Kvinnliga kompositörer - del II

Grevinnan Beatriz de Dia (1100-talet) - katalansk trubadur - lyssna på hennes verk här.

För ett tag sen skrev jag ett inlägg; Kompositörer och “kvinnliga kompositörer”. Bloggaren Sandra kommenterade och ville ha tips på musik som kunde spelas i butiken - så att kunder skulle kunna inspireras och kanske vilja köpa en skiva.

Jag tyckte det var en bra idé - började leta lite - med Wikipedias lista på kvinnliga kompositörer som utgångspunkt.

I Sverige är kanske Ginza och CDON.com störst på musik på Internet. Enkelt med svenska Internetbutiker -  priserna är i svenska kronor - och avgiften för frakten är tydligt utskrivet.

Men Amazon har en fördel - både på musikdelen och bokdelen. Man får smakprov. Ja, det kanske går på vissa av Ginzas skivor också  (fast jag hittade inget) och på cdon.com. Dessutom är Amazon större, mycket större och har ett stort utbud av musik och böcker. Smakprov på Adlibris och Bokus böcker är sällsynt.

Hittade Sacred Women: Women as Composers and Performers of Medieval Chant - som går att lyssna på - på Amazon. Bland kompositörerna på skivan ingår bland annat Kassia och Hildegard av Bingen. Man får bara höra korta utsnitt - men jag tycker skivan låter bra.

Hildegard får en vision - skriver ner den och får den granskad av en munk - som tittar in från ett angränsande rum. Illustrationen är ett självporträtt och ingår i hennes Scivias - känn Guds vägar.

Det finns flera skivor med musik av Hildegard av Bingen - några är bra - andra är mindre bra.

På Amazon fick jag 201 träffar. Tror det går att lyssna på de flesta. En skiva som jag har - och som jag inte tycker om är Vision. Jag vet inte vad det är - något new ageaktigt kanske. Tycker inte om den. Dessutom har den ett fult omslag.

Köp Feather on the Breath of God istället. Den är mycket bättre och har ett finare omslag. Bilderna på flera av skivorna är Hildegard av Bingens egna verk. Hennes visioner från Gud.

Det finns många böcker om och av Hildegard av Bingen - baserade på hennes manuskript. Illuminations of Hildegard of Bingen är en prisvärd bok - med foton av hennes verk i ganska bra tryck i mitten. Pappret som texterna är tryckta på är av enkel kvalitet - men det gör inte så mycket. Amazon har flera böcker av henne - och det går att få en förhandstitt i de flesta av dem. Några av böckerna finns också på Adlibris och Bokus - och naturligtvis på biblioteken också.

Porträtt från ett 1200-talsmanuskript föreställande Azalais de Porcairagues.

Hon var bildad, en adelsdam, trubadur (trobairitz), skrev kärlekssånger till Gui Guerrejat, levde någon gång under sent 1100-tal, föddes troligen samma trakter som den man hon älskade - Gui Guerrejat. Han kom från Béziers, tio kilometer söder om Montpellier. 

Lo Gai Saber heter en skiva - den finns också att lyssna på - på Amazon. Det är en samlingsskiva - där flera medeltida  verk ingår. Ar em al freg temps vengut är det verk som ska vara skrivet av Azalais de Porcairagues. Fast jag tror att det bara är texten som är hennes - det verkar inte som om noterna till något av det hon komponerat finns bevarat.

Nästa kvinna på Wikipedias lista över kvinnliga kompositörer - Tibors de Sarenom - hittade jag ingen inspelning med - men däremot hittade jag en bok: Songs of the Women Troubadours där hon ingår tillsammans med ytterligare ett antal kvinnliga kompositörer från medeltiden. (Den finns på Adlibris också - men man blir inte så sugen på att köpa en bok när man inte kan se dess omslag - och inte läsa något om den över huvud taget).

The Lais of Marie de France

Marie de France föddes i Frankrike, levde i England. Hennes texter finns i nytryck att köpa - men går också att läsa gratis på Project Gutenberg. På skiva hittade jag inget. Men jag fann Marie de Francesällskapets egen hemsida.

Alamanda de Castelnau hittade jag varken skivor eller böcker om/med - däremot ingår hon i vissa samlingsverk om kvinnliga trubadurer från medeltiden.

Maria de Ventadorn - på franska: Marie de Ventadour. Hittade tio skivor när jag sökte på hennes namn på Amazon. Men det verkar vara någon annan Ventadour som medverkar på skivorna - Bernart de Ventadour.

Beatriz de Dia - även kallad Comtessa de Dia (1100-talet) gav 17 träffar på Amazon music. Finns flera skivor som man kan lyssna på.

Drottning Blanca av Kastilien/Blanche de Castille född 1188 i Palencia i Spanien (inte Valencia), död 27 november 1252 i Paris, förutom drottning även kompositör - finns med på samlingsskivan The Medieval Lady. Hittar inga böcker om denna starka och stridbara kvinna - som under långa perioder regerade Frankrike.

Castelloza levde under tidigt 1200-tal. Adelsdam, gift med Turc de Mairona. När hennes man drog ut i korståg sägs det att hon blev förälskad i en annan man; Arman de Brion - till vilken hon skrev sina hovsamma kärlekssånger.

Dames Margot and Maroie hittade jag inte så mycket om och av. De ingår i vissa samlingsverk om kvinnliga medeltida kompositörer.

Duchess of Lorraine finns inte heller så mycket material om. Om hon är densamme som Gertrude av Dagsburg - vilket antyds på Wikipedia - så finns en bok där hon ingår: The Aristocracy in the County of Champagne, 1100-1300 av Theodore Evergates.

Maroie de Dregnau de Lille nämns i flera av verken - tex Women In The Middle Ages: An Encyclopedia Men jag äger inte detta fantastiska lexikon - kan inte säga om det är så bra som jag vill tro - och inte heller vad det står skrivet om dessa sistnämnda kompositörer. Maroie de Dregnau de Lille finns med på samlingsskivan The Medieval Lady.

Garsenda of Forcalquier (c. 1180 – c. 1242) är den sista kvinnliga kompositören på Wikipedias lista - innan år 1500. Hon nämns i boken The Women Troubadours.

 

Boktips:

Women In The Middle Ages: An Encyclopedia Katharina M. Wilson och Nadia Margolis

The Women Troubadours Magda Bogin och Meg Bogin. Boken kostar inte så mycket. I skrivande stund 102 kronor på Adlibris och 107 kronor på Bokus. Äger den inte - så jag kan inte säga om den är prisvärd.

Songs of the Women Trouveres Eglal Doss-Quinby och Joan Tasker Grimbert

Women Making Music: The Western Art Tradition, 1150-1950 Jane Bowers och Judith Tick

The Power of a Woman’s Voice in Medieval and Early Modern Literatures Albrecht Classen

Songs of the Troubadours and Trouveres: An Anthology of Poems and Melodies Samuel N. Rosenberg, Margaret Switten och Gerard Le Vot.

The Rise of the Medieval World 500-1300: A Biographical Dictionary Jana K. Schulman

Några av mina favoritböcker om medeltiden som jag tipsat om tidigare är:

Medeltida människor av Birgitta Kurtén-Lindberg. Boken verkar vara slut på förlaget, men finns på bibliotek och antikvariat. Kanske finns den på tidskriften Populär historias webbutik.

Den dynamiska medeltiden av Michael Nordberg. Slut sedan länge på förlaget. Jag hoppas att båda dessa ges ut igen.

På Antikvariat.net och Bokbörsen hittar jag ofta de begagnade böcker jag vill ha. Såg att Kurtén-Lindbergs bok finns inne på båda sidorna. Detsamma gäller Nordbergs bok.

Drottningar och sköldmör: gränsöverskridande kvinnor i medeltida myt och verklighet ca 400-1400 av Agneta Ney. Boken finns både på Adlibris och Bokus. Recension av Lars Lönnroth i SvD.

