna ska kasta sig över boken – och bli besvikna om den är för seriös och faktaspäckad?

Har sen tidigare en annan bok av Brenda Knight – Women of the Beat Generation. Kanske är hon mer intresserad av 1900-talet – än det som föregick 1900-talet?

Jag kommer trots allt att spara boken. Är bra som katalog. Vill jag veta något om ”Paula och hennes dotter Eustochium” som ägnade 35 år av sitt liv åt att översätta Bibeln till grekiska och latin – medan Hieronymos tog äran av deras arbete – om jag vill veta något mer matnyttigt om detta så får jag väl googla. Jag har i alla fall fått några namn och tips på vad som kan vara intressant att ta upp under mina föreläsningar om glömda kvinnor i historien.

Kvinnor som älskar böcker för mycket, av Brenda Knight finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus

Ibland går jag som en osalig ande genom hemmet. Jag letar efter en bok.

Just nu letar jag efter Dreaming of East: Western Women and the Exotic Allure of the Orient - var är du kära älskade bok – jag behöver dig verkligen. En av mina vackraste och mest spännande böcker om kvinnor i manskläder. Författare är Barbara Hodgson.

Jag har flera böcker om gränsöverskridande kvinnor – bland annat Kvinnor i manskläder: en avvikande tradition: Europa 1500-1800 - men den är så ful. Omslaget ser ut som en avhandling – illustrationerna ser ut som dåliga kopior i en B-uppsats från 1980-talet. Annars är den bra. Innehållet är spännande. Boken är skriven av Rudolf Dekke och Lotte van de Pol.

En annan bok jag då och då letar efter är Cecilia Hagens bok om De osannolika systrarna Mitford. Jag kom att tänka på den häromdagen – då jag råkade läsa en text skriven av Winston Churchill.

Systrarna Mitford (som var sex – dessutom hade de en bror) var släkt med Churchill. Alla systrarna verkade vara starka personligheter – som stod för sina ideal.

Nancy blev en framgångsrik författare – skrev bland annat om Madame de Pompadour – och en hel del biografier. Hon skrev om den engelska överklass hon själv tillhörde – ganska avslöjande och skandalomsusade historier. Det var hon som så småningom angav sin syster Diana…

Pamela var ett tag gift med en vetenskapsman. Hon hade – liksom sin mor en hönsfarm. Var den som höll sig väl med sina systrar. Tog hand om Nancy när hon var döende i cancer. Tog hand om Dianas barn när Diana satt i fängelse. Efter skilsmässan levde hon resten av sitt liv med en kvinna. Giuditta Tommasi – en italiensk hästuppfödare.

Thomas var den efterlängtade sonen – den som skulle få ärva allt – den som fick den påkostade utbildningen. Han sårades i strid och dog 1945.

Tomas och Diana Mitford i Nurnberg.

Diana gifte sig först med bryggaren Bryan Guinness med vilken hon fick två söner – den ene – Jonathan – är i Sverige mer känd som Lord Moine – en av personerna i Trustorhärvan (DN, AB, SvD). Så småningom skiljer sig Diana från sin man, blir älskarinna till den engelske fascistledaren Oswald Mosley. När hans hustru dör gifter  sig Diana och Oswald hemma hos Joseph Goebbels med Adolf Hitler som vittne. Diana och hennes man arresterades senare i England – när deras son var elva veckor gammal – eftersom paret ansågs vara landsförrädare och farliga. Men fängelsestraffet omvandlade till husarrest – eftersom maken var sjuk. Vid krigsslutet släpptes de.

Adolf Hitler och Unity Mitford

Unity flyttade till Tyskland och blev god vän med Hitler. Hon umgicks mycket med sin syster Diana.

Jessica blev tidigt kommunist och reste till Spanien för att slåss mot fascisterna. Hon och Unity delade som tonåringar rum. Unity dekorerade sin sida med svastikor och andra nazistiska och fascistiska symboler – samt en bild på Mussolini. Jessica hade en byst av Lenin. När de politiska argumentet haglade så flög också deras fascistiska och kommunistiska böcker genom rummet.

