Cosimo satt således i järneken

På förekommen anledning publicerar jag här ett utdrag ur Italo Calvinos bok “Klätterbaronen” - den har inget att göra med den artikel jag håller på att skriva till min blogg.

Men Calvinos historia är fin.

“Jag fann det helt naturligt att Cosimos första tanke efter det orättvisa utfallet mot honom var att klättra upp i järneken, ett träd som vi kände bra till, och att han genom att sträcka fram grenarna i jämnhöjd med fönstren i matsalen skulle tvinga hela familjen att se hur kränkt och uppbragd han var.

Cosimo satt således i järneken. Grenarna flätade ihop sig till höga broar över marken. En lätt vind blåste, det var klart väder. Solstrålarna föll in mellan bladen, vi måste skugga med handen för att få syn på honom. Cosimo såg på världen från trädet: varenda sak därnere tedde sig annorlunda och redan detta var ett nöje för honom. Allén låg i ett helt nytt perspektiv, rabatterna likaså, hortensiorna, kameliorna, järnbordet där familjen brukade dricka kaffe i trädgården. Längre bort blev trädkronorna tätare och grönsakslandet utbredde sig trappvis i små fält nedåt slutningen med stöd av stenmurarna; kullen var skuggad av olivgårdar och där bakom stack Ombrosa, det lilla samhället, upp sina tak av solbränt tegel och skiffer.

Jag tänker på Fellinis film “Amarcord” där onkel Teo klättrar upp i ett träd och ropar ut att han vill ha en kvinna.

Kanske inspirerades Fellini av Calvino. Kanske var det Calvino som inspirerats av onkel Teo. Klätterbaronen - Il Visconte dimezzato - gavs ut första gången 1951. På svenska kom den 1959.

Den finns i en novellsamling som går att köpa på adlibris eller bokus.

Fellinis Amarcord kom 1973.