Dessa böcker handlar inte i första hand om kompositörer - men om medeltiden. Och de ger en helt annan bild av epoken än den jag lärde mig i grundskolan.

Vad hände i Sverige under medeltiden? Böcker om den heliga Birgitta finns det massvis av - och de flesta är bra. Om folkkungarna kan man också läsa i många bra och spännande böcker. Den här boken sticker dock ut lite grand. Den handlar både om helighet och folklighet:

Kvinnor, barn & fester i medeltida mirakelberättelser av Janken Myrdal och Göran Bäärnhielm. Heligt - eftersom det handlar om helgon och mirakel - folkligt - eftersom det är berättelser - som säger en hel del om livet då. På Adlibris men inte på Bokus. Gavs ut 1994.

Och så min favoritbok - boken där du hittar allt du söker:

Den nya kvinnostaden: pionjärer och glömda kvinnor under tvåtusen år av Nina Burton. På Adlibris och Bokus. Den är lättläst och spännande, har ett rikt personregister och en bra referenslista. Nina Burton har gjort ett grundligt förarbete och sedan satt sig ner och broderat med orden. Det enda jag saknar är färgbilderna. Dessa finns på insidan av skyddsomslaget på den inbundna boken - men jag vill att boken ska späckas av fina bilder - särskilt när en konstnärs verk ska gestaltas.

 Musiktips:

The Medieval Lady - verk av flera kvinnliga kompositörer. Går dock inte att lyssna på - på Amazon, så jag vet inte om skivan är bra. Tråkigt omslag.

Sacred Women: Women as Composers and Performers of Medieval Chant - ytterligare en samlingsskiva - har lyssnat på Amazon - den låter bra.

Dessutom alla de skivor jag redan nämnt med Hildegard av Bingen och samlingsskivan Lo Gai Saber - där verk av flera kvinnliga kompositörer ingår.

Natthäxorna

 
Zjenja Rudneva var navigatör i 588:e nattbombarregementet. (Montage: Fredrik Ydhag)

Så länge hjärtat slår hette den dramatisering av en kvinnlig bombflygares dagbok som jag hörde för en månad sedan, på radions P1.

Gunilla Bresky hade åkt till Ryssland för att intervjua en av Sovjets kvinnliga flygare - de som i Tyskland kom att kallas Nachthexen - Natthäxorna.

Meningen var att hon skulle göra en film - en dokumentär.

Bresky träffade Irina Rakobskaja, professor i rymdfysik vid Moskvas universitet. Rakobskaja är 83 år men ännu yrkesverksam.

Marianne Söderberg på Norrbottens Kuriren skriver om mötet:

Jo, hon vill gärna berätta. Men först vill hon att radioproducenten ska läsa en bok, skriven av Zjenja Rudneva, navigatör på nattbombarregementet. En dagbok som också innehåller många brev med titeln Så länge hjärtat kan slå.

Med utgångspunkt från dagboken skrev Gunilla Bresky den radiopjäs som sändes i mars i år.

Fredag 7 mars 19.03
Så länge hjärtat slår
-en berättelse om Zjenja Rudneva som bytte skolbänken mot en plats i sittbrunnen på ett bombflygplan.
Med: Sara Jangfeldt, Anita Björk, Christopher Wagelin.
Manus och regi: Gunilla Bresky.

“Jag är vid fronten sedan fem månader. Jag flyger i ett flygplan och fäller bomber av olika slag mot tyskarna. Min första bomb lovade jag att de skulle få som hämnd för mitt älskade universitet.” Så skriver Zjenja Rudneva i ett brev till sin tidigare lärare i oktober 1942. Zjenja var student i Moskva när Tyskland anföll och kriget började. Hon anmälde sig som frivillig till flygvapnet.
Via hennes dagbok och brev får vi följa arbetet i 588:e nattbombarregementet, det enda regemente som någonsin funnits där alla var kvinnor, både piloter, navigatörer, tekniker och mekaniker. Deras uniformer var sydda för män, och stövlarna i storlek 41-43 fick de stoppa med tidningspapper. I små plan av trä och tyg flög de livsfarliga uppdrag varje natt. Deras uppgift var att bomba de tyska trupperna. Fallskärmarna lämnade de hemma för att kunna ta med maximalt antal bomber. De gjorde fler flygningar än sina manliga kollegor. Tyskarna döpte dem till “natthäxorna”.
Zjenja Rudnevas dagbok har dramatiserats för radio av  Gunilla Bresky.

 Att Gunilla Bresky överhuvudtaget kom i kontakt med natthäxorna berodde enligt Marianne Söderberg, journalist på Norrbottens Kuriren på att:

Den här gången var det Kerstin Haugli i Piteå som hade läst en bok om kvinnliga stridspiloter i Sovjetunionen under andra världskriget. Hon hörde av sig till Gunilla Bresky och undrade om hon kände till historien?

 Bresky blev nyfiken - och på söndag kan vi få se resultatet.

Några av kvinnorna i 588:e nattbombarregementet. Foto: Ryskt arkiv

Söndagen den 13 april kl 20.00 sänder SVT 2 Breskys dokumentär. Den har tidigare endast visats på filmfestivalen i Tromsö.

Nadja Popova gjorde mer än 800 nattliga flygningar. Foto: Alexej Galitj. Popova är en av de kvinnor Gunilla Bresky intervjuar i dokumentären Nattens häxor.

På SVT:s hemsida står att:

Nattens häxor har redan uppmärksammats av den amerikanska filmtidskriften Variety, som berömmer den för unikt dokumentärt material. Detta är Gunilla Breskys femte film om andra världskriget. Hon har fått flera priser vid internationella festivaler för sina tidigare dokumentärer.

Sändningstider: Nattens häxor
SVT2 Söndag 13 apr 2008 kl 20.00
SVT2 Torsdag 17 apr 2008 kl 15.55
SVT2 Lördag 19 apr 2008 kl 16.20
SVT2 Lördag 19 apr 2008 kl 21.00

Gunilla Bresky i Eftersnack

Nordnytt har ett program som heter Eftersnack - där de intervjuat regissören Gunilla Bresky och Johan Ramberg - som gjort musiken till filmen. De visar också några minuter av filmen. Programmet kan ses här.

Jay Weissberg på den amerikanska tidskriften Variety skriver att:

Documaker Gunilla Bresky uses a treasure trove of archive footage and photos, held together by interviews with survivors, to testify to the femmes’ heroism. The History Channel and Euro cable should jump.

Formed during the darkest days of the Russian war machine, the women of the 588th also flew the most dangerous equipment. They piloted planes made of wood and canvas that lit up like a box of matches when hit. Still, they flew between 10 and 17 missions a night, more than any male regiment, and without any safety apparatus; not just the pilots and navigators but also technicians and mechanics were all female.

Foto från Wikipedia

På svenska Wikipedia finns en ganska omfattande artikel om Natthäxorna. Det står att artikeln behöver kvalitetskontrolleras - eftersom den innehåller brister. Läste vad som stod på diskussionssidan - och det verkar som om kritiken främst handlar om att artikeln inte förhåller sig neutral till sitt ämne - den är för beundrande. Så jag hoppas att fakta stämmer. Annars får jag ändra i efterhand. Artikeln på svenska Wikipedia är för en gångs skull fylligare än den engelska.

På svenska Wikipedia kan man läsa om ursprunget till 588 NABP ett av de tre ryska regementen som endast bestod av kvinnor.

Kvinnor från det 586:e regementet - foto från denna sida.

På Wikpediasidan om Natthäxorna står också att allt eftersom kriget tog sina offer fylldes leden på av män i det 586:e och 587:e regementet medan 588 under hela kriget var ett helt och hållet kvinnligt regemente.