Jessica Mitford blev så småningom författare – som sin syster Nancy – och hon engagerade sig för den dödsdömde Willie McGee. När Sovjet invaderade Ungern gick Jessica ut ur kommunistpartiet.

Deborah – den yngsta systern är ännu i livet. 1937 träffade hon – i sällskap med sin mor och sin syster Unity – Hitler. De drack te och Deborah fick sköta konversationen – eftersom hon var den enda av de tre engelskorna som talade tyska. Deborah blev också författare.

Nå vad var det nu för en text av Mitfordsystrarnas släkting - Winston Churchill - jag hade läst? Den handlade om hans syn på judar och kommunister. För Churchill gick det tydligen bra att hata judar, kommunister och nazister… Detta är hans egen text – publicerad 1920 i Illustrated Sunday Herald.

”In violent opposition to all this sphere of Jewish efforts rise the schemes of the International Jews. The adherents of this sinister confederacy are mostly men reared up among the unhappy populations of countries where Jews are persecuted on account of their race. Most, if not all, of them have forsaken the faith of their forefathers, and divorced from their minds all spiritual hopes of the next world. This movement among the Jews is not new. From the days of Spartacus-Weishaupt to those of Karl Marx, and down to Trotsky (Russia), Bela Kun (Hungary), Rosa Luxemburg (Germany), and Emma Goldman (United States), this world-wide revolutionary conspiracy for the overthrow of civilization and for the reconstitution of society on the basis of arrested development, of envious malevolence, and impossible equality, has been steadily growing. It played, as a modern writer, Mrs. Webster has ably shown, a definite recognizable part in the tragedy of the French Revolution. It has been the mainspring of every subversive movement during the Nineteenth Century; and now at last this band of extraordinary personalities from the underworlds of the great cities of Europe and America have gripped the Russian people by the hair of their heads and have become practically the undisputed masters of the enormous empire.

There is no need to exaggerate the part played in the creating of Bolshevism and in the actual bringing about of the Russian Revolution by these international and for the most part atheistic Jews. It is certainly the very great one; it probably outweighs all others. With the notable exception of Lenin, the majority of the leading figures are Jews. Moreover, the principal inspiration and driving power comes from the Jewish leaders… In the Soviet institutions the predominance of Jews is even more astounding. And the prominent if not the principal part in the system of terrorism applied by the extraordinary Commissions for combating Counter Revolution has been take by Jews, and in some notable cases by Jewesses. The same evil prominence was obtained by Jews in the brief period of terror during which Bela Kun ruled in Hungary. The same phenomenon has been presented in Germany (especially Bavaria), so far as this madness has been allowed to prey upon the temporary prostration of the German people. Although in all these countries there are many non Jews every whit as bad as the worst of the Jewish revolutionaries, the part played by the latter in proportion to their numbers in the population is astonishing.”

”Zionism versus Bolshevism: A Struggle for the Soul of the Jewish People.” Illustrated Sunday Herald, London, February 8, 1920.

För övrigt vill jag varmt rekommendera Cecilia Hagens bok De osannolika systrarna Mitford: en sannsaga. Den är lättläst och spännande – och handlar dessutom om Hagens letande efter systrarnas historia, hennes teparty på Buckingham palace, hatten hon tvingats köpa inför tepartyt och ord du måste känna till om du ska umgås med den brittiska överklassen. Funderar på att beställa ett nytt exemplar. Kan passa på att tacka det pressbyråbiträde som rekommenderade boken åt mig. Tack!

Adlibris

Bokus

En av de finaste gåvor man kan ge mig just nu är ett nytt exemplar av min förlorade bok Dreaming of East: Western Women and the Exotic Allure of the Orient.