Natthäxorna hade långsamgående plan - som hade kunnat vara ett handikapp - men kvinnorna vände detta till en fördel. Planet hade beteckningen Polikarpov Po-2.

Om deras strategi står så här:

Nattbombningarna var väldigt svåra att genomföra, särskilt med tanke på de lågt presterande Po-2 planen (toppfarten var måttliga 150 km/h, t.o.m. lägre än jaktplanen under första världskriget!) och vilket lätt byte de var för nattjaktplanen. Men de ryska piloterna tränades i att göra planets svaghet till en styrka. Po-2 var visserligen väldigt långsamma, men hade samtidigt en utmärkt rörlighet. När en tysk Me 109 försökte anfalla, gjorde det sovjetiska planet en skarp sväng vid en mycket lägre hastighet än vad den anfallande 109 klarade av att hålla, vilket på så sätt tvingade fiendeplanet att göra vida cirklar för att komma i anfallsvinkel igen. Då möttes han av samma undanmanöver-taktik igen, om och om igen. Många av piloterna flög nästan i marknivå, en del så lågt att de gömdes bakom häckar! Den ryska strategin gick ut på att få de tyska anfallarna försöka komma i läge för skott gång på gång tills frustrationen hos anfallaren tog överhanden och de lät planet försvinna. Flickorna var så svåra mål att de tyska piloterna var lovade Järnkorset om de fick ner en Po-2. [Källa: svenska Wikipedia]

Att författaren använt ordet flickor - för att beskriva kvinnliga stridspiloter är något jag vänder mig emot - funderar på att gå in och göra en korrigering där. Var kvinnorna 12 år eller yngre? Var de tyska männen de besköt kanske pojkar?

Marina Raskova (28 mars 1912–4 januari 1943).

 588 NABP grundades av den sovjetiska navigatören och majoren i flygvapnet Marina Raskova. 

Raskovas utbildning var från början humanistisk - hon spelade piano vid Pusjkins musikskola, studerade språk och lärde sig tala italienska och franska flytande.

På svenska Wikipedia står att: Den 24 oktober 1937 slog hon tillsammans med Valentina Grizodubova världsrekordet för kvinnor i långflygning genom att flyga 1 445 km utan mellanlandning i en Jak-12.

Hon gjorde flera långflygningar och fick medalj. Genom det inflytande hon fått hos Josef Stalin kunde hon genomföra sin plan att starta ett regemente för enbart kvinnor.

1941 började hon handplocka de skickliga kvinnor som skulle utgöra basen till 586:e, 587:e och 588:e regemetet. Från början var som sagt all personal kvinnor, från sjukvårdare till navigatörer och flygare.

Det verkar som om den ursprungliga anledningen var att skickliga flygare och navigatörer inte kom till sin rätt i könsblandade sammanhang. Männen litade inte på dem, gav dem inga avancerade uppdrag och trodde kanske att kvinnorna var alltför bräckliga för att klara av de tuffa striderna mot fienden.

Marina Raskova omkom efter en nödlandning i snöstorm. Stalin gav henne en stadsbegravning, hon ligger begravd bakom Leninmausoleet på Röda torget - tillsammans med övriga ryska storheter (samt en amerikansk journalist och Clara Zetkin, tysk feminist - som har en egen spännande historia).

Hon hedrades även av USA - man uppkallade ett amerikanskt Libertyskepp efter henne, SS Marina Raskova, i juni 1943.

Ekaterina Budanova (7 december 1916 - 19 juli 1943) flög med det 586:e regementet och räknas som ett av de ryska flygarässen.

 Jag har sedan jag börjat med denna artikel hittat massor av böcker om de ryska kvinnorna i Raskovas tre regementen. Har inte hunnit beställa och läsa någon av böckerna än - så jag vet inte vilka som är bra - här är i alla fall tips på vad som finns:

 

Women In War and Resistance av Kazimiera J Cottam finns bland annat på Amazon, Bokus och Adlibris. I recensionen på Amazon står:

Leslie Blanchard, A Writer’s Choice Literary Journal, April 1999
An excellent read for the general public as well as for military hounds. Read the biographies of one hundred women who fought for Russia during World War II–one hundred female heroes that many, in fact most of us, never heard of. These stories will shed quite a different light on pre cold-war Russia, the World Wars, and the “typical” Russian woman. A must read for all Women’s Studies. Ms. Cottam spent twenty years researching and writing this fine work.

Kazimiera J Cottam har skrivit flera böcker om kvinnorna i Sovjet/Ryssland.

Bland annat denna; Defending Leningrad: Women Behind Enemy Lines. Just detta exemplar i tre delar verkar bara finnas på Amazon. På Bokus och Adlibris har de en annan upplaga.

På Amazon finns denna recension:

Leslie Blanchard, Editor, The Writer’s Choice Literary Journal, April 1999
While I deeply enjoyed all four of the books, this was my favorite. We get an indepth look at a young Russian teenager through her own diaries and letters… The book as a whole tells the story of two partisans and one spy. But the story of Ina Konstantinova told in her own words through her notes and letters is my favorite part of the book. The other two women detailed provide inspiration as well: Masha Poryvayeva and Zoya Kruglova-Bailer. As with all of Ms. Cottam’s books this is a must read for Women’s Studies and just a plain good read for the rest of us.

Vilket alltså betyder att de tre som återfinns i denna volym hör samman med den fjärde som finns på Bokus och Adlibris. Den fjärde finns även på Amazon.

 

Women in Air War är ytterligare en av Kazimiera Jean Cottams böcker om kvinnor i Sovjet-Ryssland under andra världskriget. Boken finns på Amazon, Bokus och Adlibris.

Hittade tyvärr ingen recension av boken.

Wings, Women & War av Reina Pennington finns på Amazon, Bokus och Adlibris.

Recensionerna på Amazon är korta:

World War II History
“Both harrowing and inspiring, it should become a classic of World War II aviation history.”

Times Literary Supplement
“Extraordinary and often deeply moving.”

 

 

Night Witches: The Amazing Story Of Russia’s Women Pilots in World War II

Boken är skriven av Bruce Myles och finns bland annat på Amazon, Bokus och Adlibris.

Jag hittade ingen recension skriven av någon professionell litteraturkritiker - men några läsarrecensioner fanns på Amazons sida. Bland annat denna:

Despite the occasional misinformation, and the journalistic embellishment in novelizing these true historical events, this is still a terrific book which deserves a larger audience. Any high-school student will find it as inspiring and historically-significant as “Anne Frank’s Diary” or “Summer of My German Soldier”. Skriven av signaturen Chapulina R.

On The Road To Stalingrad av Zoya Matveyevna Smirnova-Medvedeva. Det verkar inte som om boken specifikt handlar om Natthäxorna - utan snarare om alla kvinnor som arbetade inom armén under andra världskriget.

Boken finns på Amazon, Bokus och Adlibris - bland annat. På Amazon kan man läsa denna recension:

Leslie Blanchard, Editor, A Writer’s Choice Literary Journal, April 1999
Another brilliant look inside the life of a true Russian hero who happens to be female. Nearly one million women served in the Soviet Armed Forces during World War II and many were active combatants. The author fought with the famous 25th Chapayev Division, and provides us with an honest eyewitness account of the desperate fighting for Odessa and Sevastopol.

 Läs mer på

Hargrave - The Pioneers

War and Games - udda artiklar om krig och historia. Soviet Women Combat Pilots.

Uppdatering: Bertil Mollberger har skrivit om Natthäxorna i DN den 13 april 2008. En bra och fyllig text.

Samt en kort notis i Ny Teknik.

Kompositörer och “kvinnliga kompositörer”

Maria Anna Mozart “Nannerl” 12 år. Hon var storasyster till Wolfgang Amadeus Mozart och kompositör. Fick inte spela på konserter sedan hon nått giftasvuxen ålder.