Adlibris

Bokus

Och för den som inte är intresserad av fina bilder och vackra böcker – men slukar texter och är nyfiken på kvinnor i historien – som gått i manskläder – så rekommenderar jag Kvinnor i manskläder: en avvikande tradition: Europa 1500-1800.

Adlibris Den finns inte på Bokus.

Ett märkligt sammanträffande var att Stil på radions P1 intervjuade Cecilia Hagen – och man pratade bland annat om systrarna Mitford. Egentligen handlade det om Wallis Simpson, hertiginnan av Windsor. Jag hörde reprisen i morse, men programmet går att lyssna på i 30 dagar efter att det sänts.

Amy Goodman. Foto: Michael Kee

Amy Goodman, som får Right Livelihoodpriset:

”…for developing an innovative model of truly independent political journalism that brings to millions of people the alternative voices that are often excluded by mainstream media.”

Vad var det som hände? Varför arresterades hon? Vad hade hon gjort?

Några av Goodmans kollegor – producenten och reportern - på den fria TV-kanalen Democracy Now rapporterade från 2008 Republican National Convention när de oprovocerat misshandlades och arresterade av polisen. Goodman fick via sin mobil veta vad som hänt och begav sig genast till platsen och krävde att få tala med den som var ansvarig för gripanden. Då grep polisen Goodman. Båda gripanden filmades och finns utlagda på Youtube.

Här talar Goodman om händelserna. Här grips fotografen Nicole Salazar medan hon filmar händelsen. Här grips Goodman när hon ber att få tala med ansvarig polis.

SVT om Right Livelihoodpristagaren Amy Goodman:

- Vi såg i Irakkriget embedded, inbäddade, reportrar som följde med på militära uppdrag och som rapporterade vad militären ville. Amy Goodman kallar sig oinbäddad reporter och hon försöker verkligen vara oberoende och få in internationella röster i amerikanska medier, säger Ole von Uexkull, vd för Right Livelihood-stiftelsen.

Monika Hauser

Övriga pristagare är tyska Monika Hauser – gynekolog som stöder kvinnor världen över som utsatts för sexualiserat våld i krigszoner, bland annat i Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Kongo-Kinshasa, Liberia och Afghanistan. 

Uppdatering: HBT-sossen har skrivit om Monica Hauser.

Asha Hagi

Fredsaktivisten Asha Hagi från Somalia hedras för att ”trots allvarliga personliga risker, envist fortsätta att leda kvinnors deltagande i freds- och försoningsprocesserna i sitt krigsdrabbade hemland.” Hon har även engagerat sig starkt mot kvinnlig omskärelse.

För den som är intresserad av att läsa om kvinnors egna erfarenheter av omskärelse i Somalia kan jag rekommendera böckerna:

 Aman – en somalisk kvinnas berättelse Adlibris och Bokus

Ökenblomman återvänder Adlibris och Bokus

Krishnammal Jagannathan

Krishnammal och Sankaralingam Jagannathan och deras organisation Lafti i Indien får priset för sitt livslånga arbete med att förverkliga Gandhis vision om social rättvisa och hållbar mänsklig utveckling.

Alla dessa personer borde jag egentligen gett ett mycket större utrymme. Klicka på deras länkade namn – så kommer man till Right Livelihoodprisets sida med presentation om respektive pristagare.

~

Dagstidningarna och tidningen Dagen har helt fantasilöst kopierat pressmeddelandet – och inte tagit reda på någonting överhuvudtaget om de fyra/fem spännande pristagarna. Ni borde skämmas!

SvD

DN

Dagen

Sydsvenskan

Kvällstidningarna har inte skrivit något överhuvudtaget…

Konstnären Dave McKean har i en animerad kortfilm låtit ett konstverk läsa upp Shakespeares sonett nummer 138. Jag är redan förälskad i hans version av Bibliotekarien. Nu är jag förälskad i den animerade uttolkaren av sonetten.