Jag har sedan några år lett i studiecirklar i ämnet kvinnliga konstnärer - och jag har håller ibland enskilda föredrag i ämnet.

Ibland pratar jag om kvinnliga författare, vetenskapspersoner, äventyrare och kvinnliga sjörövare.

Ämnet är outtömligt och spännande. Att leta upp kvinnor i massan av män är som att leta efter guldkorn eller ädla stenar i leran eller i grottan.

Det är svårt - men jag vet att det finns där - det är värt att leta vidare.

Egentligen borde mina cirklar och föredrag inte behövas, men vad får man om man går på ett föredrag om renässansens mästare, eller konstnärer under barocken? Vad är en konstnär, en arkitekt, en målare, en skulptör?

Det spelar ingen roll om du frågar en man eller en kvinna - en konstnär är en man.

Samma sak med en kompositör. Hur många tänker “kompositör = kvinna som i skenet av ett stearinljus sliter sitt hår vid taffeln”?

Nej - en kompositör heter Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach, eller Gustav Mahler.

Aldrig Maria Anna Mozart, Maria Bach eller Alma Mahler.

Jag är kluven till Wikipedias lista över kvinnliga kompositörer.

Den är positiv för mig och andra som letar efter skapande och glömda kvinnor från det förflutna - men samtidigt ett uttryck för det som Simone de Beauvoir talade om i “Det andra könet“. Kvinnan är det andra könet - mannen är norm. En kompositör är en man - han behöver ingen speciallista som heter “Manliga kompositörer” - han är kompositör - det räcker.

Men så länge mannen är norm och vi knappt kan räkna upp en enda kvinnlig kompositör - än mindre hitta någon av dem i våra egna samlingar - så får vi vara glada över Wikipedias lista över kvinnliga kompositörer, kvinnliga sciencefictionförfattare, kvinnliga konstnärer osv.

De blå länkarna i listan leder till artiklar, vissa fylliga och bra - andra magra - de behöver fyllas på. De röda länkarna visar att någon artikel ännu inte är skriven. Vem som vill får skriva en artikel - men det är ett stort ansvar - se till att hålla dig till fakta - och ange noga källan när du citerar. Är du inte säker på din engelska - skriv en svensk artikel. Kolla stavfel - för även om de kan rättas till i efterhand så känns det lite fånigt att lämna ifrån sig ett slarvigt arbete - och man växer i anseende om man gör något riktigt bra. Dåliga skribenter bannas så småningom från Wikipedia.

Evterpe Kvinnor i musik har skapat en sida med fakta om några kvinnliga kompositörer - där finns också möjlighet att lyssna på musiken. Här är Evterpes hemsida.

Alma Schindler (innan hon gifte sig med Gustav Mahler).

Recension av “Den galna änkan: Alma Mahler-Werfels liv” i SvD.

Carl-Johan Malmberg skriver en intressant krönika/recension över boken och över Alma Mahler. Malmberg är inte helt positiv till boken - eftersom författaren; Oliver Hilmes redan i början av boken - eller egentligen redan i titeln bestämt att Alma Mahler är ett monster. Och visst är det som Malmberg skriver - intressant att läsa om en kvinna som verkar så osympatisk - men ändå älskades högt av många män. Men om man som författaren Hilmes bestämt att hon är ett monster utan några sympatiska drag - så blir det svårt - mycket svårt att förstå männen. Malmberg föreslår att det kanske är Alma Mahlers mor - Anna Schindler-Moll som är monstret. Men också det är ett alltför enkelt sätt att se på världen.

Malmberg skriver bland annat:

Berömt är brevet Gustav Mahler skickade i december 1901 till sin blivande brud: “om vi ska bli lyckliga måste du bli så som jag behöver dig - min hustru och inte min kollega!” Senare, under det äktenskapliga krisåret 1910 med den uppvaktande Gropius i kulisserna, kom Mahler att ångra sitt förbud; enligt Alma Mahlers memoarer berömde han plötsligt några av hennes sånger från tiden före giftermålet: “Vad har jag gjort? De här sångerna är bra, de är utmärkta! Så blind och självisk jag har varit” lär han ha sagt. Och han såg till att sångerna publicerades.

Men kanske var det för sent, hon komponerade inget mer under sitt liv och vi får aldrig veta vad som hade kunnat bli av hennes konstnärskap. Man kan se Alma Mahler som ett exempel på den borgerliga sekelskifteskultur som ibland kunde ge kvinnor liknande utbildning som män men som i praktiken ålade dem yrkesförbud. Det vilar något tragiskt ofullgånget över hennes livsöde.

Jag har själv inte läst boken och kan inte fälla något omdöme. Boken är för dyr i förhållande till den dåliga recension den fick för att jag ska tycka att det är värt att köpa den. Väntar till pocketutgåvan - eller på att finna den på loppmarknad.

ALMA - en sida om Alma Mahler och hennes värld.

Alma Mahler och den nya tidens Wien en krönika av Folke Schimanski i tidskriften Populär Historia.

Eva-Karin Josefsson skriver en utmärkt artikel i SvD om kvinnliga kompositörer och osynliggörandet av dem.

Detta citat ur Josefssons  krönika hade lika gärna kunnat gälla kvinnliga konstnärer:

Men intressantare än all statistik är naturligtvis analysen av anledningarna till att kvinnliga kompositörer som under sin livstid var minst lika
framgångsrika som sina manliga kolleger efter sin död upphörde att finnas med på repertoaren, och i våra dagars uppslagsböcker har förlorat sin verkliga identitet. Varför denna förskjutning i historieskrivningen?

Och även detta:

I sin omfattande genomgång av recensioner i tidningar och tidskrifter visar Launay hur föreställningar om kvinnans natur färgar (även positiva) omdömen om hennes musikaliska skapande. Eftersom kvinnan var predestinerad att föda och uppfostra barn, och mannen var utrustad med fysiska, moraliska och intellektuella kvaliteter som vida översteg kvinnans, var hennes konstnärliga skapande inte bara ett brott mot
naturen utan också ett intrång på mannens område. När recensenten lovordar en kvinnlig kompositör sker det ur ett manscentrerat perspektiv: hon skapar “som en man” eller är utrustad med “en manshjärna i kvinnohamn”. Enligt kompositören Maurice Ravel var en kvinna som komponerade fugor något av en hermafrodit.

Jag har läst flera recensioner där kvinnor fått det “fina” omdömet att de målat som män. Jämför med usla idrottsprestationenr - där man spelat som en kärring…

Barbara Strozzi 1619-1677

Barockens kvinnliga kompositörer i fokus - Mitt i musiken P1 och P2. 

Programmet handlar om Anna Jobrant Dalnäs som lyfter fram kompositören, musikern och sångaren Barbara Strozzi. Dalnäs fick 2007 Kvinnor kan’s Irisstipendium för detta.

Portraits of Anomaly:
Nannerl Mozart, Fanny Mendelssohn, Clara Schumann. Sidan inleds med detta citat:

“The Education of women should always be relative to men. To please, to be useful to us, to make us love and esteem them, to educate us when young and to take care of us when grown up, to advise, to console us, to render our lives easy and agreeable–these are the duties of women at all time and what they should be taught in their infancy.” Rousseau

Det finns fyra böcker om Mozarts syster på adlibris. Tre heter “Mozart’s sister”

Mozart’s Sister av Rita Charbonnier

Mozart’s Sister av Nancy Moser

Mozart’s Sister av Alison Bauld - det är hon som skriver Maria Anna Mozarts “egen blogg“

Den fjärde heter In Mozart’s Shadow: His Sister’s Story av Carolyn Meyer.

Jag har inte läst någon av dem och kan därför inte säga om de är bra.

Clara Schumann - porträtt av konstnären Franz von Lehnbach

Det finns några böcker om Clara Schumann - bland annat - Clara Schumann och hennes tre män: en dokumentärroman av Tin Andersén Axell. Jag äger den - men har ännu inte hunnit läsa den.