Jag vet inte mycket om Dave McKean - men när jag ser skådespelaren/konstverket tänker jag på flera andra konstnärer.

Främst kanske på Brian Dettmer – framförallt känd för sina verk i gamla uppslagsböcker.

Men också Salvador Dalí

En annan konstnär jag associerar till är Picasso och hans tidiga kubism – samarbetet med Juan Gris i början av 1900-talet.

Juan Gris, porträtt målat av Picasso 1912.

Och framsidan på denna utgåva av Ray Bradburys Farenheit 451. Jag vet inte vem som gjort illustrationen .

En sida som hyllar Dave McKean

 En sida som hyllar Brian Dettmer

Skriket från 1893 finns på Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design

Skriket från 1910? finns återigen på Munchmuseet

Edvard Munch gjorde själv två versioner av sin målning skriet/skriket – om man inte räknar det grafiska bladet och alla skisserna.

Angst från 1894, Munchmuseet

Dessutom finns det flera målningar där man ser fröet eller spåret av hans mest kända verk – både i Madonna och Ångest – där en central persons känslor uttrycks både med ansiktsuttryck och linjer. Jag antar att stilen har ett vedertaget namn – men om jag säger multipla konturer så tror jag de flesta vet vad jag menar.

Madonna från 1893-94, Munchmuseet

Dessa multipla konturer skapar en orolig stämning i betraktarens öga, en ångest – även hos madonnan som egentligen ser rätt avslappnad och harmonisk ut.

Förtvivlan, 1892 kan ses som skiss till Skriket. Thielska galleriet

Idag avslutas en utställning – Gjensyn med Skrik og Madonna – som handlar om stölden, återbördandet och renoveringen av de två verken Skriket och Madonna – på Munchmuseet i Oslo. I och med att verken kom tillbaka och nu måste genomgå en omfattande restaurering så har man kommit fram till att Skriket kanske är mycket yngre än man tidigare trott. Det är förmodligen inte jämngammalt med den andra versionen från 1893. Kan till och med vara så sent som från 1910.

Munchs målning Skriket finns i flera versioner av olika konstnärer världen över.

Vem som gjort denna version av skriket vet jag inte och inte heller när. Men jag tror inte att det är originalteckanren Klasky Csupo som tecknade de fyra första säsongerna av The Simpsons. Idag är det Phil Romans studio Film Roman som har ett antal tecknare – samt lägger ut arbete på entrepenad. Man anar en signatur – men den är svårtydd. Uppdatering: personen bakom signaturen är naturligtvis Simpsons skapare Matt Groening. Tack Hilda K för tipset.

Hilda K. 6/9 2008. Notera den ångestskapande vinkeln – som här är den motsatta…

Man kan tänka sig att konstnären - Hilda K. – sneglat på Munchs porträtt av författaren Nietzsche från 1906

En text från Munchs dagbok 1892 knyter an till Skrik-motivet:

Jeg gik bortover veien med to venner -

Solen gik ned -

Jeg følte som et pust af vemod -

Himmelen blev pludselig blodig rød -

Jeg stanset, lænede mig til gjærdet mat til døden -

Så ut over de flammende skyerne som blod og sværd

Over den blåsvarte fjord og by -

Mine venner gik videre – jeg stod der skjælvende af angst -

Og jeg følte som et stort uendeligt skrik gennem naturen

~

SvD: Gömde ”Skriet” i bordet Om Skrik-tjuvens gömställe. Notera att SvD illustrerar sin artikel med fel Skrik.

SvD: Skriet tillbaka på Munchmuseet

Aftonbladet: Här flyr de med Skriet

DN hade vilda teorier efter stölden: Muchs skriet kan ha eldats upp.

En annan Munchmålning återbördad till sin rättmätige ägare – Alma Mahlers dotterdotter. DN

Ytterligare Munchtavla återbördad. DN

Munchs ”degenererade” Vampyr är till salu. SvD Säljs på Sothebys i NY 3 november.

Tidningen Amelia skriver att endast en av tio av statyer på svenska gator och torg föreställer en kvinna med namn och kläder. Männen har oftast både namn och kläder. Carl Eldhs ”Strindberg” i Tegnérlunden – Stockholm – är väl ett av få undantag, ett halvt undantag – han har namn – men inte kläder. Fast det är inte Strindbergs magra kropp som ståtar på klippan. Om atleten som lånade ut sin kropp finns inte mycket information att få. Foto från Amelias statyuppror.

Blev lite konfunderad när jag såg Amelias sida med kvinnliga kandidater till nya skulpturer. Statyupproret? Det var väl inget uppror – snarare ett upprop. Fast när jag googlade vidare såg jag att man uppmanades att hänga halsband av flirtkulor eller pingisbollar som sprayats rosa på mansskulpturerna (som på bilden ovan) – ja – då förstår jag benämningen uppror.

Tanken är god – även om jag vänder mig lite mot några av de motiveringar man givit kandidaterna.

Fånigast är kanske drottning Kristinas:

Hon samlade den tidens lärda i sitt hov, klädde sig som en karl, förälskade sig i både kvinnor och män, vägrade gifta sig och bytte kungariket Sverige mot en katolsk mässa. En slags kunglig Pippi Långstrump, fast i vuxenversion och långt ifrån lika snäll.

Skulle drottning Kristina vara en slags kunglig Pippi Långstrump? Är det inte lite väl långsökt?

Kanske ville man ”poppa upp” en historisk person av kvinnokön – som suttit på den svenska tronen, som om drottning Kristinas person i sig inte skulle vara intressant nog – utan den jämförelsen.

Men drottning Margareta – som regerade hela Norden med en fantastisk diplomati vore kanske en värdigare kandidat?

Ulrika Eleonora d.y. var den som i praktiken regerade Sverige under Karl XII krig och fångenskap – hon var dessutom ensam regent under en tid efter broderns död – 1718 fram till 1720 då hennes make Fredrik av Hessen valdes till ensam regent – mot hustruns vilja. Det har inte rests någon staty till hennes ära. Inte heller är det många som känner till hennes insatser i svensk inrikes- och utrikespolitik.

Annars är jag emot att kungligheter hyllas. Den som fått ett ämbete på grund av släktband – och inget annat – kan vara mentalsjuk - som Erik XIV – eller ointresserad av folkets väl och ve – som de flesta kungligheter – och ointresserad av att regera – som Karl XII, Adolf Fredrik, Gustav III och Gustav VI. Kan vara mördare – som Johan III och hertig Karl (den IX)…

Men det är de manliga kungligheterna som knipit de flesta (alla?) statysocklarna i landet.

Hellre än kungligheter skulle jag se personer som äras för sina insatsers skull. Författare, skådespelare, musiker, vetenskapspersoner, pionjärer.

Nanna Svartz (1890-1986) är en av de personer jag skulle nominera till Statyupproret. Foto: Tekniska muséet. Hon var bland annat den första kvinnan som blev professor vid en svensk statlig skola.

Foto: UR:s hemsida där man kan läsa om fler kvinnors kamp för akademiskt erkännande.

Elsa Eschelssons skulptur borde stå utanför juridiska fakulteten i Uppsala. Det var där hon undervisade och inte fick bli professor. Det var där hon trakasserades för sitt kön - och det var i Uppsala hon tog sitt liv.

Wendela Hebbe var Sveriges första kvinnliga journalist. Hon har fått en bilaga i Aftonbladet uppkallad efter sig. Har inte läst den men den lovar inte gott. Kvinnor behöver ingen egen bilaga – de borde ingå som en naturlig del i resten av tidningen – som här – när Wendela Hebbe presenteras på Aftonbladet Kultur i samband med 200-årsjubileet.