The Norton/Grove Dictionary of Women Composers på Amazon

The woman composer question: a bibliography

Cosimo satt således i järneken

På förekommen anledning publicerar jag här ett utdrag ur Italo Calvinos bok “Klätterbaronen” - den har inget att göra med den artikel jag håller på att skriva till min blogg.

Men Calvinos historia är fin.

“Jag fann det helt naturligt att Cosimos första tanke efter det orättvisa utfallet mot honom var att klättra upp i järneken, ett träd som vi kände bra till, och att han genom att sträcka fram grenarna i jämnhöjd med fönstren i matsalen skulle tvinga hela familjen att se hur kränkt och uppbragd han var.

Cosimo satt således i järneken. Grenarna flätade ihop sig till höga broar över marken. En lätt vind blåste, det var klart väder. Solstrålarna föll in mellan bladen, vi måste skugga med handen för att få syn på honom. Cosimo såg på världen från trädet: varenda sak därnere tedde sig annorlunda och redan detta var ett nöje för honom. Allén låg i ett helt nytt perspektiv, rabatterna likaså, hortensiorna, kameliorna, järnbordet där familjen brukade dricka kaffe i trädgården. Längre bort blev trädkronorna tätare och grönsakslandet utbredde sig trappvis i små fält nedåt slutningen med stöd av stenmurarna; kullen var skuggad av olivgårdar och där bakom stack Ombrosa, det lilla samhället, upp sina tak av solbränt tegel och skiffer.

Jag tänker på Fellinis film “Amarcord” där onkel Teo klättrar upp i ett träd och ropar ut att han vill ha en kvinna.

Kanske inspirerades Fellini av Calvino. Kanske var det Calvino som inspirerats av onkel Teo. Klätterbaronen - Il Visconte dimezzato - gavs ut första gången 1951. På svenska kom den 1959.

Den finns i en novellsamling som går att köpa på adlibris eller bokus.

Fellinis Amarcord kom 1973.

Technology Entertainment Design - TED

Så här står det på TEDs hemsida: TED stands for Technology, Entertainment, Design. It started out (in 1984) as a conference bringing together people from those three worlds. Since then its scope has become ever broader.

Man kan gå in och lyssna på föredrag i de mest skilda ämnen. På TEDs konferenser har forskarna ca 18 minuter på sig att berätta om sitt ämne - men de flesta verkar dra över tiden (tack o lov - jag hade gärna hört ännu mer). Jane Goodall - ni vet hon som forskat om chimpanser sedan 1960 pratade i 27 minuter.

Alla föredrag är videofilmade och har lagts ut på TEDs hemsida - det kommer nya hela tiden - och de berättar att man gärna får sprida dem vidare.

Tyvärr vet jag inte hur jag “embeddar” deras koder här på wordpress - jag klarade det på min gamla blogg - men jag hittade filmerna på youtube och har lagt in länkar därifrån. Kvalitén är dock bättre på filmerna när man ser dem på TEDs hemsida.

Jag tänkte presentera några av föredragshållarna och börjar med Carolyn Porco - hon tar oss med på en resa till två av Saturnus månar… Här kan man se filmen på TEDs hemsida.

Föredragen har en stor bredd, från rymden till fattigdomsbekämpning, miljöproblem och dess lösningar till olika syn på religion.

Julia Sweeney berättar om sin katolska uppväxt och sitt möte med mormonerna. Hon är en känd komiker, har varit med i Saturday night live bland annat.

Eve Ensler är mest känd för att ha startat The Vagina Monologues, The Good Body och V-Day. Här pratar hon om hur arbetet startade och om hur hon använder sig av sin kunskap i länder utanför USA. Hon berättar om misshandlade kvinnor, våldtagna kvinnor och omskurna kvinnor - och hur hon stöder kvinnor som kämpar mot allt detta. Och hon gör det på ett sätt som är lätt att ta till sig.

TED är i första hand inte ett forum för kvinnliga forskare och föredragshållare - snarare tvärtom. Det går ungefär en kvinna på tio manliga talare - men jag har valt att fokusera på kvinnorna - männen får så mycket uppmärksamhet från annat håll - att de inte behöver mig och min blogg för detta.

Tips om fler kvinnor:

Susan Savage-Rumbaugh pratar om sitt arbete med bonobos - en chimpansart som ofta går upprätt och som förstår mänskligt tal. Bonobos löser konflikter med sex - vilket kan verka chockerande för den vanlige zoo-besökaren - och för den som är van att titta på National Geografics uppsnyggade och heteronormativa naturfilmer.

Janine Benyus pratar om hur bland annat ingenjörer kan lära sig av naturens sätt att kapsla in oönskade produkter, tvätta fasader, framställa mineraler - utan gruvdrift, och mycket mer.

Adressen till TEDs hemsida är www.ted.com

Lisa Randall - nästa nobelpristagare i fysik?

Warped Passages: Unraveling the Mysteries of the Universe’s Hidden Dimensions - av Lisa Randall

På Adlibris

På Bokus

Lisa Randalls hemsida på Harvard

Om Lisa Randall på Wikipedia

Expressens Wayne Seretis skriver om Världens 100 viktigaste makthavare - och enligt Times lista skulle Lisa Randall vara en av de mäktigaste inom gruppen forskare och tänkare. Frågan är om hon kommer att få nobelpriset nu - eller när hon är 80?

Artikel i New York Times om Lisa Randall: On Gravity, Oreos and a Theory of Everything

Inger Atterstam skriver i SvD: Nobelpriset - rakt igenom en manlig bastion

Inger Atterstam har även skrivit om: Jämställdhet - ingen akademisk fråga

Tack till Niklas för tipset om Lisa Randall och Meta om Inger Atterstams andra krönika.

Vetenskapsmän och kvinnor

Pingvinberget. Foto: Scanpix

Förut diskriminerades kvinnor enligt lagen - numera upprätthålls diskrimineringen av frivilliga krafter.

Den meningen stod skriven på en tändsticksask jag fick av min mamma när jag var i tonåren.

I år är det nio män och en kvinna som tilldelats Nobelpriset. Det kan bero på att kvinnor inte har gjort några lysande upptäckter på senare år. Det kan också bero på något annat.

SvD skriver: Av de 16 ordinarie ledamöterna i de tre Nobelkommittéerna - de med mest inflytande - är ingen kvinna. 15 personer är adjungerade till kommittéerna och av dem är tre kvinnor. Är det så att män väljer män och kvinnor väljer kvinnor? Nej min erfarenhet är att män väljer män och kvinnor väljer män.

Bertil Fredholm ordförande i medicinkommittén säger: Priserna speglar upptäckter som gjordes för kanske 20 år sedan då ännu färre eller nästan inga kvinnor hade toppositioner inom forskningen. Med den satsning som görs nu kommer situationen att ändras i framtiden.

Men det stämmer inte riktigt - kvinnor har i alla tider forskat, fast man har velat se dem som assistenter till de manliga forskarna.

Kvinnor kanske inte är så intresserade av forskning?

Nej - det stämmer inte heller, SvD berättar i en annan artikel att: I dag är könsfördelningen på doktorsnivån så gott som jämlik men därefter försvinner kvinnorna successivt för att sjunka till 17 procent bland landets professorer.

- En viktig orsak är att befordringsgången efter doktorsexamen är oklar och delvis godtyckligt, säger Lars Leijonborg. Det är därför viktigt att införa ett mer rättvist, tydligt och öppet system inte minst för att stimulera kvinnorna att fortsätta med forskningen.

Frågan är hur man ska göra med Nobelpriset? Riksbankens pris i ekonomi - det som felaktigt kallas Nobelpriset i ekonomi har hittills inte gått till en enda kvinna.

Nobelpriset i fysik har gått till två kvinnor: Marie Curie 1903 och 60 år senare till Maria Goeppert-Mayer.