Fast varför är det bara kungligheter och intellektuella som ska hedras? Oavsett kön.

Foto Stockholmskällan

Kanske skulle Sveriges första kvinnliga taxichaufför Maud Hansson-Fagerberg få en staty? Radion gör ett reportage 26 februari 1956.

Eller kanske skulle en av de kvinnliga poliserna som förlöjligas i denna journalfilm från 1958 få ett senkommet erkännande? Länken går till SVT:s Öppet arkiv där man kan titta på fler filmer med kvinnliga pionjärer.

Eller så skulle man bara göra en staty över världens coolaste lastbilschaufför…

En lista över de personer tidningen Amelia föreslagit – med vidhängande länkar till informativa sidor.

DN om Statyupproret

Corren Ami Lönnroth: Fin-, ful- eller populärkultur

Ami Lönnroth kommenterar det Anna Larsson skriver i SvD Dags för en ny kulturrevolution.

Jag förstår inte riktigt Anna Larssons slutkläm:

Sitt inte där som sippa 1800-talsprofessorer i era bonjourer. Knäpp upp ett par knappar och hotta upp sidorna så ska ni nog se att även de fula kommer att gilla det fina.

Det är dags för en ny kulturrevolution med en mycket mer konsumenttillvänd kulturjournalistik. Lustfylld, fräck och farlig precis som kultur är. För dom som älskar och brukar kultur, inte för några hundra inbitna kulturkritiker.

Är inte de finkultura rätt hotta redan? Det är väl inte ett par uppknäppta knappar i bonjouren som lockar fotbollshuliganerna från arenan till muséet? Är inte det att ha rätt låga tankar om människor?

ETC om Amelias statyuppror

Tidningen Dagens journalist Elisabeth (utan efternamn – så kvinnligt) undrar Vilken svensk kristen kvinna vill du se som staty? Uppdatering: Elisabeth har nu fått både efternamn, titel och adress. Sandlun var efternamnet oc titeln Chefredaktör, tf. vd och ansvarig utgivare. Adressen står under hennes namn - och kan vara bra att använda för den som har förslag på kristna kvinnor som borde få en staty efter sig.

Metro: Krav på fler kvinnliga statyer

Också finlandssvenska Vasabladet intresserar sig för Statyupproret

Foto: SVT.

Amelias lista på förslag till statyupproret ser ut så här (jag har kompletterat med artiklar från Wikipedia och/eller andra sidor med info om personerna):

Barbro Alving Wikipedias artikel

Elsa Andersson Wikipedias artikel

Birgit Cullberg Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Cullbergbaletten

Marianne Fredriksson Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Marianne Fredriksson

Greta Garbo Wikipedias artikel, Garbosällskapet

Kerstin Hesselgren Wikipedias artikel

Sigrid Hjertén Wikipedias artikel, Moderna museet

Drottning Kristina Wikipedias artikel

Sonja Kovalevsky Wikipedias artikel

Ninni Kronberg Wikipedias artikel (behöver kompletteras), Tekniska muséet

Anna Maria Lenngren Wikipedias artikel

Anna Lindh Wikipedias artikel, Regeringens minnessida

Alva Myrdal Wikipedias artikel, Alva Myrdal

Birgit Nilsson Wikipedias artikel

Elise Ottesen-Jensen Wikipedias artikel, RFSU

Fadime Sahindal Wikipedias artikel, Fadimes minne

Katarina Taikon Wikipedias artikel (behöver kompletteras)

Elin Wägner Wikipedias artikel, Elin Wägner-sällskapet

Monika Zetterlund Wikipedias artikel, Monika Zetterlund

Sonja Åkesson Wikipedias artikel, Sonja Åkesson-sällskapet

Jag la min röst på Sonja Kovalevsky – fast jag kan nog tänka mig att få se statyer som hedrar dem alla. Jag la till ett förslag; Sophie Sager. Men jag kan tänka mig minst hundra kvinnor till.