Marie Curie är fick Nobelpriset två gånger - men båda gångerna var problematiska. Anledningen var att hon var kvinna. Första gången skulle bara Henri Becquerel och hennes make Pierre Curie få priset - eftersom Nobelpriskommittén ansåg att hon bara varit sin makes assistent (ett öde som även drabbade Maria Goeppert-Mayer 60 år senare).

Pierre insisterade på att även Marie skulle vara med. Allt arbete hade de gjort tillsammans. Men de fick inte varsitt diplom - de fick dela på Pierres diplom.

1906 råkade Pierre ut för en olycka, han blev överkörd av ett hästekipage och avled genast.

Marie ombads att ta över Pierres professur vid Sorbonne - där ingen kvinna tidigare hade varit professor. Hon kandiderade dessutom till den franska vetenskapsakademien - men dit var inga kvinnor välkomna - dörren förblev stängd även för henne.

1911 skulle hon få sitt andra nobelpris - denna gång i kemi - och hon skulle inte dela det med någon. Men skandalpressen i Paris ville något annat. Man hade upptäckt att hon hade en relation med en gift man. Ryktet nådde Sverige och vetenskapsakademien. De uppmanade Marie Curie att på grund av denna affär inte personligen infinna sig för att hämta priset. Men Marie Curie menade att priset inte hade något med hennes privatliv att göra. Hade hon varit en man så hade ingen lyft på ögonbrynen på grund av hans “virila leverne”.

Nobelpriset i kemi har sedan bara gått till ytterligare två kvinnor. 1935 fick Irène Joliot-Curie (dotter till Pierre och Marie Curie) priset. Hon delade det med sin make. 29 år tog det för att hitta en ny kvinnlig kandidat till nobelpriset i kemi; 1964 fick Dorothy Crowfoot-Hodgkin det.

1962 fick Crick, Wilkins och Watson dela på nobelpriset i medicin för sin upptäckt av DNA. Men vad de glömde berätta var att Rosalind Franklin skulle varit med och delat det om hon varit i livet. Nu delas inte nobelpriset ut postumt - trots att författaren Erik Axel Karlfeldt fick det sedan han gått bort. Och fler än tre kan inte dela på priset - så det var ju praktiskt att Franklin gått och fått cancer. Hon gick bort 1958.

Anledningen till att det blev just de tre var bland annat därför att hennes manlige kollega - Maurice Wilkins - gått in på hennes laboratorium och stulit det fotografi hon tagit av DNA. Rosalind Franklin var den förste som lyckats fotografera det.

Franklins stulna fotografi av DNA

Stämningen mellan Wilkins och Franklin var dålig redan innan och för Franklin var det över huvud taget svårt att vara kvinna och forskare. Till exempel så hade kvinnor inte tillstånd att vistas i universitets matsal. Hon fick sitta på labbet eller i en korridor. Om vädret tillät kunde hon sitta på en bänk utomhus.

James D. Watson skriver i sin självbiografi “The Double Helix” om upptäckten av DNA. Han nämner Rosalind Franklin - men kallar henne konsekvent för Rosy (de övriga forskarna nämns vid efternamn). James D. Watson går bland annat på ett föredrag hon håller och kommenterar: “There was no warmth or lightness in her words. Even so, I could not regard her as totally uninteresting. For a moment, I wondered how she would look if she took off her glasses and did something different with her hair. Then, however, my interest moved back to her description of the crystalline X-ray diffraction pattern.”

Franklin bar inte glasögon enligt en av hennes närmaste vänner - Anne Sayre - som senare skrev en bok - där hon bland annat kommenterar Watson biografi.

James D. Watson är samme person som nyligen påstått att svarta, överviktiga och kvinnor inte är lika smarta som vita, smala män. Senare bad han om ursäkt: Jag kan inte förstå hur jag har kunnat säga det.

Det kan jag - han har sagt så för att han tycker så. Punkt slut.

1967 upptäckte Jocelyn Bell pulsarerna. För detta fick hennes handledare Antony Hewish och en medarbetare - Martin Ryle - nobelpriset. Jocelyn Bell fick inget pris - vilket väckte starka reaktioner - och man kallade händelsen ett skämt - ett No Bell Prize.

Det finns olika bortförklaringar till händelsen - bland annat att eftersom han var hennes handledare och hon var på hans labb så är det så. Handledaren får äran av det som assistenterna gör. Är det en bra förklaring?

George H. Hitchings och hans kollega Gertrude B. Elion

Faktum är att man inte behöver ha doktorerat för att få priset och man kan vara någons assistent och ändå få nobelpriset. Gertrude Belle Elion föddes i New York 1918. Hon tog examen - men kunde inte doktorera - eftersom kvinnor inte tilläts ha en doktorandplats på New York University 1941. Istället arbetade hon som assistent åt George H. Hitchings på läkemedelsföretaget Burroughs-Wellcome (nu GlaxoSmithKline). 1988 delade de två på nobelpriset i medicin för de sex läkemedel som de uppfunnit:

• merkaptopurin, första behandlingen mot leukemi.
• azatioprin första immunosuppressiva läkemedlet används vid organtransplantation.
• allopurinol används vid gikt.
• pyrimetamin mot malaria.
• trimetoprim används mot meningitis, blodförgiftning, och bakterieinfektion i urinröret.
• aciklovir mot munherpes.

Det finns alternativa nobelpris - Right Livelihoodpriset grundades av frimärkssamlaren Jakob von Uexkull - som tidigare försökt få Nobelstiftelsen intresserad av ytterligare ett pris. Priset delas vanligen ut i fyra delar. I år (den 7 december klockan 18) kommer dessa personer samt en organisation få dela på summan - 2 miljoner kronor;

Percy och Louise Schmeiser, Kanada, belönas för att de, enligt juryn, ifrågasätter den miljömässigt och moraliskt snedvridna tolkningen av patentlagar.

Juristen Christopher Weeramantry, Sri Lanka, får priset för sitt arbete med att stärka och bredda folkrätten.

Dekha Abdi från Kenya har arbetat med freds- och konfliktlösning i en rad afrikanska länder som Uganda, Etiopien, Sudan och Sydafrika.

Och företaget Grameen Shakti, Bangladesh, får Right Livelihood-priset för att det erbjuder miljövänlig belysning och energi till tusentals byar i Bangladesh.

DN om Grameen Shaktis arbete med solceller i Bangladesh.

Paul Greengard

Ytterligare ett alternativt nobelpris har instiftats; “The Pearl Meister Greengard Prize” grundades av nobelpristagaren Paul Greengard på grund av han tröttnat på den manliga dominansen bland de som varje år tilldelas nobelpriset. Paul Greengard grundade priset 1998 till minne av sin mor som avled i samband med att hon födde honom. År 2000 fick han nobelpriset och han la hela summan ca 2,9 miljoner kronor i fonden för sitt pris. Priset delas endast ut till kvinnor och endast i ämnet biomedicin.

Hittills har dessa kvinnor fått priset:

Nicole Marthe Le Douarin (2004)

Philippa Marrack (2005)

Mary Frances Lyon (2006)

Gail R. Martin, Elizabeth Robertson(2007

Det progressiva USA bloggar om Paul Greengard och hans pris.

Aftonbladet skrev 2005 om kvinnor som hoppat av forskningen och hur könsfördelningen såg ut då mellan professorerna på landets universitet.

SvD: Ett helt nytt system för befordring inom universitet och högskolor med över tusen nya tjänster ska öka kvinnornas möjlighet att göra akademisk karriär.

Marie Wahren-Herlenius blir professor i experimentell reumatologi och dessutom vice prefekt för den stora medicinska institutionen på KI. Det klarar hon av med hjälp av ett stort nätverk - som kan ta hand om barnen…

Svenska akademiens motivering till att Doris Lessing skulle få årets nobelpris i litteratur löd: “Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning“.

Lessing uppskattade inte motiveringen: - Jag vet inte vad de menar med det. Varför inte “den mänskliga erfarenheten”? Varför just den kvinnliga? Jag har aldrig gillat uppdelningen i manligt och kvinnligt.

Och jag kan bara hålla med - när har en manlig författare fått sitt nobelpris för att han har varit “den manlige erfarenhetens epiker“?

För övrigt verkade Lessing glad över beskedet: - Jag har vunnit vartenda jävla europeiskt litterärt pris det går att vinna och nu detta, ja det är fantastiskt, fortsätter pristagaren.

Men till Stockholm kommer hon inte - och det är inte ens Lessing som läser sitt inspelade tacktal; “On not winning the Nobel prize“. (Uppdatering: Talet var mycket bra - kan läsas här - bland annat).

För övrigt är ordet vetenskapsman ett fånigt ord för forskare. När konstnären Rosa Bonheur - som första kvinna utnämndes till den franska hederslegionen år 1865- sa kejsarinnan Eugènie: Jag är så glad att jag fick göra detta under min livstid. Detta bevisar att geni inte har något kön.

På engelska heter vetenskapsman scientist. Ett könsneutralt ord som uppfanns av en recensent som försökte sammanfatta allt som “vetenskapsmannen” Mary Sommerville arbetade med. Boken som skulle recenseras hette On the Connexion of the Physical Sciences och kom ut år 1834.

Om alla dessa människor finns en uppsjö av böcker.

En bok som jag verkligen vill rekommendera är Nina Burtons Den nya kvinnostaden. Den handlar om flera starka, spännande, särskilda kvinnor ur historien. I slutet av boken finns ett bra referenslista - böcker som Burton rekommenderar och ett personregister. Burton har rest i flera av dessa kvinnors fotspår. Vissa platser - som jag inte trodde var möjliga att hitta - som till exempel Hildegard av Bingens kloster - har hon hittat. Där klostret låg ligger numera ett köpcentrum. Svenskarna rev klostret under 30-åriga kriget.

Det finns flera böcker om Rosalind Franklin bland annat; Rosalind Franklin and DNA av Anne Sayre samt Rosalind Franklin - the dark lady of DNA av Brenda Maddox. Man kan jämföra James D. Watsons biografi med dessa. Fast egentligen vill jag inte uppmana till köp av något han har skrivit.

Om Marie Curie: Obsessive Genius: The Inner World of Marie Curie av Barbara Goldsmith. Jag vet inte om boken är bra - jag har den inte.

Marie Curie: The Woman Who Changed the Course of Science av Philip Steele.

Om Marie Curie finns det hur många böcker som helst - men jag har ingen bok om henne. Min dotter fick en enkel barnbok på engelska av mig. Så att hon kunde träna språk och på köpet bli mer allmänbildad. Boken heter Marie Curie och är skriven av Lisa Wade McCormick. Vackra foton. Enkel text. Köp den gärna till ett nyfiket barn.

Om Mary Somerville: Mary Somerville: Science, Illumination, and the Female Mind. Jag har inte heller denna bok. Har ingen bok om henne heller - så jag kan inte rekommendera något. Det fantastiska är att hennes egen bok finns i nytryck. Men eftersom jag inte är forskare så skulle jag trolligen inte ha någon glädje av den.

För den som är ute och reser kan det vara intressant att veta att det finns ett college uppkallat efter henne; The Somerville College i Oxford - ett av de första college för kvinnor där.

Det finns en bok om kvinnor och vetenskap: Förbjuden Frukt På Kunskapens Träd : Kvinnliga Akademiker Under 100 År.

Boken är en essäsamling - ett kapitel är skrivet av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska och handlar bland annat om Rosalind Franklin och Nanna Svartz - samt om “The leaking Pipeline” - dvs: Varför finns det så många kvinnliga forskare på grundnivå - men få på högre nivå och ännu färre kvinnliga professorer. Är det familj och barn som hindrar? Nej - gifta kvinnor tenderar att klara sig bra, skriver många vetenskapliga artiklar och kommer längre än ogifta kvinnor utan barn. Vad är då orsaken till kvinnofallet? Läs boken. Jag har bara läst ett kapitel - ett som min vännina Lydia kopierade och skickade. Nu vill jag ha hela boken.

Bokus

Adlibris

Tana Ross’ Tystnad

En animerad film om den lilla flickan Tana, som gömdes av sin mormor när de befann sig i koncentrationslägret Theresienstadt - därmed räddades flickan undan förintelsen.

Den är baserad på fotografen Tana Ross berättelse. Hon kom till Sverige som barn och förbjöds att tala om vad som hänt eller fråga efter sin mamma - som skickats till Auschwitz - och där gasats ihjäl. Tana Ross var tyst.

Om filmen.

Är Alice Kafkas syster?

Läser en kort artikel i SvD om Alice Herz-Sommer 104 år - som minns promenaderna med Kafka. Som rubrik på SvD:s startsida har man valt: Kafka släppte loss. Systern, 104 år, berättar. Alice Herz var en syster - men Kafkas syster var hon inte. Däremot var Franz Kafka som en i familjen Herz. Han var egentligen vän till äldste dottern Herz’s fästman.

Alice Herz-Sommers egen historia är intressant. Hon blev en berömd konsertpianist i Prag. Gifte sig 1931  med Leopold Sommer - efter två veckors bekantskap. 1937 får de en son. Tyskarna invaderade i mars 1939. Familjen var av judiskt-tjeckiskt ursprung. 

I juli 1942 blev hennes mamma bortförd till Theresienstadt och några månader senare mördad i Treblinka. Alice tog detta mycket hårt. Hon beslöt sig för att öva in samtliga av Chopins 24 svåra etyder - en väg att inte bli galen av förtvivlan. Hon och hennes man tilläts att bo kvar i sin våning - medan övriga familjer av judiskt ursprung tvingades att flytta till stadens ghetto. Deras närmaste grannar var alla nazister.

Familjens tjeckiska vänner hade slutat hälsa på dem på stan, men när familjen Herz-Sommer fått reda på att de skulle deporteras till Theresienstadt kom vännerna dit och tog tavlor, mattor och möbler. Men de sa ingenting. Alice Herz-Sommer antog att för vännerna var familjen Herz-Sommer redan döda. Precis innan familjen skulle gå till tåget kom en av grannarna - Herman och hans hustru - och han sa: “Frau Sommer, jag hoppas att ni och er familj kommer tillbaks en dag. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag uppskattade ert pianospel - det var underbart - jag vill tacka er.”

Alice Herz-Sommer tyckte att deras nazistiske granne var den mest mänskliga av alla i deras omgivning då.

Hela familjen Sommer hamnade i Theresienstadt, men hennes man skickades till Auschwitz 1944 - hon såg honom aldrig mer. Alice gav över 150 konserter i Theresienstadt och är övertygad om att det var detta som räddade hennes liv.

Parets son Raphael var med i Hans Krásas barnopera Brundibár - som gavs i ett led i nazisternas spel för gallerierna: “Allt är så normalt i Theresienstadt.” Det skickades ungefär 15 000 barn till Theresienstadt. 130 överlevde. Raphael var en av dem.

Alice ville inte att hennes son skulle behöva bära ett hat mot tyskarna för vad som drabbat hans far, hans fars familj, Alice vänner och de flesta av deras familjemedlemmar. Hon ville att man skulle förlåta och gå vidare. Hon kände inget hat ens mot de nazister som utfört alla grymma dåd. Alice Herz-Sommer menar att alla människor föds med en god och en ond sida. Alla kan bli lika onda som de.

Numera bor hon i London, hon spelar piano från 10 på förmiddagen till 1 på eftermiddagen - trots att hennes pekfingrar blivit förlamade.

Sonen Raphael gick bort 2001, men hans hustru håller Alice sällskap några timmar om dagen.

Alice trivs i London, hon uppskattar engelsmännens artighet och hon uppskattar deras humor. Hon känner sig hemma där.

Det har skrivits en bok om henne: A Garden of Eden in Hell - den kommer ut på engelska år 2008.

Guardian Unlimiteds intervju med Alice Herz-Sommer

Verlagsgruppe Droemer Knaur foton på Alice Herz-Sommer och information om boken.

Bildgalleri från familjen Herz-Sommers album.

Christopher Nupens Film “We Want the Light” - en film om musikens viktiga roll i våra liv. I filmen finns bland annat intervjuer med Alice Herz-Sommer. Man kan se ett smakprov från filmen på sidan, eller här:

Önskelista och konstnärskollektiv

När min mamma dog slutade jag tro på tomten - men om det mot förmodan finns en tomte - någonstans därute - så vill jag ha en bok.

Ja, jag vet - jag har redan fler än jag kommer att hinna läsa innan jag går i pension. Men böcker kan man väl inte ha för många av? Jag läser i flera böcker samtidig - och jag läser de flesta böcker flera gånger. Och om de är riktigt bra köper jag minst en till och ger bort.

Den bok jag önskar mig nu, kära tomten är Italian Women Artists from Renaissance to Baroque, av Doriana Comerlati. Jag tror nämligen att jag kommer att få stor nytta av den. Och jag tror fler än jag kommer att få njuta av att jag njuter. Jag tar med vad jag lärt mig på mina föreläsningar - och jag skriver om det här - på min blogg.

Om jag inte kan få boken - så skulle jag vilja ha en resa till Bremen (snälla).

 

Paula Modersohn Beckers porträtt av vännerna Rainer Maria Rilke (1906) och Clara Rilke Westhoff (1905)

Jag vill se utställningen om Paula Modersohn-Becker på Bremer Kunsthalle.

Line Engen i DN  om utställningen som pågår till den 24 februari 2008. Paula Modersohn-Becker levde och verkade ett tag i Worpswedekolonin som ligger en bit utanför Bremen. Där bodde också hennes närmaste väninna - skulptören Clara Westhoff som gifte sig med Rainer Maria Rilke. På Bremer Kunsthalle finns en byst som Westhoff har gjort av sin väninna. Tror att Westhoffs byst av Rilke finns där också.

   

Clara Rilke Westhoffs byster av maken Rainer (1905) och väninnan Paula Becker (1899).

Tills dess får jag nöja mig med ett annat konstnärskollektiv.

Det består bland annat av Artemisia Gentileschi, Leonardo da Vinci, Albrecht Dürer, Michelangelo Caravaggio och Sandro Boticello. Dit vill jag också resa (snälla…)

Men eftersom tomten bara frågar efter snälla barn - så kan jag kanske nöja mig med att bjuda mig själv på en teaterföreställning.

Antingen Teater Sagohusets föreställning om Frida Kahlo eller min väninna Marinas föreställning Snövit - som går på Hipp i Malmö.

Om Snövit i Sydsvenskan

Snövit recenseras i Sydsvenskan

Fast Frida K går visst bara till den 16 december - så jag får nog öppna den klappen innan tomten har hunnit hit. Tomten kan ge mig Slavenka Drakulic’s roman “Till sängs med Frida” - om Frida Kahlo istället. Har läst en bok av Drakulic innan - som jag tyckte mycket om; “Som om jag inte vore där“. För den som vill veta något om vad som hände några människor under Balkan-kriget. För den som vill läsa om förlåtelse - trots allt ont som drabbar oss. För den som förstår att vi inte ska låta barnen ärva vårt hat.

Alexander den stores hovmålare

Alexander den stores målare hette Apelles.

På förekommen anledning berättar jag det här - eftersom hundratals personer förgäves sökt svaret på min blogg.

Jag har skrivit om Alexander den store - men bara i rollen som Alexandrias grundare. Staden där både Kleopatra den VII regerade och Hypatia var verksam - på de ännu befintliga biblioteken - de s.k. museion.

Om detta kan man läsa här.

Och här kan man se en liten sammanställning av olika personer som spelat Kleopatra VII under tiden 1890-2005:

Sonia Delaunay

Föddes som Sarah Ilinitchna Stern i staden Gradizhsk i Ukraina 1885. Hon var dotter till en fattig fabriksarbetare. Fem år gammal adopterades hon av sin morbror, Henri Terk, en rik judisk advokat i S:t Petersburg och fick namnet Sonia Terk.

1893

Tillsammans med sin nya familj tillbringar hon somrarna i Finland, och de reser runt i Europa och besöker museer och gallerier. Morbrodern var mycket konstintresserad och köpte en hel del konst.

En god vän till familjen Max Liebermann (1847-1935) - konstnär - bosatt i Berlin - ser Sonias begåvning och föreslår att de ska satsa på en ordentlig utbildning åt henne. På skolan hon går rekommenderar de en utbildning i Karlsruhe.

Innan Sonia fyllt 18 reser hon dit där hon studerar teckning för Ludwig Schmidt-Reutter (1863-1909).

1905 flyttar hon till Paris och går på Académie de la Palette - men hon är inte nöjd med undervisningen - utan ägnar större tid åt självstudier, tecknar hemma och går på gallerier och museer i Paris.

1907

Hon fascinerades av Gauguin, van Gogh och av fauvisterna - bland annat Matisse. Hennes konst bär spår av denna fascination.

Wilhelm Uhde av Pablo Picasso 1909

Sonia träffar en ung gallerist och konstkritiker - Wilhelm Uhde - som delar hennes passion.

Hon gifter sig med honom för att slippa återvända till Ryssland. Han gifter sig med henne för att lugna sina släktingar i Tyskland. Wilhelm Uhde var homosexuell och äktenskapet var bara ett spel för gallerierna.

Utåt sett ett borgerligt äktenskap med en butler i hushållet - men butlern var Uhdes pojkvän - Sonia sov i vardagsrummet.

En av Uhdes kunder - madame Delaunay - hade en son - Robert som blev blixtförälskad i Sonia - och hon i honom.

Viveka Bosson - som lärde känna Sonia Delaunay på 1960-talet - berättade att de var besatta av sin kärlek och hade sex överallt - kanske också på Louvren…

Snart blev Sonia gravid - men då var det svårt att få ut skilsmässa i Frankrike.

Wilhelm Uhde han uppfann en älskarinna “B. E.” - skrev kärleksbrev till henne och beklagade sig över sin tråkiga fru som ödet givit honom och han avslutade brevet med “Jag kysser dig som en galning - som den dåre jag är att älska dig.” Brevet låg framme - så att Sonia “råkade” få tag på det.

Wilhelms kärleksbrev var tillräckligt skäl för Sonia att få ut skilsmässa.

Hon gifter sig 1910 och 1911 föds sonen Charles.

Roberts mor är inte glad åt sonens val. Hon menar att det är ovärdigt - att ättlingar till korsfararna - låter en judinna gifta in sig i familjen. Men det generösa underhåll Sonia får av sin morbror tackar inte svärmodern nej till.

Sonias filt åt Charles

Sonia skapar en filt i lapptäckesteknik till sin lille son. Verket kom att bli en avgörande vändpunkt i hennes konstnärskap.

Den består av tyger i olika färger och hon har låtit sömmarna synas. Sonia Delaunay hade därmed börjat avlägsna sig från den avbildande konsten - och närmade sig den geometriska. Delaunays pratar om simultan konst.

Både Sonia och hennes man Robert är fascinerade av rörelser, maskiner, teknik, elektricitet. De målar i futuristernas anda.

1912 bor deras vän Guillaume Apollinaire ett tag hos paret Delaunay. Han har anklagats för att ha stulit Mona Lisa från Louvren. Tidigare har han sagt att all gammal kultur borde förstöras och L